En vecka sedan inleddes årets Ruisrockfestival och jag har nu haft några dagar på mig att försöka smälta alla intryck och upplevelser under årets festival. För egen del var det mitt första besök i Runsala folkpark, om man inte räknar med alla de gånger jag bittert stått på passagerarfärjan då den åker förbi. Nåväl, i år fick jag äntligen stå på ”rätt” sida.
Den första chocken, för egen del, kom omgående på fredagen då vi anlände till festivalområdet på eftermiddagen och överraskades av antalet berusade besökare. Kombinationen sommarväder, festival och alkohol verkade vara en utmaning för många. Tror dock att det kanske är något man lättare lägger märke till då man är på plats för att arbeta.
Hursomhelst var det underligt att trots att det, enligt mig, fanns gott om toaletter på området och inte verkade vara några långa köer till dem valde många att urinera offentligt. På något vis lite synd på ett annars så vackert område. Det i kombination med att det inte verkar finnas ett fullt fungerande system vad det gäller sopor och återvinning är de negativa sidorna jag upplevde. Gällande dessa saker finns det vissa saker att lära sig från till exempel Flow Festival samt Sideways-festivalen som jag besökte tidigare i sommar.
Ruisrock var en enda lång folkfest. Foto: Minna Lindqvist
Bortsett från ovanstående kommentarer var festivalen en enda lång folkfest. Två slutsålda dagar av tre och nytt publikrekord med 95 000 besökare (på det nuvarande området. 1971 dök över 100 000 personer upp, men då ordnades evenemanget på en annan plats, red. anm.). Jag var på förhand intresserad av hur hårdsatsande Provinssi-festivalen i Seinäjoki skulle påverka Ruisrocks besökarantal men svaret var att det inte påverkade alls. Ruisrock vann pris som årets festival på Musik & Media-evenemanget förra hösten och promotor Mikko Niemelä vann pris för årets promotor och månne inte en vinst ligger nära till hands i år igen?
Ola Salo. Foto: Minna Lindqvist
