En tryggad utkomst och välfärd är en i den finländska grundlagen tryggad rättighet. Den kostnadsfria grundskolan och de avgiftsfria studiemöjligheterna har skapat jämlika förutsättningar för alla barn och Finland innehar i dag topplaceringar i internationella utvärderingar av utbildning och konkurrenskraft. Den här lyckade kombinationen av ekonomisk tillväxt och omfattande socialtrygghet väcker fortsättningsvis förundran utomlands.Vi inom social- och hälsovårdsbranschen har med oro följt med samhällsutvecklingen – vi håller väl inte på att skrota vårt välfärdssystem? Finland är rikare än någonsin förut, men fattigdomen och ojämlikheten har utan tvekan ökat. De arbetslösas antal är omfattande och nästan en fjärdedel av de som går utan jobb är långtidsarbetslösa. Av de ca 250 000 hushåll som lever på utkomststöd – ett understöd som är tänkt som en sista och tillfällig lösning – är en femtedel i ständigt behov av stödet. Över en halv miljon människor lever under fattigdomsgränsen– av barnen över
130 000. Dessutom ökar antalet människor som brottas med rusmedels- och mentalproblem alltjämt. Statistiken talar sitt dystra språk; det är dags att fråga sig om det finns en politisk vilja att lösa de här problemen? För i slutändan handlar det inte om ekonomi utan om politiska val – och värderingar.


Vi har i Finland sedan länge kunnat stoltsera med att samtliga medborgares behov tillgodoses. Majoriteten av finländarna önskar att så vore fallet också i framtiden. I riksdagsvalet vill människorna därför ha konkreta svar på frågor som berör kärnområden i deras egna liv, som frågor om välfärd.
Det är ingen nyhet att medborgarnas tro på politik och beslutsfattare har vacklat allt mer på sistone. Därför är det upp till nästa regering att vinna tillbaka människornas förtroende. För det krävs att social- och hälsovårdtjänster tryggas och görs tillgängliga oberoende av förmögenhet och hemort. Den sociala tryggheten har skapats för livets nödsituationer som vem som helst kan drabbas av. Men de sociala förmånerna är i dag för låga för att uppfylla det här, då man inte kan leva av förmånerna i Finland. En grundutkomst måste tryggas åt alla, för fattigdom och utsiktslöshet kultiverar ingen.
Förmånssystemet är också mycket komplicerat för tillfället och det är t.ex. nästintill omöjligt att kombinera förvärvsinkomster och sociala förmåner. Därför är det fundamentalt att en grundläggande reformering och förenkling av socialförmånssystemet med tillräckliga understöd skrivs in i nästa regeringsprogram.

Individens välmående borde i första hand enligt vår uppfattning vara social- och hälsovårdens angelägenhet. I nuläget fattas ändå största delen av de beslut som direkt påverkar människor välfärd på annat håll, t.ex. via planläggning eller fysisk planering. Därför är det dags att samordna samtliga förvaltningsinstanser under en gemensam politisk välfärdsagenda, så att de olika instanserna i sin beslutsfattning i framtiden tvingas överväga beslutens inverkan på välfärden. På det här sättet kan man bl.a. försäkra sig om att preventivt arbete utvecklas och utförs och att människolivet betraktas som en helhet.
Olika fattigdomsprogram räcker inte till för att motarbeta fattigdom och utslagenhet, även om dessa kan ge en känsla av att åtgärder vidtas. Man får inte glömma att Finland har förbundit sig till att halvera fattigdomen tills 2010 i enlighet med FN:s millenniumdeklaration. Därför måste man nu målmedvetet börja arbeta för att komma åt utslagenhet och fattigdom. Speciellt barn och unga bör uppmärksammas.
Halveringen av fattigdomen sker dock inte utan medel. För att mindre bemedlades servicebehov skall utvärderas och uppfyllas inom en skälig tidsfrist krävs att en socialgaranti stiftas. Erfarenheterna med vårdgarantin har varit positiva, i nuläget är det ändå bättre att stifta en socialgaranti i stället för att utvidga vårdgarantin för att förbättra människornas möjlighet att få socialservice och utkomststöd inom en viss tidsgräns.
En trygg vardag och välfärd skall vara en allemansrätt såväl i Finland som utomlands. Det förutsätter en rättvis global utveckling och naturhänsyn och därför krävs nu krafttag för att utveckla Europeiska unionen i en riktning där balans bättre uppnås mellan ekonomiska och välfärdsmålsättningar.


Centralförbundet för socialskydd och hälsa (SKTL) är en nationell social- och hälsopolitisk expertorganisation som arbetar för jämlikhet och social rättvisa. Som medlemmar har SKTL 132 nationella social- och hälsoorganisationer, 16 regionala socialskyddsföreningar och flera kommuner.
Läs mera på www.stkl.fi

Riitta Särkelä

Lämna en kommentar