I sin rapport den 9.11.05 om Turkiets framsteg på vägen mot medlemskap i EU ansåg Europakommissionen att landet är en fungerande marknadsekonomi. Däremot borde kraftigare åtgärder vidtas för att få ett slut på tortyren.Utvidgningskommissionär Olli Rehn sade vid en presskonferens att tortyrfall fortfarande rapporteras, de religiösa minoriteterna har problem och våldet mot kvinnor ger orsak till oro. Vidare underströk han behovet av att skärpa lagstiftningen om yttrandefrihet och hänvisade till den kommande rättegången mot författaren Orhan Pamuk för hans svar på intervjufrågor i utlandet.I rapporten konstaterades vidare att Turkiet fortfarande diskriminerar den stora kurdiska minoriteten. Ännu har lokala radiosändningar på kurdiska inte tillåtits, språkkurser i kurdiska har stoppats och politiker bestraffas fortfarande för att ha använt det kurdiska språket.Några dagar innan EU-rapporten publicerades klagade justitieminister Cemil Çiçek över att EU lyssnat till marginella medborgarorganisationer utanför huvudfåran i det turkiska samhället. Speciellt nämnde han mänskorättsorganisationer. Han lät också förstå att Pamuk haft propagandaeffekter i sinnet när han gjorde sin kommentar om massakrerna på armenier.


*
Att Turkiet trots stora framsteg fortfarande har betydande problem när det gäller yttrandefrihet och mänskliga rättigheter framgår av diverse notiser i engelskspråkiga media i Turkiet den senaste tiden:
De senaste dagarna har uppståndelsen varit stor i provinsen Hakkari i den kurdiska regionen vid gränsen till Irak och Iran efter ett bombattentat mot en bokhandel i staden Semdinli som ägts av en man som betecknats som PKK-aktivist. En kund dödades vid explosionen. Några män i en bil höll på att lynchas av en folkmassa misstänkta för attentatet, varvid skott som avlossades från bilen dödade en person. Dokument som påträffades i bilen identifierade en av männen som chef för gendarmeriets underrättelsetjänst i provinsen. I media drogs allmänt paralleller till bilolyckan i Susurluk 1996 som avslöjade samarbetet mellan landets polisledning, gangstervärlden och en kurdisk klanhövding.
*
Förra veckan avvisade Europadomstolen för mänskliga rättigheter (EHRC) ett klagomål från en turkisk kvinna om förbudet att använda huvuddukar i universitet och offentliga byggnader och förklarade att det var en inre angelägenhet för Turkiet. Utrikesminister Abdullah Gül kommenterade utslaget med att förbudet nog är en turkisk angelägenhet men att han absolut ansåg att det borde upphävas. ”Man får se i framtiden om det kan göras. Det är som ett litmustest som visar vem som stöder dirskriminering och förbud och vem som stöder modernisering. Modernitet, demokrati, genomskinlighet, ansvarstagande … innebär att man garanterar individuella rättigheter och friheter” sade han och förklarade att regeringen är besluten att upphäva förbudet.
Också premiärminister Recep Tayiip Erdogan var irriterad över utslaget (man kunde ju ha tänkt sig att han skulle ha varit nöjd med att EHRC gett Turkiet rätt, men antagligen hade han hoppats att domstolen skulle ha utdömt förbudet så att han inte skulle behöva ta på sitt eget ansvar att upphäva det – nu riskerar han en allvarlig konflikt med armén). Han ansåg att förbudet mot huvudduk inte är stadgat i vare sig grundlagen eller i någon annan lag utan bara vilar på en tolkning av konstitutionsdomstolen, och han hoppades på en ny tolkning.
En rad islamiska mänskorättsorganisationer (som t.ex. Föreningen för medborgarskap och mänskliga rättigheter och Frihetsfonden) genomförde en demonstration i Istanbul för att protestera mot domstolens utslag och till slagorden som ropades hörde ”Vi vill ha rättvisa, inte inkvisition” och man klagade också över ”fascism i Europa”.
*
För en vecka sedan samlades extremnationalistiska demonstranter utanför det grekiskortodoxa patriarkatet i Istanbul, hem för den andliga ledaren för 250 miljoner ortodoxa kristna, och krävde att han skulle utvisas till Grekland. Protesten genomfördes när fyra biskopar från grekiska Cypern kom för att träffa patriarken. Demonstranterna anklagade de ortodoxa för att försöka skapa en motsvarighet till Vatikanen inom Istanbul (trots att detta skedde redan under Bysans’ tid – också Finlands ortodoxa lyder under patriarken) och anklagade den turkiska regeringen för förräderi när den tillåtit detta möte.
*
Ett av Turkiets mäktigaste fackförbund, tjänstemannafacket Memur-Sen, beslöt vid månadsskiftet oktober-november att bojkotta det franska försäkringsbolaget AXA sedan bolaget gått med på att betala ersättningar till arvingar till offer för massakrerna på armenier år 1915. AXA, som verkade i det osmanska riket, beslöt i oktober för att undvika en hotande process att betala ut 11 miljoner dollar på basen av gamla försäkringar och dessutom 3 miljoner till armeniska välgörenhetsorganisationer i Frankrike. Detta såg Memur-Sens ordförande Ahmet Aksu som en kränkning av Turkiets rättigheter och utlyste med hänvisning till ”det turkiska folkets känslor” en bojkott av AXA och dess nuvarande samarbetspartner i Turkiet OYAK.
*
Den 30.10 arresterades juristen Erin Keskin, ordförande för mänskorättsorganisationen IHD i Istanbul, på flygfältet i Istanbul på grund av ett tal hon hållit i Tyskland där hon påstods ha förolämpat den turkiska armén.
*
En opinionsundersökning som genomfördes i oktober i Diyarbakir, huvudorten inom det krudiska området, visar ett stort stöd för s.k. hedersmord. Av de intervjuade anser 37,4 procent att en kvinna med ett utomäktenskapligt kärleksförhållande bör dödas i familjehederns namn och 21,6 procent att hon bör bestraffas hårt genom att hennes huvud rakas eller hennes näsa eller öron skärs av. Bara 16 procent anser att hon inte bör bestraffas.
Medborgarorganisationer räknar med att omkring 500 kvinnor dödas varje år för ”familjehederns” skull, en del av dem bara för att man sett dem tala med någon man.
*
I en kvartalsrapport från nätverket för mediafrihet för tiden juli-september redogörs för 37 domstolsprocesser som berör 62 mediaorganisationer och 76 journalister. Detta visar att den nya strafflagen som trädde i kraft den 1 juni fortfarande begränsar yttrandefriheten i landet. Både fällande och friande domar har utdelats i de fall som redan avgjorts. Speciellt tycks journalister med anknytning till mänskorättsorganisationen DHA ha råkat illa ut.
*
Hrant Dink, chefredaktör för den turkarmeniska tidskriften Agos i Istanbul dömdes i oktober till ett halvt år fängelse villkorligt för att ha ”förolämpat den turkiska identiteten”. Detta trots att experter utsedda av domstolen inte funnit ett ett enda exempel på något sådant i Dinks kommentarer.
Intellektuella både i Turkiet och i utlandet protesterade mot domen i ett uttalande där de också hänvisade till den process som väckts mot Ragyp Zarakolu för att ha publicerat en bok av den armeniska lingvisten Dora Sakayan och domen på ett halvt år fängelse och böter för den kurdiska politiker Recit Yardymcy som i ett offentligt tal hälsat publiken också med “goddag” på kurdiska.
Dessa tre fall visar enligt protesten att den nya strafflagen används av personer inom den statliga byråkratin som inte vill skydda utan begränsa de medborgerliga rättigheterna. Samtidigt uppviglar man till populistiska hatkampanjer som lett till dödshotelser mot personer som Dink, Zarakolu, Yardymcy och Orhan Pamuk, som åtalats enligt samma paragraf som Dink.
Denne kommer i februari att ställas inför rätta på nytt för att vid en konferens om mänskliga rättigheter år 2002 har fällt kritiska kommentarer om Turkiets nationalsång och den dagliga ed Turkiets skolbarn svär där det heter ”Lycklig är den som kan säga Jag är en turk”. Dink sade att han inte känner sig som en turk utan som en armenier som är turkisk medborgare.
*
Åklagarämbetet i Ankara har sedan februari undersökt anklagelser mot två av författarna till en rapport om minoriteternas kulturella rättigheter som då publicerades, Ibrahim Kaboglu, tidigare ordförande för premiärministerns råd för mänskliga rättigheter, och dr Baskin Oran. Rapporten ifrågasatte respekten för minoriteternas rättigheter i Turkiet och kom med flera kontroversiella förslag, som att man skulle använda termen ”från Turkiet” i stället för ”turkisk” för att beteckna turkiska medborgare. Detta ledde till anklagelser mot de två för att de ”förvrängt fakta för att begå ett brott mot folket” och att de ”förolämpat och förlöjligat turkiskheten”. Undersökningarna pågick ännu i slutet av oktober.
*
Organisationen Reportrar utan gränser har i sin årsrapport om pressfriheten i världen konstaterat framsteg i Turkiet, som dock fortfarande befinner sig i den nedre hälften på listan, på plats 98 bland 167 länder.
*
Europadomstolen för mänskliga rättigheter bötfällde i oktober Turkiet för domarna mot forna medlemmar av det förbjudna partiet DEP som anklagats för separatistisk propaganda sedan de krävt frihet för det kurdiska folket och vädjat om vapenvila mellan PKK och armén. Enligt domstolen kränktes därmed uttrycksfriheten och rätten till process i opartisk domstol.
*
Utgivaren och chefredaktören för den stora kemalistiska tidningen Cumhuriyet samt en reporter där har vägrat att betala böter motsvarande 50 000 dollar som de ådömts för en artikel under rubriken ”Frikända för tortyr”. Artikeln handlade om en rättegång mot poliser som anklagats för tortyr av tre vänsterjournalister, men frikänts i ”brist på bevis”.
*
Den första offentliga konferensen om den armeniska frågan under det osmanska väldets slutskede kunde hållas i slutet av september vid Bilgiuniversitetet i Istanbul sedan en domstol förbjudit Bogazizi- och Sabanci-universiteten att upplåta utrymmen för den. Politiker från regeringspartiet AKP och det republikanska partiet, i oppposition, uttalade sitt stöd för konferensen. Däremot möttes deltagarna av demonstranter från det högernationalistiska stora enhetspartiet (BBP) och det vänsternationalistiska arbetarpartiet (IP) som skrek nationalistiska slagord, viftade med flaggor och kastade ägg och tomater mot dem.
Konferensen skulle ursprungligen hållas i maj, men uppsköts efter påtryckningar bl.a. från justitieminister Cemal Çiçek som kallade den ”en dolkstöt i ryggen” på den turkiska nationen.
(Källor: BIAnet, Turkish Daily News, Zaman)

Peter Lodenius

Lämna en kommentar