”Serierna upplever ett uppsving”

Hon har jobbat som redaktör, kurator, producent, nätverkare och föreläsare. Utan seriekonstnären Johanna Rojolas engagemang skulle det finländska serielandskapet vara betydligt gråare. 

Roju. Så kallas seriekonstnären Johanna Rojola bland vänner i seriesvängen. Rojola har under de gångna åren utvecklats från att vara produktiv serieskapare på vänsterkanten till att bli en serieaktivist med tentaklerna ute inte minst mot Frankrike och Sverige. Det internationella engagemanget sträcker sig tillbaka till medlet av 1990-talet, då Rojola utexaminerades som seriekonstnär från konstskolan i Angouleme, en stad som är världsberömd för sin internationella seriefestival. Festivalen har Rojola själv besökt flera år, senast i våras då hon presenterade den årsantologi med finländska serier (La bande dessinée Finlandaise) som hon redigerat tillsammans med Kalle Hakkola. Trots sina många engagemang var hon ändå – i likhet med många andra snuttarbetande skapande människor – tillfälligt utan jobb i våras.

– Jag skickade in en massa ansökningar för olika serieprojekt. Slutligen fick jag napp på alla.

Det säger Rojola under intervjun som görs på hennes nuvarande arbetsplats i Seriecentret i Majstad i Helsingfors. Rojola driver just nu projektet Feministisk seriehöst som är ett led i hennes mål att få in mera feminism i den finländska serievärlden. I september var Rojola med om att arrangera en workshop för feministiska seriekonstnärer – senare bjöds också en grupp svenska serieskapare från det feministiska Dotterbolaget in för att berätta om sitt arbete. Rojola har under många år haft aktiv kontakt uttryckligen med svenska seriekonstnärer. För två år sedan redigerade hon verket Suffragettien city, som samlade de svenska feministiska serieskaparnas grädda inom samma pärmar. Nanna Johansson, Liv Strömquist, Karolina Bång, Karin Casimir Lindholm, Lisa Ewald, Sara Hansson och Sara Granér översattes då för första gången till finska.

– I oktober samlas feministiska serietecknare från de nordiska länderna på Hanaholmens kulturcentrum för ett nätverksmöte. Vi får se hur det går, men jag har själv förhoppningar om samarbete på publikationsfronten och så tror jag starkt på ett samarbete ifråga om att utbilda lärare och bibliotekspersonal i seriefrågor.

Johanna Rojola har en längre tid förundrat sig över att kvinnor är överrepresenterade som konsumenter av all slags kultur, utom just vad gäller serier.

– Det är ju en lite speciell situation att det i alla nordiska länder finns fler kvinnor än män bland dem som utbildar sig till seriekonstnärer, men ändå är det mest män som läser serier. Jag har också märkt att det i Finland främst är män som sitter på de centrala posterna inom seriefältet – till exempel som förlagsredaktörer och kritiker. En gång skulle jag ordna ett seminarium och – som gammal feminist – hajade jag plötsligt till vid insikten att alla fem inbjudna talare var män. Inte kan det här ju gå för sig!

Rojola nämner att förlaget Like nuförtiden har en kvinna som ansvarar för serieutgivningen – så bilden är inte helt svartvit.

 

Serieföreläsare

Eftersom bara en liten del av de finländska seriekonstnärerna kan livnära sig enbart på att skapa serier jobbar de flesta med annat för att förtjäna sitt uppehälle. Rojola har vid sidan av de egna serierna jobbat för att stärka seriekonstens ställning i Finland. Hon har sedan mitten av 1990-talet bland annat kuraterat serieutställningar, jobbat som producent för seriefestivaler och föreläst om serier på serieutbildningar runtom i Finland.

– Det som är bra med de olika instituten och utbildningarna är att de alla har en egen profil. I Västra Nylands folkhögskola har man kopplat ihop serier med grafisk design, i Muurla satsar man mera på själva berättelsen medan det i Orivesi går att plocka ihop kurser både från bildkonstlinjen och skrivarlinjen.

Hur mår den samhällsinriktade serien i Finland idag?

– Jag skulle nog våga påstå att den uppelever ett litet uppsving nu. Det finns åtminstone väldigt många strävanden åt det hållet – och jag är själv insyltad i ganska många av dem, skrattar Rojola men blir sedan snabbt allvarlig igen:

– Jag tror faktiskt att det faktum att den samhälleliga atmosfären hårdnat under de senaste åren är en anledning till att många seriekonstnärer aktiverar sig politiskt just nu. Det tar ju alltid en tid innan motreaktionen syns – det tar tid för folk att organisera sig.

Rojola fick själv chansen att mäta pulsen på en del av de finländska seriekonstnärerna när hon år 2010 fick i uppdrag att som redaktör sammanställa Kiilas första seriealbum, Raivoa ja lamaannusta (på svenska ungefär Vrede och nedslagenhet) – ett album som uttryckligen fokuserade på samhälleliga serier. Av de trettio serieskapare som kontaktades svarade tjugo ja.

– Där ser man på ett intressant sett hur mångsidigt det politiska engagemanget är. Där finns till exempel serier om djurrättsaktivism och kärnkraftsmotstånd. Det ingår en serie om konsumtionskritik av Lissu Lehtimaja och en om klimatförändringen av Tuomas KyröMatti Vanhanen är en av figurerna i den serien.

Samtidigt som Rojola jobbar vidare med de olika evenemangen som hänger ihop med den Feministiska seriehösten blickar hon också mot framtiden.

– Efter det Antirasistiska feministska nätverkets Antirasismi X första nätverksmöte (som Ny Tid skrev om i augusti, red.anm.) har flera medborgarorganisationer kontaktat mig angående ett samarbete kring feministiska och antirasistiska serier, berättar Rojola.

 

Seriecentret i Helsingfors

• Grundades 2008. På sin nuvarande plats i Arabia i Helsingfors, sedan 2010.

• Drivs av Finlands serieförening (Suomen sarjakuvaseura).

• Fem helstidsanställda och fem projektanställda jobbar på centret.

• Seriecentret ordnar utbildningar, kurser och lobbar till förmån för seriekonsten. Centret ordnar också regelbundet öppna serieworkshops för barn.

• För seriekonnässörer fungerar centret också som en fyndplats när det gäller både inhemska och utländska småförlags publikationer.

• I centrets utrymmen ordnas också utställningar av seriekonst.

Öppet vardagar 10-18, lördagar 12-16. Adress: Tavastvägen 150, Helsingfors

Marcus Floman
Foto: Cata Portin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *