Att få eller inte få köpa – sex? Då prostitution kommer upp på tapeten går debatten lätt het med argument som sträcker sig i alla tänkbara riktningar, men sällan är det de som verkligen säljer sina kroppar som kommer till tals i offentligheten.
På Svenska Teaterns scen Nicken går man till botten med en av prostitutionens allra mest vederstyggliga aspekter, direkt och utan eufemistiska omskrivningar. Det handlar alltså om människohandel för sexuella ändamål och det är precis så otäckt som det låter.
Kvinna till salu baserar sig på journalisten Jeanette Björkqvists omfattande researcharbete kring ämnet, och har sedan bearbetats till pjäsform av resten av arbetsgruppen, som består av regissören Marcus Groth och skådespelarna Anna Hultin och Niklas Åkerfelt. I en dokumentärartad tappning behandlas sexuellt relaterad människohandel i finländska förhållanden, samtidigt som ämnet också beaktas utifrån en global kontext. En del av föreställningens material består uttryckligen av rättsfall som kommit upp i Finland.
Föreställningen är uppbyggd kring en ramberättelse om Katja, som emellanåt avbryts av faktainslag. Just Katjas historia, om hur hon under vaga förespeglingar om arbetsmöjligheter lämnar sitt hemland bara för att bli offer för människohandel, hur hon bryts ned som person och hur hon upprepade gånger utsätts för våld och sexuella övergrepp är visserligen fiktiv, men det fråntar ingenting av berättelsens allvar. Det här skulle nämligen kunna vara sant. Berättelsen om Katja tar fasta på många av den sexrelaterade människohandelns strukturer och mönster och den som har Lukas Moodyssons film Lilja 4-ever i någorlunda färskt minne lägger säkert märke till vissa likheter.
Men Katja, inte så mycket spelad utan snarare berättad av Hultin, varvas med andra inslag på scenen. Förutom fakta, bland annat om vilka vägar som människohandelns offer kommer till Finland och en översikt av vad för slags manstyper som köper kvinnor, gestaltar Åkerfelt ett antal mansroller med olika inställning till att köpa sex. Gemensamt för de flesta av de här konsumenterna är att de saknar all känsla för personligt ansvar i sina resonemang. De vill bara konsumera, utan att tänka på vad slags system deras sexkonsumtion understöder.
Kvinna till salu blottlägger nämligen ett extremt våldsamt system av maktstrukturer som bryter ned de prostituerade både psykiskt och fysiskt och sexuellt våld verkar vara ett av systemets grundläggande fenomen. Kvinnor som säljer sina kroppar utsätts för misshandel och gruppvåldtäkter av dem som driver verksamheten, och också sexköparna är ute efter att få förverkliga våldsamma fantasier.
Frågan om frivillighet är också något som man vänder och vrider på under föreställningen. Kan beslutet att sälja sin kropp verkligen anses vara frivilligt ifall de rådande sociala och ekomoniska omständigheterna inte erbjuder andra alternativ? Är det fortfarande frivilligt då hela affärsverksamheten styrs av andra? Då det inte längre är möjligt att dra sig ur?
Förutom själva föreställningen kompletteras Kvinna till salu med ett väldigt informativt programblad som Björkqvist står som redaktör för. Undertecknad uppskattar att man efter en väldigt omskakande föreställning kan läsa vidare kring ämnet, kolla upp mer fakta och återkomma till tankar som inte släpper sitt grepp i första taget. För det här är ingen lättsmält föreställning, och det ska det minsann inte heller vara.
Anna von Bonsdorff
Kvinna till salu. Research: Jeanette Björkqvist. Text: Jeanette Björkqvist, Marcus Groth, Anna Hultin och Niklas Åkerfelt. Regi: Marcus Groth. Scenografi och dräktdesign: arbetsgruppen. Ljuddesign: arbetsgruppen. Ljusdesign: Oskar Sjöberg. På scenen: Anna Hultin och Niklas Åkerfelt.
