Vad skönt det är med folk som svär, sa min kompis som bott för länge i Sverige. Lite samma känsla hade jag på Parasta ennen, härskiintymättömiä lauluja Suomesta, en föreställning med gamla finska tradvisor och nya sånger skrivna av Annamari Kähärä och mellantexter av underbara Taina West.

Stora hatkärlekskänslor för vårt fosterland väcktes av sångerna som handlade om wannabe-missar och ministrar, pinsamma möten i kassakön, vidriga iskalla föräldrar, hustrumisshandel och andra viktiga ämnen ur vardagen. Köpcentrumsprästen försökte dåna ut sitt budskap över en oförstående shoppingpublik som hellre roade sig med att retas med rumänska tiggare,  Kähäräs vitutuslaulu om fula ABC-stationer, sms-politiker och rätten att vara arg framkallade högljudda skrattsalvor för att det var så precis på pricken, faaan, kom inte och säg att jag ska vara lagom när jag är på så fittigt humör. Ni kan se er med era fula Vuittonväskor och för korta sånger.
Resten av gänget bakom den här föreställningen är Ufo Mustonen, mera känd som violonist, som har skrivit låttexter, Jani Leinonen vars självlysande Elovena-paket och snabbköpskassa utgjorde en självklar miljö för den här uppsättningen och Vesa Tapio Valo, regissör. I rollerna Reetta Ristimäki, Kristiina Halttu, Taisto Oksanen och Annamari Kähärä iklädda Koskenlaskijapojkens, Elovena- och Paulaflickans kläder. Ironin var stundvis bitande och många av sångerna gick i moll, hur ska det gå för oss och alla våra tusen sjöar?, men allt blev bra igen när publiken fick stiga upp och sjunga:

…kaikki, kaik`ylös yhtenä miehenä/naisena nyt
Suomen onnea valvomaan.
Hetken työ tuhatvuosihin vaikuttaa,
Isänmaahan ja maailmaan.

(…alla upp som en man/kvinna för att se till Finlands väl. Ett ögonblicks jobb verkar i tusentals år, i fosterlandet och världen.)
Rekommenderas varmt.

(Flera föreställningar kommer i höst, kolla www.korjaamo.fi)