Det finns kraft i unionen

av Janne Wass

Kulturhistoria gjordes en novemberkväll i det gamla industriområdet Södervik i Helsingfors, då artisten Paleface tillsammans med gruppen Laulava unioni arrangerade skivsläppskonsert för plattan Tie vapauteen (”vägen till frihet”). Skivan är en unik nyinspelning av gamla finsk-amerikanska arbetarsånger, i huvudsak från 1900-talets tre första årtionden. Sångerna härrör sig till den syndikalistiska arbetarorganisationen Industrial Workers of the World, som var en av de tre huvudsakliga arbetarorganisationerna som finländska immigranter i USA anslöt sig till under slutet av 1800- och början av 1900-talet. Som mest hade IWW över 10 000 finländska medlemmar, och finländarna var under den tiden fackets största enskilda etniska grupp.

Det som också gjorde IWW intressant var dess starka fokus på musik, vilket ledde till att facket även kallades för ”the singing union”, därav den nu aktuella gruppens namn: Laulava unioni. IWW var antagligen den första arbetarorganisationen som systematiskt använde sig av musik i sin propaganda. Mest känd av IWW:s låtskrivare är svenska Joe Hill, eller Joel Hägglund, och ett par översatta Joe Hill-sånger finns också med på skivan. Av de finsk-amerikanska IWW-kompositörerna är den mest framstående Hiski Salomaa, som mellan 1927 och 1931 spelade in 18 sånger för Columbia Records, bland annat den ikoniska ”Lännen lokari”, som också den finns med på den aktuella skivan.

Men det är också den enda av Salomaas låtar som fått plats på Paleface och Laulava unionis skiva, som består av 13 låtar. Merparten är alldeles nyupptäckta sånger som grävts fram av forskaren ­Saijaleena Rantanen på Sibeliusakademin. På grund av det finländska inbördeskrigets efterspel och skammen som lades på de röda, i kombination med kommunistjakten i USA, har arvet från de finländska IWW-medlemmarna aktivt nedtystats och gömts. IWW gav ut tre stycken sångböcker på finska mellan 1918 och 1925, men fram tills nu har de legat oupptäckta och samlat damm i arkiv. Projektet Laulava unioni – initierat av den renommerade skivproducenten och musikern Tipi Tuovinen – fick luft under vingarna då han blev medveten om Rantanens forskning. Paleface – eller Karri Miettinen – har redan i åratal lyft fram det finsk-amerikanska arbetarmusikarvet och hade länge diskuterat inspelning av IWW:s sånger med Tuovinen, som nyarrangerat materialet tillsammans med Ossi Peura, den tredje huvudsakliga länken i samarbetet.

Regelrätta skivrecensioner finns att läsa både på finska och svenska i övriga medier, och det ska konstaterats att det inte är det musikaliska som gör Tie vapauteen unik. I första hand handlar det om bevarandet och levandegörandet av ett kulturarv, en viktig men nedtystad del av den finländska arbetarrörelsens historia. Det som kan sägas är att om några av våra läsare har möjlighet att uppleva Paleface och Laulava unioni live, är det något som inte bör missas. Världen är naturligtvis inte så svartvit som IWW:s propagandasånger vill få den att framstå som, men den känsla av enighet och solidaritet arbetare emellan som förmedlas genom sångerna – eller framför allt genom den gemensamma samlingen kring dem – är nog att få åtminstone en garvad chefredaktör att fälla en liten glädjetår.

text & foto Janne Wass

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.