Civilsamhället avgörande för livet på jorden

av Samuel Avraham

Utan civilsamhällhets inblandning blir lösningar för att komma tillrätta med klimatförändringarna verkningslösa. Ändå trängs organisationers representanter undan av fossillobbyn under FN:s klimattoppmöten.

Omedveten om det landskap som susar förbi stirrar jag ut genom tågets fönster. Jag har precis upplevt en av de intensivaste veckorna i mitt liv som ideell observatör vid klimatförhandlingarna i Bonn. Tårar av lättnad rinner nedför mina kinder, jag är inte längre ensam i mitt klimatengagemang. Det finns många andra där ute som har dedikerat sina liv åt en bättre framtid.

En gång per år håller FN en större klimatkonferens – Conference of the Parties, COP – där alla länder träffas för att utveckla och följa upp det globala klimatarbetet. Nyligen avslutades COP 25 i Madrid, en konferens som fick mycket uppmärksamhet. Inte minst på grund av Greta Thunbergs resa till konferensen, som först skulle äga rum i Santiago, Chile, med segelbåt fram och tillbaka över Atlanten. Då besluten som tas under dessa möten påverkar hela världsekonomin är den mediala bevakningen hög.

Innan varje COP behöver de dokument som ska utgöra underlaget för diskussionerna i COP förberedas. Dessa mindre, men minst lika viktiga möten kallas för intersessionals och förkortas SB från ”subsidiary bodies”. Nästa intersessional sker i maj 2020 under namnet SB52.

För den som aldrig har närvarat vid en av FN:s klimatkonferenser är det svårt att förstå vidden av arrangemanget. Under maj 2017 sammanstrålade tusentals människor från hela världen i den tyska staden Bonn för att delta i SB48. Tillsammans med ungdomsorganisationen PUSH Sverige, och många andra från civilsamhället, var jag på plats för att rapportera om förhandlingarna.

Under dessa konferenser träffas världens ledare för att avgöra framtiden för allt liv på jorden.

Det är en underlig känsla att sitta i samma rum som dessa ”ledare”. Precis som jag är de vanliga människor med föräldrar, vänner och familjer. Den enda skillnaden är att de representerar hela länder medan jag sitter vid sidan av för att rapportera om deras politiska utspel.

Tillsammans med hundratals andra representerar vi observatörer civilsamhället under FN:s klimatförhandlingar. Vår uppgift är att följa vad som sägs bakom stängda dörrar och under tekniska samtal som de flesta journalister tycker är för tråkiga och komplexa för att orka följa.

Vissa observatörer är experter anställda vid någon av världens mer kända naturskyddsorganisationer som WWF eller Greenpeace. Men många arbetar ideellt och betalar ur egen ficka för att ta sig dit.

Det är lätt att tänka sig att de som är utsända från sina länder för att förhandla har allas bästa i åtanke. Att de är otroligt pålästa om klimatförändringarna och dess konsekvenser och gör allt i sin makt för att få till bra överenskommelser.

Men så är inte alltid fallet.

Fossilindustrin försvårar förhandlingar

En stor del av människorna på plats är lobbyister utsända från kol-, olje- och gasföretag. Tillsammans besitter de enorma kapital och spenderar årligen miljontals dollar för att påverka hur politiker röstar i olika sammanhang. De riktar bland annat in sig på de länder som har mycket att vinna på att sälja av sina naturresurser. Ett av deras mål är att försvaga samarbetet mellan länder för att bekämpa klimatförändringar och miljöförstöring.

Vissa politiker är också delägare i fossilberoende verksamheter och argumenterar därefter.  President Donald Trumps invigning finansierades till exempel till tio procent, med över tio miljoner dollar totalt, av olje-, gas- och kolindustrier. Under Trumps första 100 dagar vid makten genomförde hans administration en rad förändringar till industriernas fördel. Bland annat återkallades strömskyddsregeln som förbjöd dumpning av giftiga tungmetaller i vattenvägar under kolbrytningsprocesser.

Den enda motvikten till industrierna på plats utgörs av engagerade representanter från civilsamhället. Dessa människor har ofta dedikerat sina liv åt att försöka skapa utrymme för forskning, etik och moral inom politiken.

Genom FN:s ungdomsorgan YOUNGO ges många unga vuxna chansen att närvara vid förhandlingarna och delta i en rad arbetsgrupper som granskar arbetet med Parisavtalet. Ungdomsorganet håller både pressträffar, lobbar enskilda representanter för olika länder, anordnar protester, aktioner och har rätt att diskutera och samtala med UNFCCC:s sittande presidentskap.

Men antalet lobbyister från den fossila industrin är långt fler, med stora summor pengar bakom sig, vilket ökar behovet av att vanliga civila engagerar sig, ofta utan kompensation.

