Romanen Mörkrets brud tar med läsaren till en förgången, om än inte alltför avlägsen tid. Berättelsen utspelas bland prostituerade och oljearbetare i sydamerikansk småstadsmiljö och lyfter fram fattigdom, klasskillnader och diskriminering mellan raderna, även om största delen av handlingen är uppbyggd kring ett känsloladdat triangeldrama.
Colombianska Laura Restrepo är författare och journalist, född 1950, med ett tiotal romaner bakom sig. Mörkrets brud utkom redan 1999 på originalspråk och är den tredje av Restrepos romaner som översatts till svenska av Martin Uggla.
I Mörkrets brud använder sig Restrepo av en säregen berättarstil som blandar drag av saga och myt med mer journalistiskt undersökande inslag. Romanen har försetts med en ramberättelse utgående från en journalist som rotat i ett arkiv, funnit ett gammalt foto av en vacker kvinna och velat ta reda på vem hon var. Genom journalistens efterforskningar och intervjuer med de personer som så att säga var med då det begav sig, får läsaren i sin tur veta mer om den namnlösa men beskäftiga flicka som en dag uppsöker bordellkvarteren La Catunga, fast besluten om att hennes yrkesmässiga framtid finns där. Flickan omhändertas av en äldre prostituerad, Todos los Santos, och får namnet Sayonara. Småningom blir hon en sägenomspunnen legend i La Catunga. Eftersom Sayonara själv aldrig kommer direkt till tals i romanen, endast indirekt via andra, bidrar det till att förstärka det mytiska kring henne.
Alla de fiktiva personer som journalisten intervjuar för att pussla ihop berättelsen om Sayonara är gamla, och man förstår att tiderna har förändrats mycket. Just berättandet och känslan av att det handlar om något som hänt för länge sedan, att det rör sig om spår av en svunnen tid, gör att Restrepos roman får något sagoaktigt över sig. Även om miljön är fattig och livsvillkoren hårda, frossar Restrepo aldrig i elände och misär, lika lite som hon romantiserar prostitutionen. Och även om stora delar av romanen utspelas på bordell blir det inte heller köttigt och slipprigt. Restrepo skriver mer om själva vardagslivet än om möten med sexköpare, och hon är skicklig på att förse sina prostituerade med starka personligheter.
Romanens stomme, triangeldramat mellan Sayonara och männen Sacramento och Payanés, rymmer både tragik och hopp. De båda männen älskar Sayonara på sitt sätt; den ena idealistiskt då han drömmer om att rädda henne och den andra mer realistiskt då han nöjer sig med ett möte per månad. Hon ser å sin sida den ena som en bror och den andra som sin stora kärlek. Det blir inte mindre komplicerat av att de två männen är kamrater som tillsammans sliter på oljefälten under hårda omständigheter. På så vis ställs både kärlekens och vänskapens villkor på prov. För då romanens handling inte utspelas bland La Catungas bordeller tas läsaren med till oljearbetarnas värld och får också bevittna hur ett arbetaruppror bryter ut. De delar av romanen som är förankrade vid oljefälten präglas av en mer politisk och dokumentärartad berättarstil.
Mörkrets brud är en berättelse om personer som å ena sidan väljer sina liv, samtidigt som omständigheterna ändå hela tiden spelar in och begränsar vilken riktning livet kan ta, i vilka samhällskretsar personerna kan röra sig, vilka yrkesmöjligheter som står till buds. Det samhälle som Restrepo beskriver har klasskillnader som är huggna i sten och en dubbelmoral som blir värre med åren, men det hindrar inte de litterära gestalterna från att drömma om en bättre morgondag.
Laura Restrepo: Mörkrets brud. (översättning till svenska: Martin Uggla) Bakhåll Förlag, 2013.
