Trötta tonåringar på tillitsretreat

av Sara Pollesello

Nu kommer den, en rysning som börjar i nacken och som rinner ner längs ryggen. Jag kommer aldrig hoppa i och simma. Jag är fånge på den här fula färjan. Fånge hos skolkuratorn Senja.”

Li har lovat sig själv att aldrig mera låta någon komma henne nära, aldrig lita på någon annan än sig själv. Att hålla det löftet blir ändå knepigt då hon hamnar på en tredagarsretreat på Utö tillsammans med skolkuratorn och ett gäng misfits från hennes skola. Tema för retreaten är – så klart – tillit. ”Vi ska bestämma oss för att lita på varandra de här dagarna. Vi ska bli ett team!”, skanderar den prutthurtiga skolkuratorn käckt.

Med på utfärden till Utö finns Lis irriterande bihang, megapudeln Merina, som lever på sin egen planet och KONSTANT talar om sig själv. Med är också Tico, som aldrig sitter stilla och oftare är frånvarande än närvarande i skolan, Dinah, som alltid hamnar i gräl, och Sam, som mest sitter tyst med en snusprilla under läppen.

Li har blivit ditlockad som stödperson för Merina och i en svag stund tackat ja – men varför nämner Senja aldrig detta för de övriga i gruppen? ”Måste det hållas hemligt för att de andra inte ska känna sig sämre? Det här känns inte som att vara stödperson, det känns bara äckligt med allt prat om att lita på varandra och vara en grupp.” Snart får Li ändå annat att tänka på. Dinah beter sig suspekt och plötsligt dyker det upp hotbrev och krav om pengar. Både Sam och guiden Jan beter sig misstänkt – kan de ha skumma affärer ihop?

Monica Vikström-Jokela är för många bekant sedan tidigare för sina barnböcker – med Ellen Annorlunda i spetsen. Med Lita på mig klättrar Vikström-Jokela uppåt i åldrarna och lägger sig någonstans mellan ungdomsboken och barnboken. Boken är indelad i korta kapitel och bryts emellanåt upp av Lis anteckningsboksklotter (illustrerade av Jenny Lucander). Boken lämpar sig tack vare uppbrotten också för en mindre erfaren läsare, som därmed får ta en paus i läsandet för att begrunda illustrationerna. Samtidigt ger illustrationerna en till dimension åt berättelsen, då läsaren får jämföra det Li beskriver med det hon tecknar.

Vikström-Jokelas personporträtt – allt från den överpositiva skolkuratorn till de missanpassade tonåringarna – är träffsäkra och späckade med en hel del svart humor. Boken utgör trots sitt djupa tema om vänskap och utanförskap (även medvetet vald sådan) lättsam läsning, kantad av en lämplig gnutta spänning.

Monica
Vikström-Jokela
(text) och Jenny
Lucander
(illustrationer): Lita på mig.
Förlaget, 2019.

Lämna en kommentar