Hurudant är vädret i dag? Hurudant var det i går? Hurudant
Blir det i morgon? Hurudant var vädret när du föddes? Storm?
Nattliga händelser: I natt fångades jag upp av en tromb och
Vaknade på golvet med en bula i pannan. Orolig natt, gaser
Hurudant var vädret när Kennedy mördades? Tycker du om
Regn? Hösten, parken pulserande av döende löv i
Regnbågens klara färger, ekorrar med yviga svansar och
Hästkastanjer i tassarna, en gammal dam med rollator
Tar igen sig på en bänk, solen blänker till mellan molnen
Lever hon ännu i morgon, nästa vecka, till påsken?
Ingen vet. Måste köpa hem mjölk och bröd och
Svartstämplad ost, kanske en pilsner? Tre, fyra?
Det är så lite vi verkligen behöver, vatten, mat, en
Nypa förståelse, hälsa, sömn, några supar och någon
Att hålla i handen när det stormar i bröstkorgen. Någon
Trivs bäst i snöstorm med regnrock och varma stövlar
En annan kryper ner under täcket och stiger upp först till
Våren då naturen vibrerar av kättja och lust, medan den
Melankoliska inte står ut med all lycka och avslutar den
Plåga som livet skänkt honom: Jag är mitt livs avfall är det
Sista han tänker innan vattentaket sluter sig ovanför honom
Och han återgår till amfibiernas oceaniska rike varifrån han
Dök upp en gång i gryningen. Ibland tänker jag på något som
Inte finns, Gud? Grannen hotar med att ta över mitt hus, skall
Jag göra motstånd eller? Hur försvara mig då jag inga kanoner eller
Flygplan har och dessutom plågas av höjdskräck och är flygrädd
Att göra sig osynlig vore en utväg, en annan att blåsa upp sig
Till en jättes proportioner, eller ta till slugheten som David i sin
Kamp mot Goliat, 292 centimeter lång men inte särskilt klyftig
Min granne däremot är 12 000 kilometer lång och hungrig. Den
Som lever får se? I Vinterkriget försvarade vi oss tappert och kom
På silverplats, i fortsättningen gick det sämre, vi amputerades och
Blev mindre än vi varit. Kriserna i världen tycks hopa sig just den här
Sommaren, jag vaknar utsövd och på gott humör men redan sjuans
Nyheter gör mig förtvivlad och förlamad, mänskan är ondskefull
Och förstår inte sitt eget bästa. Varför annars denna brådska med
Att utrota allt mänskligt liv. Dödsdrift ansåg Freud, girighet och
Egennytta skulle jag kalla det. Andas djupt, tänk på tomheten, tänk
På dina föräldrar, dina barn och barnbarn, tänk på alla mänskor du
Älskat och respekterat, tänk på stunderna av närhet och njutning
Men vi tycks glömma allt det goda snabbare än vi glömmer de
Stunder när vi plågats av värk eller kärlekslöshet, känslan av att
Vara förorättad blir vårt centrala livsinnehåll och vi söker hämnd
Eller upprättelse som vi aldrig får därför att vi då skulle förlora
Den makt som offret i oss utövar över våra älskade och välgörare
Det bor en Strindberg i oss som letar guld och krossar drömmar
Varje gång jag inser att jag verkligen skall dö blir jag stel av skräck
Tills jag tänker på vad jag skall göra innan, medan jag har ännu har
Livet till hands. Min mamma var tjugonio år då hon födde den
Son som blev jag. Av mina två systrar är den yngre redan borta
Men lever vidare i sin dotter och dotterson, jag har sex barn och nu
Elva barnbarn, jag blir glad när jag ser dem framför mig, hör dem
Prata och skratta, spela fotboll, sjunga och spela gitarr, läsa eller
Plocka svamp eller bara gå i skogen, se en räv, dra upp en gös och
Röka den i grillen i sommarhuset. Minut läggs till minut, timme
Till timme, vecka till vecka, nu är det söndag och jag skall
Lämna in tipskupongen för de engelska ligamatcherna, jag har blivit
Fotbollsgalnare för varje år som går, vanligen vinner jag ingenting
Men just i dag tror jag att oturen lämnar mig och jag kan inhösta
Så mycket pengar att jag kan köpa en flaska gott rödvin, chilenskt
I morgonradion talas det som vanligt om Nato, en gammal diplomat
Berättar att Sovjetunionen var beredd att söka Nato-medlemskap
Samma dag som Jeltsin tillkännagav att unionen inte mera existerade
Min natt har varit orolig, åskan har exploderat över hustaken, jag läser
Hbl och ser att mitt favoritlag Honka igen tappat en tremålsledning i
Jakobstad, det känns tryggare att tänka på fotboll än på Ukraina
