Jorma Cantell berättar i sin bok Tyhjäntoimittajan tunnustuksia (se s. 6) i förbifarten om en arbetskamrat som i sin barndom hade besökt prästgården i Mäntyharju och hamnat att tala franska med prostinnan Viktoria Molander. Han glömmer att förklara orsaken, som var att Viktoria, f. Floman, uppfostrades och utbildades på högreståndsvis i Smolnyjinstitutet i Petersburg (det som senare blev revolutionshögkvarter) – därför talade hon svenska, ryska och franska, men inte finska.
Det hindrade inte alls att många av hennes ättlingar kom att göra viktiga insatser för den finska folkbildningen. Några av släktgrenarna förblev svenska (till dem hör bl.a. två forna chefredaktörer för Ny Tid, som ju också är en form av folkbildning), men de viktigaste blev finska, dels Cantell (Kantele), dels Granfelt/Kuusi. De flesta av släkternas medlemmar bor numera i huvudstadsregionen, men många har sommarställen i Mäntyharju och en del är begravda där, som den finska folkbildningsrörelsens och nykterhetsrörelsens far A.A. Granfelt och flera ur släkten Cantell.
Släkten Granfelt, sedermera Kuusi, har antagligen påverkat alkohol- och socialpolitiken i vårt land mer än någon annan, genom Eino, Reino och Pekka Kuusi, medan Matti representerar folkbildningen. Helmi var en fin konstnär. Yngre representanter för släkten hittar man ofta på poster förknippade med samhällsansvar (framtidsforskaren Osmo Kuusi är ett typexempel), men inte just i affärsvärlden. Juhani Kuusi var visserligen chef för Nokias forskningsavdelning, men också där handlade det kanske mer om ett nationellt projekt än om jakt på pengar.
Av syskonskaran Cantell är Kari känd som utvecklare av interferon, Airi var rektor för barnträdgårdslärarinstitutet Ebeneser, Maija var en känd kritiker på HS, Esko var sjukhusadministratör, Risto är som ekumenisk expert kyrkans ”utrikesminister” och llkka sköter konsumentfrågor inom statsförvaltningen.
Det verkar som om det i släkterna Kuusi och Cantell skulle finnas en dragning till att utveckla samhället mer än till att tjäna pengar.
Språket spelar inte någon större roll, Viktoria kunde inte finska, av hennes ättlingar kom en större del att verka på finska, men nu finns det på nytt cantellar som talar svenska oftare än finska. Språkliga identiteter är inte så fastlåsta i Finland som många vill tro.
Jorma Cantell skulle gärna få skriva sin nästa bok (t.ex. tillsammans med sociohistorikern Juha Siltala, som är ingift i släkten Cantell) om de här släkterna som exempel på folkbildningsetoset under de senaste 120 åren.
Peter Lodenius
