Egentligen hade jag tänkt ägna den här kvällen åt att skriva ut fakturor för översättningar, men eftersom redaktionssekreteraren vänligen råkade meddela mig att den här kolumnen gärna kunde anknyta till översättning, så bestämde jag mig för att låta faktureringen förbli morgondagens bekymmer. Samtidigt känns det lite fånigt att skriva om översättning, kanske för att det för mig varit något man gör för att livnära sig och inte något man tycker om särskilt mycket. Det har varit mer medel än ändamål i livet, och lite hjärngymnastik förstås även om det numera också funkar rätt bra med halvljusen på.
Lite fånigt känns det också, för jag har en fingertoppskänsla av att översättning hypats rätt mycket på sistone. Det har talats om översättandets omöjlighet, och kvalificerade läsare har sedan länge haft det som sitt specialgebit att avfyra en och annan bredsida mot översättarens tillkortakommanden.
Jag har inget emot tanken att översättandet är dömt att misslyckas, att det handlar om en sorts halvkvalificerad misshandel av originaltexten. Jag har misshandlat många texter under mitt liv, börjande med Finland lag. I en av mina första översättningar fanns det nämligen nödårslånga citat från nån lag. Fattade inte att söka upp den officiella översättningen, så jag trollade fram paragraf efter paragraf direkt från översättarhatten. Den österbottniske statstjänstemannen, vars ståtliga kroppshydda och imponerande nävar fick mig att tänka på en byggmästare, läxade upp mig efter noter och inte bara på grund av de hemmasnickrade paragraferna. Tänkte att det var det första och sista uppdraget jag nånsin skulle få betalt för, om jag nu ens skulle få betalt för det. Korrekturet såg ju nämligen ut som om det legat i skyttegravarna i Flandern efter byggmästarns precisa exercis med rödpennan, som stack upp ur bröstfickan. Men det här var långt innan man kunde hitta varje paragraf i Finlands lag med några musklick på webbsajten Finlex.
Senare har jag lärt mig att uppskatta den här nitiske tjänstemannen som brydde sig om sin eller sin kollegas eller statens text. För som översättare bryr man sig ofta lite mindre om andras texter, speciellt om de lägger sig på tvären. Texter är ofta jobbiga, och det blir nästan alltid fel när man transponerar dem till andra språk. Tror ändå inte att jag nånsin begått lika allvarliga brott mot originalet som mot Finlands lag, och har alltid sen dess utgått ifrån att översättningen inte kommer att överensstämma med originalet till punkt och pricka. Vad gäller monteringsmanualerna för tryckkärl och andra explosionsfarliga manicker har jag ibland haft ångest, eftersom jag inte alltid riktigt fattat vad det handlat om, men sedan har jag tänkt att proffs – vare sig de är översättare eller rörmokare – inte läser sånt stoff ordagrant. Tror jag lyckades lite bättre med en bruksanvisning för ett nytt kondommärke, fast jag undrade om nån användare nånsin haft tid att läsa sådana instruktioner. Men arvodet avgör. Väntade sedan flera veckor på att det nya kondommärket skulle lanseras i butikerna, men det var tyst som i graven i de där butikshyllorna. Till slut såg jag en liten notis i dagstidningen: tullen hade beslagtagit hela partiet på grund av misstankar om penningtvätt. Men de hann åtminstone betala mitt lilla arvode, som räckte till för att tysta ett par vrålande tvillingmagar i några dar.
Krukväxter kan också resultera i fatala vådaskott, men det hann jag som tur fixa innan det var dags att börja fakturera för ett tiotal kukväxter.
Idag översätts brukstexter med översättningsprogram, och om det inte vet svaret så börjar man googla. Allt det här bidrar till standardisering. Man väljer den term som får mest träffar, och tar de allmosor som översättningsprogrammet bjuder på. Å andra sidan har produktiviteten ökat betydligt varje år, men ibland får man påminnelser om att taket närmar sig. Handlederna krånglar, och de sena ensamma kvällarna blir allt tyngre. Och man tycker att ens eget språk förtvinar på köpet, övertas av de knep och finter som man tillämpat på översättningarna under årens lopp. Man börjar tycka att texter upprepar sig, och man börjar tycka att man upprepar sig. Man börjar se slutet på det hela. Dan då man hittar alla texter i översättning på Google innan de översatts.
Janco Karlsson
