Islam är vår historia

av Fredrik Sonck

Vårt sätt att förhålla oss till muslimska immigranter säger mer om oss själva och vårt europeiska samhälle än om islam. Det säger professor Jørgen S. Nielsen från Köpenhamns universitet.

Jørgen S. Nielsen har en gedigen meritförteckning inom den glödheta ämneskombinationen ”Islam och Europa”. Han leder Centre for European Islamic Thought i Köpenhamn, är chefredaktör för Yearbook of Muslims i Europe och konsulteras av både Europarådet och några nationella regeringar. Inte undra på att Nielsen var inbjuden då tankesmedjan Magma ordnade ett seminarium på temat Är islam ett hot mot Europa?

Att han själv började forska om islam var däremot en slump, berättar Nielsen för Ny Tid efter sitt föredrag.

– Min far var teolog och involverad i internationellt ekumeniskt arbete så jag blev intresserad av Afrika som barn. Av den anledningen läste jag arabiska på universitetet och fortsatte av bara farten. Jag levde i Beirut i sju år och skrev min doktorsavhandling om medeltida arabisk historia där. När jag blev klar hade inbördeskriget pågått i två och ett halvt år och det enda stället där jag kunde hitta jobb var i Birmingham där jag började forska om muslimer i Europa. Förutom en forskare i Belgien var jag den enda i Europa som forskade om detta.

Det har runnit en del vatten under broarna sedan dess.

Fyra faser

Under sin föreläsning i Gamla studenthuset konstaterade Nielsen att muslimsk immigration verkligen inte är något 1900-talsfenomen. Han identifierar fyra olika faser av muslimsk närvaro i Europa, varav tre är avslutade historiska kapitel. Först har vi den månghundraåriga muslimska dominansen av den iberiska halvön, sedan den mongoliska expansionen i Östeuropa på 1400- och 1500-talet (mongolhärskarna konverterade till islam och gav upphov till olika tatarfolk). För det tredje har vi det osmanska rikets expansion på Balkan, där flera länder ännu i dag har en stor muslimsk befolkning.

Att påstå att det muslimska inflytandet och inflyttandet hotat Europa blir i historiens ljus därför paradoxalt, eftersom islam tvärtom varit med om att forma dagens Europa. Spåren av den första fasen av muslimsk närvaro syns förvisso inte längre i form av befolkningsspillror, men den lämnade ett rikt kulturellt och intellektuellt arv efter sig. Ett arv som direkt påverkade den europeiska renässansen och humanismen, säger Nielsen

– Det har föreslagits, med en del starka bevis, att de första europeiska universiteten i Bologna, Paris och Oxford tog modell av ett arabisk-islamskt universitetssystem, medvetet kopierat och sedan medvetet bortglömt.

Arbetskraft

Den fjärde fasen av muslimsk närvaro är den som pågår i dag. Skillnaden i förhållande till de tidigare faserna är att dagens utveckling orsakats av europeisk expansion snarare än av muslimsk. Startskottet gick i mitten av 1800-talet då Europa intensifierade sin koloniala expansion i Afrika och Asien, vilket resulterade i att invånare i kolonierna också började flytta till imperiernas huvudstäder.

– Inflyttningen ökade exponentiellt efter 1945 då Europa skulle byggas upp efter kriget.

Fortsättningsvis bestämdes mönstret av kolonialismen. Om man gör en grav generalisering emigrerade nordafrikaner till Frankrike, sydasiater till England och turkar till Tyskland (Nielsen beskriver den tysk-turkiska relationen på 1800-talet som pseudokolonial). Mot slutet av millenniet ökade också den humanitära invandringen, men till en början handlade immigrationen alltså om att Nordeuropa behövde arbetskraft.

Det behovet varade inte för evigt. 1962 stoppade England arbetskraftsinvandringen och vid oljekrisen i början av 70-talet tog efterfrågan slut också på kontinenten. I det skedet var det framför allt arbetande män som hade invandrat. Nu började deras familjer följa efter.

– Och det är när familjen flyttar in som också kulturen flyttar in, och med kulturen kommer religionen.

I England tar moskébyggandet fart just 1962, på kontinenten 1974. ”Muslimernas” närvaro börjar vara tydlig, säger Nielsen och gör för femtielfte gången citationstecken med fingrarna: Definitionen av vem som är ”muslim” är mycket godtycklig och de utmaningar migrationen orsakar i Västeuropa handlar oftast om allt annat än religion.

– Den stora majoriteten av de muslimska arbetsimmigranterna kom från små städer på landsbygden, inte från storstäder. Ofta var de dåligt utbildade. Majoriteten av kvinnorna var analfabeter. Detta var i stor utsträckning en del av den migrationsström – urbaniseringen – som ägt rum inom den muslimska världen efter andra världskriget. En liten del av denna befolkningsrörelse gick utanför hemländernas gränser till de forna kolonialmakternas huvudstäder.

Den alienation som många migranter upplever är dessutom i hög grad den samma i Arabvärldens och Sydasiens storstäder som i Västeuropas, säger Nielsen.

– Skillnaden är inte så stor jämfört med den europeiska industrialiseringen och urbaniseringen på 1800-talet.

Migranternas motiv är också de samma: ett jobb, ett hem, en mätt familj.

Framtiden

Onekligen står de nya européerna inför flera utmaningar. Det handlar om utanförskap, arbete och växande högerextremism. Nielsen vill gärna rikta blicken mot de immigrantbarn som fötts i Västeuropa, som i allt väsentligt är ”hemma” här men som ofta diskrimineras på grund av att de är ”muslimer”. I skolan är invandrarbarnen överrepresenterade både bland dem som klarar sig väldigt dåligt och bland dem som överpresterar.

– Unga turkiskor klarar sig till exempel mycket bra i Tyskland, mycket bättre än sina bröder. Detta kan bli ett stort problem då de unga turkiskorna inte hittar lämpliga män. Gifter de sig utanför den muslimska eller turkiska minoriteten? Kommer de att importera utbildade män från Turkiet? Kommer de att emigrera tillbaka till Turkiet och utveckla en ny ekonomi där? För två år sedan flyttade fler turkar från Tyskland till Turkiet än från Turkiet till Tyskland.

I den mediala offentligheten är detta ett exempel på något som sällan uppmärksammas. Som mången annan forskare på området noterar Nielsen att islam började konstrueras som ett hot redan efter kalla kriget och att det fortfarande finns ett dominerande behov av att förhålla sig till denna hotbild.

– Men min personliga inställning är att detta har mer att göra med europeiska samhällen än med muslimer och islam.

Vilka slutsatser borde europeiska politiker dra i dag?

– De borde inte ge efter för det populistiska konceptet om ”muslimer”. I stället borde de fokusera på stora värdedebatter; mänskliga rättigheter, värden gällande individuell frihet och religionsfrihet, demokrati och så vidare. Och de borde titta på det stora antalet europeiska opinionsundersökningar som visar att muslimer delar dessa värden – ofta i större utsträckning än majoritetsbefolkningen.

text&foto Fredrik Sonck

En skriftlig version av Nielsens föredrag kan läsas på www.magma.fi/tema

 

Lämna en kommentar