Från balkongen i fjärde våningen i vårt condominium ser jag ner på husets maids som rastar mattes och husses hundar och tvättar deras bilar varje morgon. Har aldrig sett en husse själv putsa bilen! Också i vår lilla bostad finns ett utrymme som på ritningen är avsett för en maid – ett fönsterlöst bombskydd på några kvadratmeter men med tillgång till rinnande vatten och toa i köksavdelningen – kanske ett himmelrike för en filippinska som på hemmaplan delar lerhyddan med hela familjen. Men i många fall måste maiden också här sova på en madrass i barnens rum och saknar helt privatliv. Ser också grannens maid som promenerar värdfamiljens ålderstigna farfar runt huset. Åldringsproblemet är det samma som på många andra håll i världen – Singapores ”grånande befolkning” kommer enligt prognoserna att fördubblas fram till år 2020, närmare 600 000 personer (av ca 4 miljoner) kommer då att vara över 65 år gamla. Som det är nu tas åldringarna i praktiken främst om hand av familjemedlemmar och välfärdsorganisationernas frivilliga – från myndighetshåll aviseras planer på att få till stånd en nationell politik inkluderande kommuner och gräsrotsledare för att säkra de gamlas välfärd, men tills vidare förväntas medborgarna främst skapa nätverk som uppmuntrar de yngre att se efter sina ålderstigna grannar. Statlig socialhjälp av nordisk typ är inte populär.
Från balkongen ser jag också ut över stora gröna Kent Ridge Park (fitness center, regnskogsnatur, mangrove, solfjäderspalmer, kanonbollsträd och för mig exotiska frukter och blommor) där ljudet av cikadorna är öronbedövande. Öronbedövande är ljudnivån också i de TV-försedda bussarna, i varuhusen och i hawker- och restaurangcentren – popmusiken och reklamsnuttarna pågår utan avbrott. T.o.m i det lilla tåget som kör runt Singapores exotiska och världsberömda fågelpark skvalar musiken för fullt, effektivt överröstande fågelkvittret. Lyxvaruhusen är för övrigt ett populärt tillhåll för arbetslösa, ungdomar och åldringar som kommer dit för att svalka sig i de luftkonditionerade utrymmena. En stackars nordbo fryser nog inomhus och vill hastig ut för att värma sig! Den allestädes närvarande höga ljudnivån har sina konsekvenser för hörsel och balans, säjer en finländsk terapeut, Suvi Pitkola, som tillsammans med en kanadensare grundat ett unikt terapicentrum i Singapore för barn med bl.a. inlärningssvårigheter och dyslexi. Jag har också tyckt mig märka att singaporeanerna har vissa svårigheter att hålla balansen i varuhusens rulltrappor, eller är det bara jag som i nordisk stil är van att röra mig snabbt och av misstag knuffar till dem i desperata försök att komma nånstans. Här förväntas man nog på grund av värmen lunka fram i långsam takt.
Susanna Gulin
