Söner i exil

av Sara Pollesello

”Ahmed säger: Min mamma kommer aldrig att få veta att jag går i skolan, att jag kan simma, hon kommer tro att jag blev gangster.”

I Elin Perssons starka debutroman De afghanska sönerna berättas tre flyktingpojkars historia på ett boende i Sverige. Berättelsen om Zaher, Ahmed och Hamid återges av Rebecka, som arbetar på boendet. Rebecka är själv ung, hon har knappt gått ut gymnasiet och skulle egentligen bara stanna på boendet i en månad. Någon egentlig behörighet har hon inte heller: ”Mina kollegor är beteendeterapeuter, integrationsvägledare, beteendevetare. Jag har sökt in på socionomprogrammet i alla Sveriges städer. Jag vet inte om jag får delegera medicin.”

Det avskalade, nästan kliniska språket speglar Rebeckas försök att distansera sig från händelserna, inte låta pojkarnas livsöden komma allt för nära inpå. ”Låt dem inte komma in under huden.”, uppmanar kollegan Annica då Rebecka står och tänker på den nykomne 14-åringen Zaher i glittriga sandaler. Bokens handling utspelar sig under några månader och den kronologiskt uppbyggda berättelsen visar hur pojkarnas liv ändå sakta kryper in under huden på Rebecka.

Det här är en bok som behöver läsas. På sätt och vis är det en helt vanlig ungdomsskildring – pojkarnas vardag kantas av vänner, hobbyer, skola och kärlek. Och det är just det som gör den så berörande, för i bakgrunden lurar hela tiden hotet om utvisning. Och småningom kommer också besluten om uppehållstillstånd: ”Afghanerna från de andra avdelningarna börjar få beskeden. Jag springer på personallarmen. Killarna hör rykten, kommer och frågar: Vad betyder ’avvisning med omedelbar verkställighet’?”

De afghanska sönerna handlar om kärlek. Om hopp. Om vänskap. Om saknad. Den handlar om att vara någons son även om denna någon kanske inte ens längre finns. Även om denna någon aldrig kommer att få veta att man lärt sig att simma. Den handlar om att vara ung och kär och hoppas på en bättre framtid, tills man inte längre har någon framtid alls.

Elin Persson:
De afghanska
sönerna.
Bonnier Carlsen, 2020.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.