Kunnigt om ryssar och deras liv

av Per-Erik Lönnfors

Efter att ha läst några rader av Sill i päls inser jag att den här boken inte är skriven för mig. Bekräftelsen kommer med förläggarens deklaration att Lys är ett förlag som ”verkar för ett mer upplyst Sverige genom att lyfta röster om globala erfarenheter i biografier och skönlitteratur samt genom att skapa läromedel och guideböcker”.

Kristoffer Liengs bok platsar väl i dessa kategorier. Den är såväl självbiografi och familjekrönika som guide i det Vardagsryssland som sedan barndomen fascinerat författaren. Han har en rysk, lettisk och norsk släkthistoria. Hans brokiga CV omfattar jobb som rysk tjänsteman på det till Norden riktade Radio Rysslands Röst, lektor vid Moskvas statliga universitet, reporter på Sveriges radio och vårt Svenska Yle samt sejourer som reseledare i Bangok och Turkiet (samt frilansskribent för Ny Tid, red.anm.).

Jag snabbläser avsnitten om jobben och familjens bakgrund. De är trivialt detaljerade och lättsamt roliga. Jag står ut med dem för att komma fram till det Ryssland som intresserar mig. Författaren verkar ju ändå sympatisk och skriver bra. Lieng ser Ryssland samtidigt både inifrån och utifrån.

När författaren börjar berätta om ryssarna och deras liv slår det mig hur mycket mindre kunskaper han förutsätter att hans svenska läsare besitter om allt ryskt än vilken finländare som helst. Vi har dem från den ryska tiden, från litteratur och reportage, från resor och ryssar långt bak i släkten. Maträtten i boktiteln, ”sill i päls”,  som Lieng beskriver som specifikt rysk har till exempel ärvts genom generationer i min särbos familj.

”Svenskars fördomar om Ryssland och andra delar av Östeuropa verkar sitta väldigt djupt” skriver Lieng. De har inte tagit till sig Anna-Lena­ Lauréns, Kalle Kniiviläs och andras böcker och reportage på samma sätt som vi. Lieng kompletterar dessa med flera nya vinklar och färska erfarenheter – också Ryssland har förändrats under de senaste tjugo åren.

I stället för Liengs ryska observationer skall jag som stilprov citera Liengs syn på jobbet på svenska Yle, där han jobbade halvtannat år:

”Dagen inleddes med ett morgonmöte på en timme varpå man gick på kaffe, som det hette. Hade man tur så hann man jobba lite före lunch innan det var dags att äta… Efter lunch tog man en kaffe till och sedan borde man klippa sina intervjuer som man förhoppningsvis gjort före lunch … Det kunde vara lite stressigt vid fyratiden innan juttun skulle vara färdig. Efter jobbet gick man på öl.”

För reportage om statsbesök i öst brukade man reservera tre dagar och ”komma överens om att inte rapportera något den första dagen för att man då skulle kunna supa ostört”.

I slutet av boken kommer Lieng fram till en djupare analys. ”I antiken hittar man grunden till hela Västeuropas rationella tankesätt, som inte delas av Ryssland.”  Den ryska kyrkan och den ryska staten är tätt sammanfogade. Här nämns första gången ”Putte”, som sägs ha blivit allt mera värdekonservativ och allt ivrigare att skapa ett gemensamt vi. ”En dag skall Ryssland bli Västerlandets räddning”.

När jag läst färdigt märker jag att det här trots allt var en bok för mig. I slutet finns en lätt introduktion till det ryska språket, som stärker intrycket av en underhållande guidebok.

Foto: Alexander Uggla

Kristoffer Lieng:
Sill i päls. 20 år i Putins skugga.*
LYS, 2020.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.