Det kan inte hjälpas att när jag öppnar detta nya alster tänker jag genast, äsch jag hade ju tänkt snickra ihop en liknande kokbok av matkolumnerna jag skrev för Voima för ett antal år sedan (som också publicerades i Ny Tid 2005–2006). Min vision var inte så olik den som Elina Huhta och Anna Talasniemi använt sig av i kokboken Siellä missä pippuri kasvaa. Löytöretkiä uussuomalaiseen keittiöön (Där pepparn växer.
Upptäcktsresor i det nyfinländska köket). Och det är alltså med en aning avund som jag bläddrar igenom de granna sidorna med bilder av matstunder, uppköp gjorda i exotiska mataffärer och allehanda ingredienser som behövs för att få till husmanskost från världens alla hörn. Författarna har tagit sig an en stor uppgift som de lyckats komprimera till en kompakt slutprodukt.

Genom fem nyfinländska kockar från Chile, Kurdistan, Ryssland, Somalia respektive Vietnam presenteras matlagningskultur. Innehållet är väldigt pedagogiskt upplagt. Inbakade i texten finns beskrivningar av centrala ingredienser som används i de olika matkulturerna så som citrongräs, peppar, chili, kaffe, ris, och avokado, samt fraser och hälsningar kopplade till måltider. Längst bak finns en lista över etniska mataffärer i Finlands största städer. Den grafiska utformningen följer denna pedagogiska linje och är en fröjd för ögat. Sasha Huber Saarikko har genom klara färger, illustrationer och bilder på ingredienserna gjort recepten lättillgängliga och överskådliga.

Det är som känt svårt att ta bilder på maträtter så att de ser naturliga och lockande ut. Här har fotografen Uzi Varon lyckats väl. Bilderna återspeglar det holistiska perspektivet som kokboken strävar efter; att berätta om invandrares vardagsliv i Finland, personlig matlagningshistoria, matkultur och det sociala i att man delar en måltid tillsammans med familj och vänner.

Jo, Siellä missä pippuri kasvaa är definitivt en bok för dem som vill ha något mer än en konventionell kokbok. Bokens sociologiska eller etnografiska grepp på matlagningens ädla konst kan jag inte annat än berömma ur mitt antropologiska perspektiv. I dagens samhälle behöver vi definitivt en personifiering av kokböcker, en backtobasics-trend som får oss att stanna upp och återvända till det okonstlade och genuina. Budskapet är klart: det är de, eller rättare sagt vi, som är världens mästarkockar. Bokens kanske viktigaste samhällspolitiska förtjänst är att man genom mat blir bekant med det mångkulturella Finland, en uppgift som är mer än välkommen idag då xenofobin vinner mark i snabb takt.


Elina Huhta & Anna Talasniemi: Siellä missä pippuri kasvaa. Löytöretkiä uussuomalaiseen keittiöön. Schildts, 2009.

Sussanne Ådahl

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.