Ett stort problem med klimatförhandlingarna både inom FN, men även EU är bristen på transparens. Lobbyister från fossilindustrin kan relativt ostört prata med vem de vill mitt under pågående förhandlingar utan att det registreras offentligt. Därmed är det svårt att veta vilken politiker som har bearbetats mest. Det handlar inte alltid om mutor heller. Ofta rör det sig om spridning av missledande information kring hur akut läget är med klimatförändringarna.

Journalistnätverket Climate Tracker, och även Climate Action Network, jämför dagens fossillobby med tobaksindustrin under sin storhetstid. Under många år publicerades tusentals vinklade vetenskapliga rapporter som gjorde det svårt för objektiva forskare att visa på rökningens skadliga effekter. Dessutom spenderade tobaksindustrin enorma summor på att få allt från politiker till läkare att representera deras intressen. Men världshälsoorganisationen  WHO insåg till slut faran med att tillåta tobaksindustrins representanter att delta i förhandlingar.

I sina riktlinjer för implementering av artikel 5.3 gällande kontroll av tobak, skriver WHO följande: ”Tobaksindustrin har under många år avsiktligt agerat för att underminera det arbete som regeringar och WHO utfört i syfte att implementera hälsovårdsinsatser mot tobaksepidemin”. Resten av dokumentet är fullt av rekommendationer för hur politiker bör agera för att minimera industrins inflytande.

Vi vet idag att tankesmedjor, medier och lobbyister mottagit miljardbelopp från fossilindustrin för att sprida vilseledande information och uppmuntra till klimatförnekelse globalt. Därför upplever många oberoende organisationer att det är förödande när fossilindustrins representanter tillåts delta under klimatförhandlingar på högsta nivå.

FN-rapport visar vikten av civilsamhället

Under våren 2019 släpptes en stor rapport från FN med namnet The Environmental Rule of Law som tyvärr fick väldigt lite exponering i nordisk media. Enligt författarna vilar miljö-juridiken på fyra ben, fattas ett av dem når vi varken miljö- eller klimatmålen.

I fyra kapitel samlar författarna positiva såväl som negativa exempel på miljölagstiftning och tillämpning runtom i världen. Det tredje kapitlet handlar om vikten av att engagera civilsamhället om vi ska ha en chans att uppnå de globala miljö- och klimatmålen.

Budskapet i rapporten är tydligt. I de fall då civilbefolkningen har involverats redan från början i olika processer har vi fått starka, funktionella lagar med bred uppföljning och efterlevnad. Men när civilsamhället istället utelämnas, blir ofta lagstiftningen tandlös, försvagad eller fylld av kryphål som företag kan utnyttja. 

Ett viktigt moment är att involvera civila direkt från början, på så sätt undviker man att det tas beslut som inte har någon förankring hos dem som kan tänkas påverkas negativt längre fram i processen. Exempel på detta är bland annat gruvprojektering, stadsplanering, energiutbyggnad eller planering av nya vägar. När man lyssnar till vad lokalbefolkningen har att säga framkommer ofta unik information som beslutsfattaren inte hade tillgång till i planeringsfasen.

Jonas Vannar bor i en av de samebyar som drabbas om platsen Gállok, även kallad Kallak, utanför Jokkmokk skulle öppnas upp för exploatering av det brittiska företaget Beowulf Mining. Gállok är ett mycket viktigt betesområde för samebyn Jåhkågasskas renar och renskötare. Han berättar hur gruvföretaget först planerade att dra en järnväg till Gállok för transport av malm. När han jämförde deras dragning med renarnas vandringsleder matchade de nästan perfekt, något som hade varit katastrofalt. Sedan dess har företaget tagit bort några av spåren från sitt förslag.

Men Beowulf Mining har begått många fler tabbar än så. De utgick i sin första konsekvensbeskrivning främst från information som gick att få tag på online. Renskötare och lokalbefolkning i Jokkmokk tillfrågades inte alls.

Idag är frågan oerhört infekterad och många i området känner sig överkörda och sorgsna. Om gruvprojektet blir av kommer mångas liv att raseras.

Det här är endast ett av många exempel på hur illa det kan gå när företag, politiker och beslutsfattare inte involverar civilsamhället direkt från början. Utan civilsamhällets godkännande och kunskap kan ogenomtänkta projekt leda till många år av lidande för de som tvingas leva med resultatet.

Civilsamhället har en oerhört stor roll i det kommande spelet om jordens klimat. Vi har enligt FN:s 1,5-gradersrapport knappt nio år på oss om vi ska lyckas begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader. För att sätta detta i perspektiv skriver författarna att redan vid 2,0 graders uppvärmning riskerar alla världens koraller att dö ut.

2020-talet är decenniet som avgör hur det går för livet på jorden – under en lång tid framöver. N

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.