Trinh T Minh-Ha är prisbelönad filmare och kulturskribent som är verksam vid Berkeleys universitet. Hon växte upp i Hanoi och upplevde Vietnamkrigets fasor innan hon kom till USA 1970. Någon annanstans, här inne samlar tio av hennes viktigaste essäer skrivna under de senaste tjugo åren. De handlar om hur lätt människor bygger murar omkring sig: ”Den värld man känner är den man ser runtomkring sig.” De handlar om mötet mellan öst och väst, där båda sidorna anser den andra vara den främmande och farliga.
Texterna är personliga och politiska skildringar av olika kulturers främlingsfientlighet. Hur USA:s byggande av murar för att bevara fred leder till allt starkare fientlighet; om immigration, turism och om gränslandet där främlingarna möts. Om berättelsernas betydelse och om kvinnornas plats i olika kulturer. Den asiatiska världen jämförs med västvärlden. Trinh T Min-Ha behandlar världen före och efter 9/11. Den amerikanska flaggan har blivit en fysisk varelse på människokroppen. Araberna i USA skyndar sig att köpa flaggor för att inte framstå som oamerikanska. ”Om det är svårt att vara främling är det än svårare att sluta vara det.”
Minh-Ha sympatiserar med individerna i ett land där man är en i mängden, men ändå känner sig udda – och är rädd att bli utpekad som främling. Hon har i sina filmer behandlat feminism, främlingskap och etnografi. Reassemblage (1983) handlar t.ex. om kvinnor i Senegal som är lyckliga trots det lilla de har i livet. Också i essäerna visar hon att alla samhällen inte behöver samma materiella överflöd som vi har i väst, och att det är något vi borde lära oss acceptera.
Hon blandar politik och konst. Romanen och filmen står i centrum i stort sett hela tiden. Det framgår att romanens berättandeform – i alla kulturer – skär genom kulturella och etniska gränser. Essäerna hävdar att all konst har makt: ”Filmen föddes dum eftersom den föddes med makt.” Här finns också personliga reflektioner och hänvisningar till film och musik: ”Ju vidare världsbild en människa har desto mer musik kan hon uppleva.”
Emellanåt känns texten som en roman, i och med de många refererade berättelserna. Det poetiska språket som författaren gräver ner sig i drar ut på texten. Läsaren blir överöst med vackra citat och symboliska sagor från Asien och annorstädes. Gamla berättelser skrivs ut i sin helhet och det dras paralleller till verkligheten, till problemet öst mot väst. Genom de många fiktiva berättelserna som författaren refererar till binder hon samman olika kulturers historia och sätt att tänka.
Trinh T Min-Ha är bestört över de murar som främlingsfientligheten har byggt. Hon skriver om sina båda folk: om asiaterna och amerikanerna. Hon skriver om yttre främlingskap, men också om främlingskap inne i ett land fullt av olika folkslag. Fast
essäerna beskriver hur illa olika folkslag har behandlat och behandlar varandra, ger Min-Ha på slutet mänskligheten en chans: ”2000-talet kan mycket väl bli förlåtelsens århundrade.”
Daniel Lindblom
Trin T Minha-Ha: Någon annanstans, här inne. Glänta produktion, 2012. Översättning: Göran Dahlberg och Elin Talje.