Där bröder och systrar sliter varandra i stycken och det mödosamt
Byggda samhället ruineras, familjer dödas och splittras och Ukrainas
Fantastiska kultur- och idrottsliv snart är ett minne blott, man vill bara
Gråta över våldets och ondskans framfart, jag måste komma ihåg att
Vattna blommorna på balkongen och öva två timmar med min älskade
Yamahaflygel, en Monk-ballad kallad Reflexions och sen den klassiskt
Underbara Laura, förutom de vanliga skalorna och etyderna. Jag lider
Som vanligt av en urinvägsinfektion som hotar att infektera också
Mitt psyke och min kreativitet, om sådan alls finns längre, jag tvivlar
I går avslutade jag läsningen av Karl Ove Knausgårds romanserie Min
Kamp, del 6, närmare 2000 sidor, i en intervju berättade han att han
Skrev den i en sorts somnambult tillstånd, en flow som måste ha liknat
Niagara eller Bibelns stora syndaflod – vilken lycka att bäras fram
Av ett sådant drag! Sent igår kväll pratade jag via Skype med tre
Av mina barnbarn i Zagreb, min äldsta dotter berättade att hon ska åka
Till New York, en av sönerna tillbringar sin semester i Nice, staden
Med det obegripliga språket (franskan!), den långa strandpromenaden
Och operan där man inte ska sitta uppe i galleriet utan fallskärm och
Störthjälm. Ett lågtryck har lagt sig över staden, grått är allt jag kan se
Medan regnet envetet vattnar oss mänskor, som vore vi törstiga växter
Eller de Regnmänskor som stryker längs med Brunnsparkens stränder
Med de trevliga strandcaféerna Ursula och Carusel, för sextio år sedan
Då jag läste medicin hade jag för vana att vandra längs de här stränderna
Innan jag gick upp till de stora tentamina i anatomi och medicinsk kemi
Stränderna är sig lika, den som förändrat sig och åldrats är jag
På väg mot det hägrande målet där tidtagningen äntligen upphör
På det sättet är dikten en levande varelse att om den inte andas
Lever den inte utan kvävs och krymper ihop som den lungsjuke
Jazzen och stråkkvartetterna hör till samma syreberoende släkte
Där den regelbundna in-och utandningen får också hjärtpulsen att
Leva och höras, vi behöver alla närhet och beröring för att bli
Verkliga för oss själva och för andra, i ensamheten växer man in i
Sig själv och liksom försvinner i sin skugga. Klockan blir snart
Sex och om en timme skall jag sitta vid el-flygeln på jazzklubben
Och spela mina favoritlåtar, Django, Things ain’t what they used to
Be, What is this thing called love, Stella by starlight, Billies Bounce
Och många andra örhängen. Vår granne sticker kniven i sin granne och
Skyndar till hjälp med plåster och förbandstyg medan vi ser på med
Dyster historisk blick, de franska filosoferna har alltid varit obegripliga
Lacan, Derrida t ex, det fungerar så att jag själv känner mig dum, obildad
Och otroligt korkad men inte är Heidegger så mycket bättre i det
Hänseendet med sitt i-världen-varande, då föredrar jag de anglosaxiska
Och tyska tänkarna, von Wright och Wittgenstein och Weber för att
Inte nämna Immanuel Kant, annars hör Spinoza till mina favoriter
Med tanken att Gud är överallt, ”också i lössen” som Isaac Bashevis
Singer försäkrade när jag för länge sen intervjuade honom i NewYork
Om man skrev ner alla tankar som passerar hjärnan under en timme
Skulle en timme redan bli en tusensidig betraktelse och ändå skulle
Största delen vara utelämnat. Att skriva är att välja bort, författarens
Viktigaste uppgift är att låta bli att skriva, det fordrar viljestyrka och
Självdisciplin, nu skulle det smaka med en kall öl men det får bli en
Kopp thé i stället, Twinings Prince of Wales, jag förstår engelsmännen
Som inte kan älska, mörda, tänka eller låta bli att tänka utan en kopp bryggt
Engelskt thé från Ceylon eller Kina eller Indien, alla de gamla kolonierna
Idag skall Putin, Porosjenko och några till träffas i Minsk för att stoppa
Mördandet i östra Ukraina, båda äggen sprack när jag kokade dem i morse
Det var så mänskligt på något sätt, när innanmätet rann ut och koagulerade
Och jag tänker på videon där den amerikanska journalisten halshuggs
Förmodligen av en engelsk hip-hoppare som konverterat till islam, man
Behöver inte lida av islamofobi för att börja gråta, vad går åt oss alla?
