– Den här tycker jag att är speciellt bra för barn, de kan hoppa omkring så här, demonstrerade Pipilotti Rist den mot golvet projiserade videoinstallationen Under himlen på Kiasma förra veckan.– Man hoppar in genom munnen så kommer man till en annan värld .

Pipilotti guidade Helsingforspressen runt utställningen Elixir dagen innan vernissagen, vilken hon missade då hennes första långfilm Pepperminta hade världspremiär i Venedig samma dag.

– Den stora skillnaden mellan en vanlig film och en videoinstallation är att i installationen vet man aldrig när åskådaren kommer in, åskådaren blir i högre grad alltid medskapare.

– Nu har jag gjort ett verk där mänskor ska sitta stilla i 80 minuter och titta i samma riktning, sa Pipilotti och ryste.

– Men det ger ju en helt annan möjlighet att berätta en hel historia, fortsatte hon och återgav villigt intrigen i filmen, som verkade uppta hennes tankar mer än installationerna på Kiasma.

Utställningen har skoförbud och åskådarna uppmanas att lägga sig ner på stora kuddar och mjuka mattor – det hela är ett typiskt pipilottiskt ställningstagande mot rektanglar och traditionell hängning av konst.

– Varför slåss vi alltid mot tyngdkraften, varför utnyttjar vi inte att kroppen kan inta olika ställningar, att blicken kan söka olika riktningar. En konstutställning ska vara en paus från vardagen.

Pipilotti var absolut förtjusande, klädd i olika högljutt omatchande rutmönster och Woody Allen-brillor. Hon talade en uttrycksfull men överraskande inkorrekt engelska, och lät ofta någon av journalisterna fylla i orden hon sökte.

På Kiasma har tre olika installationer delvis förenats då de visas bredvid varandra i samma rum. Alla tre är installationer med enorma videprojektioner.

För att se Homo Sapiens Sapiens ligger man och ser upp mot en skärm i taket. Pipilotti beskrev verket som sin vision av ett paradis där syndafallet inte ägt rum, där mänskan inte behöver känna skuld eller skam. Det visades ursprungligen mot taket i 1700-talskyrkan San Staes tak vid biennalen i Venedig 2005.

– Religionen vill få er att känna skuld, men jag vill få er att inte göra det.

I Äppelträd oskyldigt på diamantkullen hänger tiotals förpackningar och andra plastföremål från kapade björkstammar, som i sin tur hänger från taket.

– Ja, det var ju ursprungligen äppelträd … Helsingfors stad erbjöd oss några olika sorter och de här var de vackraste.

– Plasten har jag samlat på mig sedan 1985, länge utan att ha någon aning om vad jag skulle göra med den. Sen har jag ju valt ut sånt som passar, som fångar och reflekterar ljuset.

Videoverket projiceras här genom trädstammarna mot väggen, då besökarnas rörelser får plasten att röra sig kastas prismor längs väggarna, samtidigt som besökarnas skuggor bildar nya mönster. Det är nästan för vackert för att poängen ska gå hem, den del av poängen som är en kritik mot sopberget.

– Vi använder så mycket plast i syftet att göra våra liv mer hygieniska, och samtidigt skapar vi så mycket skräp …

---

Pipilotti Rist: Elixir. Kiasma, Helsingfors till 6.12.2009.