Foto: Alessandra Garusi

Tel Aviv–Berlin, enkelbiljett

Allt fler israeler lämnar sitt hemland för Berlin. Orsakerna må vara ekonomiska, personliga eller politiska, men den grundläggande faktorn är att en allt större grupp finner att livet i den krigshetsande högerregeringens Israel är odrägligt. Billiga, mångkulturella Berlin lockar med en växande israelisk befolkning.

Uppståndelsen startade i oktober i fjol då en 25-årig före detta officer i den israeliska armén postade bilder på nätet av sina inköpskvitton – som inkluderade en populär chokladpudding som i Tyskland kostar en tredjedel av vad den kostar i Israel – och skröt om hur gott livet var i Berlin. Aktionen blev början på den så kallade Milky-protesten, efter chokladpuddingens israeliska namn. Över 17 000 har gillat kampanjen på Facebook, och hundratals israeler har postat bilder där de håller i skyltar och ber förbundskansler Angela Merkel om visum till Tyskland.

– Det är helt enkelt en reaktion mot den svåra ekonomiska situationen: saker kostar 30-40 procent mindre i Berlin än i Tel Aviv, det är en verklighet, säger Ilan Weiss, som driver webbplatsen israelisinberlin.de.

– Under de senaste åren har Israel valt rovkapitalismens väg. Om socialismen en gång i tiden inspirerade till kibbutzerna, är atmosfären i dag brutal, och folk klarar knappt livhanken.

Weiss var en av de första israelerna som köpte en enkelbiljett till Berlin, och sedan dess har många följt hans exempel.

– Jag kom hit första gången för att studera till ingenjör 1972. 1978 gifte jag mig med en tysk flicka (i Israel, red.anm.) och vi beslöt oss för att flytta till Berlin 1990. Muren hade nyss fallit och staden höll på att bli mer internationell och skapa sig en ny identitet.

Trots att paret separerade, valde Weiss att bli kvar i Berlin, och idén till att skapa en webbsida kom en dag av nödvändighet.

– Jag blev överöst av telefonsamtal och e-post, och beslöt mig för att helt enkelt lägga ut all information på nätet.

Webbsidan har i dag kring 10 000 besök i månaden.


Självrannsakan lockar

I årtionden fick den historiska skuggan av judeutrotningen många israeler att bojkotta Tyskland och tyska produkter, Men i dag upptäcker en ny generation Berlin, dess billiga boende, den sexuella friheten, och det multikulturella samhället. Framför allt ses Berlin som ett fridfullt, säkert ställe, långt från pansarvagnarnas skrammel.

– Det är i första hand en generationsfråga, förklarar den israeliska historikern Ilan Pappe.

– Det är lättare för unga israeler att lägga bakom sig minnet från andra världskriget och fokusera på sina egna liv. De är tillräckligt utbildade och tillräckligt påhittiga för att börja ett nytt liv här.

Eftersom många israeler har pass i andra europeiska länder eller stannar i Berlin för kortare perioder, är det svårt att exakt avgöra hur många israeler som bor i Berlin, men uppskattningen ligger på mellan 10 000 och 15 000. De flesta flyttar på grund av arbete, men ju längre tiden går, desto mer börjar personliga, sociala och politiska faktorer inverka på beslutet att stanna.

– Jag flyttade till den här vackra staden på rekommendation av min mentor Noam Sheriff, som studerade här på 50-talet, säger 37-åriga Gil Raveh, som är en frilansande orkesterdirigent från Avichail.

– Berlin var den klassiska musikens huvudstad, brukade han säga. Och han hade rätt.

Sedan Raveh anlände till Berlin 2006 har mycket hänt. Han har funnit både kärleken och sig själv.

– I dag är jag mig själv och har ingen religion eller nationalitet, och försöker inte definiera mig själv på något sätt. Hade jag stannat i Israel, hade jag aldrig gått genom det här fantastiska livet och den berikande process av självrannsakan som lett mig till vem jag är i dag. Israel har inte förutsättningarna för den typen av självutforskning, eftersom det grundläggande mentala klimatet av krig, stress och hat hindrar en från att ens börja ta tag i sådana frågor. I Israel tvingas en att bara överleva mentalt och ekonomiskt, medan jag är intresserad av att växa.

38-åriga Adi Liraz har en liknande historia. Hon ville vara en konstnär i Berlin, och flyttade till staden 2003. I dag har hon funnit sin plats. Hon har en tysk partner och två barn, och börjar ha en djup kontakt till sina judiska rötter, utan att själv vara religiös. Vid sidan av de professionella banden till Berlin, har hon i dag också politiska.

– Situationen i Israel var svår redan då jag flyttade, och den har blivit värre med tiden. Ockupationen och rasismen är de frågor som upprör mig mest.

Hon anser att Israel är ”ett totalitärt land med flera exempel på diskriminering av icke-judar som bor där, men också av orientaliska judar”. Därför planerar hon att stanna i Berlin, även om hon saknar sitt land, och framför allt sin familj, sina gamla vänner, språket, maten, havet, öknen, och mycket mer. Åtminstone, menar hon, behöver hennes barn inte utsättas för de negativa sidorna av att växa upp i Israel.


Föga politiskt hopp

På andra sidan av myntet finns Berlin. Om stadens 1900-talshistoria är tragisk, verkar dess nutid och framtid lovande, menar Ilan Weiss.

– I Tyskland fanns fantastiska människor som vi står i tacksamhetsskuld till för att de tagit itu med landets förflutna. I själva verket har inget annat land genomgått en dylik process. Den genomfördes för att vi skulle ha en framtid. Och ju mer vi går framåt, desto liberalare blir Tyskland i sina attityder mot utlänningar.

Udi Berner är en 34-årig violinist och kompositör som på sin webbsida ger besökare en bild av livet i Berlin.

– Här flyter allt lätt och lugnt, det finns mycket natur kring staden och folk respekterar ens privata och mentala sfär. Det känns inte som om folk hela tiden försöker lura en och en får det en betalar skatter för, säger han.

Berner hade redan en längre tid längtat efter att flytta från Tel Aviv till Berlin och då hans personliga och ekonomiska situation tillät det, gjorde han slag i saken.

– Om unga israeler börjar rösta med sina egna fötter och helt enkelt lämnar landet, betyder det att det är något fel med det, säger Ilan Weiss.

– Naturligtvis försöker den israeliska pressen få de utflyttades röst hörd varje gång ämnet dyker upp, men det verkar inte finnas något väg ur den nuvarande situationen. Inför varje val börjar Israels rika att stirra stint på politikerna, och politikerna som också gör pengar på den nuvarande situationen, stirrar tillbaka. Ingen av dessa två grupper har någon vilja att förändra saker och ting.

Text & foto Alessandra Garusi

Översättning Janne Wass

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>