Kellys kräver bättre villkor

av Christin Sandberg

Hotellstäderskorna på Ibiza organiserar sig för drägligare arbetsvillkor och lägre pensionsålder.

Jag stoppar i mig några värktabletter till frukost för att klara av arbetsdagen, säger Milagros Carreño, under en promenad längs hamnen i hennes födelsekommun Santa Eulalia, ett av Ibizas mest populära turistmål.

Carreño har bäddat hotellsängar och skurat badrum i 30 år. Hon är en av 6 000 hotellstäderskor som arbetar på öarna Ibiza och Formentera.

Ibiza, som är betydligt större än Formentera, är känt för sina många discon.  Förutom att det lockar danssugna i alla åldrar, är det ett högklassigt turistmål som lockar allt fler lyxturister för varje år. Även det totala antalet turister har ökat de senaste åren.

År 2017 kom över 3,2 miljoner turister till ön, vars lokalbefolkning uppgår till 144 659 personer,  så behovet av servicepersonal, inklusive hotellstäderskor, är stort.

För fyra år sedan såg Carreño att några hotellstäderskor på Kanarieöarna hade bildat en grupp som kallade sig Kellys och tagit upp kampen för drägligare arbetsvillkor. Deras främsta krav är lättare arbetsbörda.

Då bestämde hon sig för att anordna en strejk även på Ibiza. Det var den 25 augusti 2015.

– Då var vi fyra kvinnor som höll en manifestation i Ibizas centrum. Men vi har gjort om det varje år sedan dess och i år var vi 650 personer, säger hon och ler vid minnet.

En av dem som kommit att bli aktiv i gruppen Kellys tillsammans med Carreño, som är ordförande, är Violeta Tapias Hernández.

Hon är inne på säsongens allra sista jobbvecka. Hotellet hon arbetar på är stängt sedan månadsskiftet oktober–november och nu pågår slutstädning. Hon skickar ett meddelande att hon inte orkar resa till andra sidan ön för att träffa oss efter arbetsdagens slut.  Istället tar vi bilen till henne.

Hernández är precis på väg ut med sin hund när vi kommer och vi slår sällskap den korta promenaden ner till stranden.

Hernández och Carreño skämtar och skrattar hela vägen, trots allvaret i situationen. De har blivit nära vänner genom sitt envisa engagemang i kampen för bättre arbetsvillkor.

Milagros Carreño och Violeta Hernández.

Bakom ett staket i bortre änden av stranden ligger ett all-inclusive-­hotell för brittiska familjer. Där arbetar Hernández.

Hotellet har 474 familjelägenheter och trettio anställda städerskor.

– När jag började där för 18 år sedan var vi 60 städerskor. I dag är vi 30 som ska göra lika mycket jobb, säger hon.

Det innebär ett snitt på 16 familjelägenheter per dag som ska städas, varav några ska ”flyttstädas” när gästerna checkar ut och iordningsställas för nya gäster. Dessutom har samma grupp ansvar för att städa alla gemensamma utrymmen.

– Jag önskar att jag skulle kunna förbereda en babysäng inför en eftermiddagsvila efter bad och sol, men det är omöjligt att hinna med, säger Hernández och konstaterar att det inte finns en dag som hon känner sig nöjd med det arbete hon uträttat.

Carreño instämmer:

– Vi städar hela dagarna, men hinner aldrig känna någon tillfredsställelse, bara att vi inte räcker till.

– Jag älskar mitt jobb, särskilt att träffa så mycket människor, men jag hinner varken vara trevlig eller småprata, eftersom jag då inte skulle hinna utföra alla sysslor, säger Hernández.

Hon arbetar utan uppehåll, förutom en kort frukostrast på förmiddagen, från morgon till eftermiddag. Ingen lunch.

– Det är vanligt med urinvägsinfektioner, eftersom vi inte hinner gå och kissa, eller byta tamponger, säger hon.

Och tillägger skrattande:

– Själv är jag femtio år och har köpt en menskopp.

Men det finns gränser.

– Jag vägrar klättra på bord för att byta gardiner. Om jag skulle ramla ner och skada mig, vem skulle bry sig om mig då, säger hon.

– Då ber jag arbetsgivaren skaffa en rejäl stege som vi kan stå på, säger hon.

Hernández har arbetat i 30 år och har 1 325 euro i månadslön. Hon kommer inte kunna få en högre lön än så, säger hon. Endast de som städar på de femstjärniga hotellen tjänar något mer.

Det är en lön som inte räcker långt på ön där bostads- och matpriser har skjutit i höjden de senaste åren.

Sex ägg kostar upp till fyra euro. Att hyra ett rum eller liten etta, kostar minst tusen euro. På ett femstjärnigt hotell är det vad kunderna betalar per natt under högsäsong.