I natt tittade jag igen på fotboll och såg Manchester City utklassa Liverpool
Sami Hyypiäs gamla klubb, med röda skjortor alldeles som mitt eget IFK
Där jag spelade tillsammans med bl a Åke Lindman som var min reservpappa
Då min egen farsa var upptagen på annat håll, det är faktiskt sant att de flesta
Jag spelade med på femtitalet är borta, nu skall jag åka iväg och städa till
Mitt lilla arbetsrum på sexton kvadrat, jag planerar att skriva en pjäs om
Mina egna föräldrar, eller om deras åldrande och pappas förslag att mamma
Och han skulle lämna livet tillsammans då de fyllt åttio. Alls ingen dålig idé
Som dessutom skulle lösa många välfärdsproblem för oss under åttio. Pappa
Var rätlinjig och osentimental på ett sätt som krigen lärt honom. FIN!
Men ingen kommer undan! Datorn inne i skallen går på. Ur förtvivlan
Föds våldet och grymheten, mänskors förtvivlan blir tyrannens skördefest
Vapnen laddas, fruktan mobiliseras, gränser flyttas, de underjordiska
Städerna rustas upp. Lögner sprids med ljusets hastighet över vår okunskap
Invånarna flyr i panik med barnen i famnen för att skjutas ner som
Harar och älgar under höstjakten. Där ligger de alla med bly i kroppen
Utrensningarna närmar sig, folkmorden och terrorn blir vår gemensamma
Verklighet och vår gemensamma morgondag, all vår lojalitet är borta
Att skära halsen av journalister, sjuksköterskor, präster
Turister, åldringar och andra otrogna har blivit allt populärare
Avrättningarna videofilmas och kan beskådas på nätet som ett
Varningens finger för oss och för dem som ännu inte gett upp
(Press- och yttrandefriheten var bara en tragisk parentes
under några år mellan det andra och tredje världskriget)
Tyrannens skördefest står för dörren och de som skall skördas
Är vi, kanske hinner vi dö i tid, men än våra barn och deras barn?
Andas in, andas ut, fyll själen med tomhet och rosors doft
Betrakta skolbarnen och hundarna i parken, förundras. Till
Och med vädret är rastlöst numera, i går massivt snöfall och
Minusgrader, i dag strålande sol och plus tjugo. Ryssland
Har ockuperat också mitt vakna liv, och ännu värre, mitt under-
Medvetna, senaste natt var blodig igen med alla avrättningar
Och trängseln i flyktinglägren, i drömmen dessutom kopplad
Till den nya pesten ebola, vi väntar också på den, skräckslagna
Liksom på vår expansiva granne som långsamt äter sig in i
Vårt samhälle genom att köpa upp vår energi och våra pengar
Ändå: en underbar solig morgon med bröstet fullt av fågelsång
Som hjärtat ackompanjerar, finns någonting bättre än detta!
Jag vill ta alla mina vänner i famn och kyssa dem på munnen.
Jag vill sluta ögon och öron för lidandet som drabbar alla de
Mänskor som haft oturen att födas på bottnen av någon
Despots straffkoloni, utan de förutsättningar som livet kräver
Ur förtvivlan föds våldet, hatet, självföraktet och grymheten
Ur förtvivlan föds våldet, hatet, självföraktet och grymheten
Claes Andersson
