Maarit Fredlund vill gå till grunden med krångelspråket och förenkla byråkratin.

Maarit Fredlund, f.n. lärare på Föglö och tidigare bl.a. vänsterförbundets svenska sekreterare, har breda erfarenheter både från arbetslivet och från socialväsendet. Jag har lyckats falla igenom alla luckor, säger hon och menar välfärdsnätets maskor.
Hon fattar inte idén bakom de grönas grundinkomst för alla och tycker det skulle räcka med en minimiinkomst för dem som studerar eller av andra orsaker inte har inkomster.
– När man ska ansöka om t.ex. bostadsbidrag kan blanketterna vara så invecklade att inte ens någon som har socionomutbildning som jag alltid klarar av dem.

– Jag har jobbat som byråkrat, lärare och språkvetare och skulle vilja gå till grunden med krångelspråket och förenkla byråkratin. Helst skulle jag börja från rent bord.
Den socialdemokratiska tanken att man ska vara stram med stöden för att i stället styra in de unga i arbetslivet med fast hand tror hon inte heller helt på, resurserna räcker inte till.
– Folkpensionsanstalten har fått så många uppgifter att tjänstemännen inte klarar av dem. Man borde ha bandspelare och be dem säga sitt namn för att alls ha någon kontroll – man kan absolut inte lita på att allt stämmer. Det har hänt mig och mina bekanta så många gånger att det blivit fel. Och socialbyrån i Helsingfors har en benägenhet att tappa bort brev, det har hänt mig, min dotter och min syster.
Folkpensionsanstaltens byråer har otroligt långa behandlingstider och det leder till att folk fyller socialbyråerna och det resulterar i sin tur i längre köer där, konstaterar Maarit. Arbetskraftsbyråerna har alldeles för få anställda, som dessutom har så låg lön att de inte alltid är så motiverade.
Hennes syster har sökt invalidpension i sex år, utan resultat. Det beror inte på att hon skulle undvika arbete.
– Hon har utbildat sig till skolköksa, men har drabbats av allergier och ledbesvär, hon tål inte vatten eller dofter, hon får inte sitta eller stå för länge. Genast när någon blir arbetslöshet av sådana skäl borde personen i fråga undersökas, ska hon eller han försöka med fortbildning eller är det bättre med pension.
Själv har hon jobbat på arbetspensionsanstalt och där fick hon ofta höra att den som sökt om invalidpension ännu inte supit tillräckligt – först när skadorna på centrala organ blivit tillräckliga kan man få pension.
– Kvinnor har ofta värksjukdomar, men det räcker inte. Man kan nog få pension av psykiska skäl, det innebär att man låter tiden gå tills fysiska besvär blivit psykiska.
– Arbetslöshetspensionen kommer automatiskt, men sjuka får kämpa otroligt mycket för sjukpension.

 

Peter Lodenius

Lämna en kommentar