Bostäder är ett jätteproblem och spekulationer i fastigheter är en bransch som intresserar och sysselsätter många på ön, som går mot allt mer lyxturism.

Eller som taxichauffören, som vill vara anonym, säger:

– Många turister reagerar på de höga priserna och säger ”men det här är turistpris, eller? Hur mycket skulle det kosta annars? ”, och blir mycket förvånade när jag säger att det är samma som vi betalar.

Samtidigt efterfrågar turistindustrin stora mängder servicepersonal.

– De som inte är härifrån, som vi, har svårt att hitta bostad när de kommer hit för att säsongsarbeta, eftersom de förväntas betala lika mycket som en turist, säger Hernández.

Hon berättar att en av hennes kollegor har bott i husvagn under turistsäsongen och precis rest tillbaka till fastlandet där hon kom ifrån.

Hon bodde tillsammans med sin man och barn i en husvagn som de ställt nära hotellet där de båda arbetade. De fick ta el från hotellanläggningen och duscha på jobbet.

På Hernándezs arbetsplats är alla trettio städerskor organiserade i Kellys och arbetsgivaren stöttar dem.

Det är en situation som Carreño bara kan drömma om, trots sina 30 år i yrket. Hon är 54 år och har de senaste femton åren varit hos samma arbetsgivare. Hon har känt av att de inte gillar hennes engagemang för sin egen yrkesgrupps rättigheter.

– De har inte sagt något rakt ut, men jag har tilldelats mer krävande arbetsområden, säger hon.

Jag undrar vad som skulle kunna göras för att deras situation ska bli bättre och då svarar hon direkt.

– Det skulle hjälpa oss mycket om turisterna frågar hur städerskornas arbetsvillkor ser ut innan de bokar hotell. De skulle till exempel kunna fråga hur många rum en anställd städerska städar varje dag?

Som Kellys vill de se en maxgräns på 18 rum per anställd, färre om det är lägenheter. I dag städar Carreño 21 eller 22 rum samt ansvarar för något av de gemensamma utrymmena såsom entré, reception eller trapphus.

– När jag började för trettio år sen städade jag sexton rum under en arbetsdag och då var jag både yngre och starkare, säger hon.

Förutom en lättare dagsarbetsbörda kräver Kellys rätten att gå i pension i förtid, eftersom kroppen slits sönder under ett helt arbetsliv som städerska och inte håller för arbete upp till 65 år.

– Ingen hotellstäderska orkar till 65 år, säger Carreño.

År 2017 presenterade politikerna på Kanarieöarna ett förslag om rätt till förtidspension för hotellstäderskor eftersom deras arbetsuppgifter är repetitiva, innehåller tunga moment och utsätter dem för farliga rengöringsmedel. Men ännu finns ingen lagstadgad rätt till dylik.

En delseger uppnåddes dock år 2018 då arbetsministern, efter påtryckningar från Kellys, fattade beslut om att erkänna skador i armar och händer på grund av repetitiva arbetsuppgifter som arbetsrelaterade skador.

– Men vi nöjer oss inte med det. Vi får även allvarliga problem med nacken, ryggen och bråck. Själv har jag så ont i nacken att jag blir yr och får stark huvudvärk, säger Carreño.

Hon önskar att många fler av de 6 000 hotellstäderskor som finns på Ibiza skulle ansluta sig och delta i gruppens aktiviteter.

– Vi ordnar aktioner för att lyfta frågan och sätta press på lokalpolitikerna och hotellägarna, men responsen är dålig och vi behöver vara fler, säger hon.

Carreño tror att många inte vågar ansluta sig på grund av repressalier från arbetsgivaren.

Hon befarar att situationen kommer att förvärras på Ibiza, där externa städfirmor fortfarande är ovanliga. Arbetssituationen för de anställda på inhyrda städbolag, som är vanliga på stora hotellkedjor, anses innebära ännu sämre arbetsvillkor och sämre möjlighet att påverka sin arbetssituation.

I slutet av november reser Carreño och Hernández till Mallorca för att delta i den andra nationella Kellys-kongressen som anordnas i landet. Det blir deras första möte med de andra kvinnorna i Kellys-rörelsen i Spanien.

På kongressen kommer bland annat sexuella trakasserier och vikten av att anmäla sexuella närmanden och övergrepp under arbetstid att diskuteras.

– Det har hänt att män öppnar dörren till sina hotellrum nakna, men annars har de sexuella närmandena minskat avsevärt i takt med att jag har blivit äldre, säger Carreño.

Hernández berättar att hon har städat bort använda kondomer ur kylskåp och underkläder i mikrovågsugnen.

– Det är uppenbart att de har lagts där för att jag ska tvingas se och kasta dem, säger hon.

– Vi gör vad vi kan, men vi behöver ert stöd, säger Carreño och syftar på alla oss som någon gång bor på hotell. N

Foto: Christin Sandberg

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.