Uppkopplade ungdomar går gärna till storms mot internationell rasism och människorättskränkningar. Däremot riktas lite uppmärksamhet mot kränkningarna av de nordiska urfolkens rättigheter. Unga vet helt enkelt för lite om samerna, säger den norska aktivisten och artisten Ella Marie Hætta Isaksen.
I och med sociala medier blir det allt lättare att engagera sig i samhällsfrågor. Det gör aktivism till ett populärare fritidsintresse särskilt hos dem som vuxit upp på nätet. Slogans som Black Lives Matter sprids världen över och har använts flitigt även här i Norden, dels för att upplysa om de problem som finns här, men också för att visa ett slags stöd. Vi delar inlägg på Instagram om diskrimination och orättvisor som sker i såväl Amerika som Asien, men samtidigt är vi hemmablinda för orättvisor som pågår hos oss. I Norden talas det inom ungdomsaktivismen inte mycket om att planerade byggprojekt i Lappland hotar samernas kultur och levebröd.
– Det är svårt att säga varför, säger den samiska artisten och aktivisten Ella Marie Hætta Isaksen.
I Sápmi finns det naturtillgångar som industrierna gärna utvinner. Men det finns nackdelar med gruvindustrin, varav de flesta går ut över samerna. Gruvprojekten anses vara ett hot för både naturen och renskötselområdena. För tillfället pågår till exempel en process för att bevilja det holländska bolaget Akkerman tillstånd att utvinna nickel, som behövs bland annat för miljövänliga elbilar, i den lappländska Armen, och den planerade Ishavsbanan skulle dra en tågbana rätt igenom samernas renskötselområden från Rovaniemi till Kirkenes.
Isaksen är en norsksamisk artist och miljöaktivist som slog igenom då hon vann sångtävlingen Stjernekampen 2018, och sedan dess har hon släppt musik med sitt band ISÁK. Hon är uppvuxen i Tana som ligger i norra Norge, och känner sig lyckligt lottad över att hon fått gå i samisk skola.
Det har inte heller alltid varit en självklarhet att det samiska skulle finnas med i musiken, men när hon kom längre bort från den samiska kulturen var det något som hon saknade. Idag förstår hon också att det varit ett betydelsefullt beslut.
Kolonialmakterna
Det är sällan man hör Norge, Sverige, Finland och Ryssland nämnas som kolonialmakter. Åtminstone i de tidigare nämnda kretsarna på sociala medier, där de flesta tonåringar för första gången får doppa tårna i någon form av aktivism. Men Isaksen är snabb med att nämna just det, kolonialismen, och den skam vi fortfarande sitter på.
Någon gång i början av 1700-talet kunde samerna fortfarande ofta vinna rättegångarna över betesmark då de hamnade i konflikt med nybyggarna. Men historien skulle snabbt vända. Koloniseringen av Sápmi satte fart i och med att man förstod vilka naturresurser som kunde utvinnas och på 1800-talet försämrades samernas ställning drastiskt. Isaksen påpekar också att en del av ignoransen kan bero på den tunga historien man blir tvungen att sätta sig in i, och nämner den rollen skolan har i att lära ut den.
Samerna har behandlats olika beroende på var de befunnit sig. I Norge försökte man assimilera dem, medan man i Sverige tänkte att den som är född same, skulle förbli det. Dessutom var de en av de ursprungsbefolkningar som deltog i de så kallade människoutställningar som var populära under 1800- och början av 1900-talen. De fick visa upp sig på zoo och deras inhägnader anpassades för att efterlikna miljön de kom ifrån. Världsutställningarna i Paris 1878 och 1889 presenterade ”afrikanska byar”, och utställningar i Marseilles och Paris i början av 1900-talet ställde ut ett flertal folkslag i burar, ofta nakna. Också ”same-byar” var populära inslag i dessa utställningar. Förhållandena skilde sig till viss del och samerna kunde få betalt både för att ställa upp och för att sälja hantverk. Men utställningarna hade som gemensamt mål att visa upp vardagen hos vad man ansåg vara ett mer ”primitivt” folkslag. Det tog inte länge innan samerna även skulle bli rasbiologins offer. Genom blodprov och skallmätningar försökte man vetenskapligt fastställa samerna som en ”lägre ras”, och både i Sverige och Norge pågick under den rasistiska eugenikens popularitetstid tvångssterilisering av samiska kvinnor.
Att gå till handling
Att det samiska glöms bort i den politiska debatten håller Isaksen med om. Hon menar att miljöfrågan är viktigare än någonsin och att det lönar sig att vända sig till urfolken. Själv är hon miljöaktivist och engagerade sig tidigt genom att vara med i miljöorganisationen Natur og Ungdom. Så då hon fick frågan om det är möjligt att göra något som enskild individ för att stå upp mot det förtryck som samerna upplever än idag, var svaret självklart.
– Absolut! Jag känner att jag gör saker varje dag.
Hon låter sin musik stå som ett exempel och hänvisar även till Greta Thunbergs miljöaktivism som bevis på att en person kan få till stånd betydande resultat.
Varför samerna glöms bort inom ungdomsaktivismen har hon inga konkreta svar på. Enligt Ella Marie Hætta Isaksen är det nog i grund och botten inte bara tonåringarnas fel. Ansvaret ligger till stor del hos skolan, media och politikerna. För de utgör grunden till allmänhetens intresse och uppfattning. En viktig orsak är därtill bristen på kunskap, att vi kan alldeles för lite. Information som vi borde ha fått från skolan, som borde tas upp av politiker och spridas i media.
– Vi måste känna till historien för att kunna göra något nu.
Foto Mads Suhr Pettersen
