– Den finländska bastukulturen gör att småflickor vet hur kvinnokroppen ser ut i olika åldrar. Det är långt ifrån självklart i USA, säger den amerikanska sexualrådgivaren och gästforskaren Alicia Viani.
Alicia Viani kom till Finland med ett Fulbright-stipendium och har via Väestöliitto gett ut boken Yhtäkkiä oivalsin mistä seksissä on kyse! (Plötsligt förstod jag vad sex handlar om), där Viani har intervjuat fem kvinnor i åldern 18–25 som berättar om sina tankar kring sexualitet.
– Kvinnorna jag intervjuade delade med sig av sina livshistorier och hur de hittat sina sexuella jag. Egentligen är den finska titeln lite missvisande eftersom kvinnorna berättar om sina upptäckter och tankar under flera år, sex och sexualitet är en livslång upptäcktsfärd och inte något man upptäcker i ett slag.
I USA jobbar Viani som sexualrådgivare på sin egen praktik i Portland i delstaten Oregon. Hon jobbar mycket med tonåringar och unga vuxna och frågor kring sexualitet kommer ofta upp, vilket har ökat hennes intresse i att forska mer i ämnet.
– Den här boken behandlar kvinnors sexualitet på ett sätt som vi alltför sällan diskuterar, den är något som finns men som det egentligen inte pratas om. Medierna är fulla av missvisande ideal och damtidningarna tipsar om hur en kvinna kan tillfredsställa en man, men inte hur hon kan tillfredsställa sig själv.
Egen njutning
Masturbation går som en röd tråd genom hela boken, nyckeln till att lära känna sig själv och hitta sin egen sexualitet.
– Att masturbera är fantastiskt, det bästa och säkraste sättet att lära känna sig själv. Men det finns många kulturella stigman som säger att det är dåligt och fel och man vill gömma undan allt som har med masturbation att göra.
I samhället finns det också en hel del myter kring masturbation och orgasmer som påverkar vår syn på sexuellt beteende.
– Kvinnors orgasmer i heterosex har länge diskuterats som ett slags bonus. Ett av intervjuobjekten berättade att hon länge tänkt att sex handlar om mannens orgasm, att om en kvinna masturberar så handlar det om att träna upp sig för att senare kunna få orgasmer i sex med män, istället för att vara i stunden och njuta av att älska sig själv.
Viani påpekar hur centralt förhållandet till den egna kroppen är.
– Det handlar om att vårda sig själv och sin kropp. Kärleksförhållandet till sig själv är det längsta man har.
Plötsligt lutar sig Viani fram över cafébordet och säger med låg röst:
– Det sitter en man i bordet bredvid som har lyssnat på mig en stund och nu när han hörde att jag pratade om masturbation blängde han på mig, vände sig till sitt bordssällskap och gjorde en grimas, ugh. Och min intuitiva, snabba reaktion är att nu har jag pratat om något förbjudet, hur van jag än är att prata om det här. Ifråga om sexualitetet finns det så mycket skam och skuld inbyggt i vårt samhälle att till och med jag kan tänka att jag sagt för mycket och för högt. Där syns det att attityderna fortfarande är starka. Men jag tänker prata om masturbation, oberoende av mannen i grannbordet eller andra som rynkar på panna mot mitt håll. Att prata är det bästa vi kan göra.
Den farliga sexualiteten
Bokens intervjupersoner identifierar sig alla som kvinnor, en del som heterosexuella och resten som queer. Boken delar inte heller in berättelserna i homo-heterokategorier, utan dessa flyter sida vid sida.
– Det är ett väldigt medvetet val, jag ville inte ha någon ”lesbisk avdelning” i slutet av boken. Sex kan man ha med sig själv, med en partner eller med flera, oberoende av könsidentitet. Så länge alla inblandade är med på det, är allt som det ska vara.
Viani berättar också om evighetsproblemet med attityderna gentemot sexuellt aktiva kvinnor. Under ytan finns fortfarande tanken att en kvinna som har sex är en hora, medan en man kan ha sex bäst han vill.
– Det kanske inte sägs rakt ut, men de här föreställningarna finns djupt rotade i vårt sätt att tänka och vi för sedan vidare dem till våra barn som växer upp med de här värderingarna. Och alla får ju lida av det, inte bara kvinnor.
De här attityderna är ett historiskt arv som inte är lätt att komma undan, trots att samhället hela tiden moderniseras i snabb takt.
– Samhället har i århundraden byggt upp en bild av kvinnors sexualitet som något mystiskt och farligt som måste kontrolleras. Det är bara skitprat. Men ändå, år 2013, är det tabu och lite förbjudet att en kvinna har sex. Det finns också en rädsla för starka kvinnor, kvinnor som vet var de står politiskt och karriärmässigt och som känner sig själv.
Underbar bastukultur
Ur ett nordiskt perspektiv kan de extremreligiösa rörelsernas syn på sexualitet verka verklighetsfrämmande, samtidigt som de i hög grad påverkar det dagliga livet för många amerikaner.
– Jag bor själv i Oregon, som är väldigt liberalt och där till exempel sexualundervisningen fungerar. Men om man tittar på USA i allmänhet, så är det väldigt konservativt. Det är ju fortfarande så att vita konservativa män bestämmer över kvinnokroppen, till exempel via strängare abortlagstiftning och sociala normer som kvinnor förväntas leva efter.
I de religiöst präglade områdena lyser sexualundervisningen ofta med sin frånvaro och det är vanligt att tonåringar ger löften om att vänta med sex tills de ingår äktenskap.
– Det är också i de här trakterna som statistiken på könssjukdomar och tonårsgraviditeter skjuter i höjden.
Eftersom Viani bara bott ett år i Finland kan hon inte jämföra samhällsattityderna med dem i USA, men hon säger att hon lagt märke till detaljer och tänkesätt bland finländarna som skiljer sig från de amerikanska.
– Bastukulturen här är till exempel helt underbar. I USA vet inte småflickor hur en kvinna ser ut som 30- eller 60-åring, i Finland växer flickorna upp omgivna av olika slags kvinnokroppar.
Den objektifierade kvinnokroppen i reklam och porrfilmer som figurerar både i Finland och USA, kan också ställa till med praktiska svårigheter i det vardagliga livet.
– Det finns ett ställe i boken där en tonårskille blir rädd för sin flickväns bröst för att de faller åt sidan när hon ligger på rygg. De påminner inte alls om de silikonbröst han sett i porrfilmer och som för honom framstår som det normala.
För att unga människor ska få en mer realistisk bild av sexualiteten anser Viani att sexualundervisningen i skolorna borde ta upp mera känslor och inte bara fokusera på det kliniska.
– Det borde handla mer om vad som känns bra, om normer kring sexualitet och kön, och inte bara om att läsa om samlag i en bok.
De finländska sexsnackarna som åker runt i skolor och pratar om sexualitet med ungdomar utan att läraren är på plats, är något som Viani tycker låter som en bra idé.
– Mera sådant! Att ungdomar får prata sex med trygga människor som har professionella svar är definitivt något som är ett bra tillägg till gamla läroböcker.
Text & foto: Edit Lindblad
