En klassflykting korsar sitt spår

Tillbaka till Reims (Retour à Reims, 2009) av Didier Eribon är till hälften en memoar och till hälften en sociologisk avhandling om vissa tendenser i arbetarklassen och utvecklingen som skett från 1950-talet då Eribon föddes i den lilla staden i norra Frankrike. Det är Johan Wollin som år 2018 står för den svenska översättningen.

Eribon är något av en rockstjärna inom sociologiska kretsar, och han hör utan tvekan till de främsta levande queerteoretikerna. Hans bok Réflexions sur la question gay (1999) var en stor succé, och Tillbaka till Reims blev likväl ett omdiskuterat verk. Medan 2009 kan kännas oändligt avlägset med avseende till den politiska utvecklingen som ägt rum efteråt är boken ett viktigt inlägg i debatten om varför arbetarklassen som tidigare såg kommunismen som en självklarhet dras till högerextrema rörelser (Front National, i just det här fallet).

Tillbaka till Reims är berättelsen om hur Eribon, en öppet homosexuell, kosmopolitisk akademiker blickar tillbaka till sin uppväxttid i en arbetarklassfamilj. Bland annat. Boken handlar nämligen om en hel massa annat, till den milda grad att det ibland känns som stickspår (tänker främst på en lång harang om Pierre Bourdieus liknande memoar som inte känns helt logisk).

Fast Eribon är en begåvad skribent är han först och främst en akademiker, vilket gör att han ibland skriver om saker som bara akademiker uppskattar. Gemene man kan tappert försöka hänga med i svängarna men är man inte redan färdigt insatt i exempelvis Sartres relation till marxismen kommer man oundvikligen att känna sig lite borttappad.

Inte för att boken inte är bra, tvärtom. Skildringarna är gripande och ämnet oerhört intressant. När Eribon talar om avsmaken han känner som klassflykting för både hur borgarna talar om arbetarklassen och arbetarklassens rasism och homofobi lyckas han på ett snillrikt sätt sätta ord på just den klyftan som är så svår att förstå.

Rent översättningsmässigt finns det väldigt lite att anmärka. Franska är förstås ett svårt språk att översätta då många uttryck inte har en motsvarighet på svenska. En mening som fick mig att stanna upp var ”Suis-je le gardien de mon frère?” som översatts till ”Vakar jag över min bror?”. Den ursprungliga franska meningen är en rätt klyftig anspelning till John Edgar Widemans Brothers and Keepers, som kapitlet diskuterar, och på engelska är ju ”Am I my brother’s keeper?” ett bibelcitat satt i Kains mun, innan han mördar sin bror. Den svenska översättningen är betydligt mindre punchig, men nog om detta, det är en fullgod översättning och jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Tillbaka till Reims är och förblir en läsvärd och lärorik bok, och ett verk som man kan och bör återvända till med jämna mellanrum.

Felix Fortelius

Didier Eribon: Tillbaka till Reims.
Verbal förlag, 2018. Svensk översättning: Johan Wollin.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *