Edu tjäär i mej ännu, Klas-Jööran?”.
Nej, Klas-Göran hörde adrig av sig från Amerikat. Han gjorde som unga män i alla tider gjort. Lämnade kärestan i sticket under jakten på sin egen lycka.
Han behövde inte ens asyl. Det räckte med att klara hälsokontrollen på Ellis Island.
Ändå kunde han ha andra motiv för att lämna hemknutarna än att skära guld med täljkniv. För 150 år sedan flydde många ståndssamhällets orättvisor i Sverige och Finland.
Alexis de Tocquville skrev i sin klassiker Democracy in America (1835 och 1840) att ingenting berörde honom lika starkt i USA som ”de jämlika förhållandena”. De var det ”kreativa element” från vilken samhällets alla detaljer utgick.
Finlands egen amerikakrönikör, Felix Heikel, var enligt Torsten Steinby lika entusiastisk i sina ”nitton bref” Från Förenta Staterna (HBL 1873): ”Starkt förankrad i sin egen liberala uppfattning var han i likhet med sin tids övriga liberaler benägen att se på Amerika framför allt som frihetens land, ett demokratiskt föredöme för det ståndsbundna Europa”.
Heikel hittade i Amerika ”varken klasshat eller byråkrati, moralen är hög och fabrikerna snygga”.
Några år efter Heikels dityramber skrev filosofen William James att tillbedjan av horgudinnan Framgång är USA:s nationalsjukdom (”The exclusive worship of the bitch-goddess Success is our national disease”). Hans yngre bror Henry skrev ironiska romaner om buffliga amerikanska miljonärer som reste omkring i Europa utan att begripa ett skvatt av kontinentens kultur eller de fattiga ädlingarnas fisförnäma etikett.
De begåvade bröderna James’ farfar hade som irländsk immigrant skapat sig en av staten New Yorks största förmögenheter! Under Förenta staternas explosiva utbyggnad före och efter sekelskiftet 1900 byggdes många fabulösa rikedomar.
Få nordbor blev ändå miljonärer. Norrmännen styrdes till Wisconin för att de förväntades klara det karga klimatet. Där odlade de tobak. Finländarna for till Michigan eller Minnesota och blev jordbrukare eller gruvarbetare. Förtjänsterna var länge större än i Finland och dollarn starkare. Enstaka ”Dollar-Hanna” kom hem med pengar för en nystart.
Så småningom blev det varken guld eller jämlikhet för dem som stannade i USA. De såg de fattigaste splittras av sin olika hudfärg i stället för att förenas av sin gemensamma misär. Också de som klarade sig någorlunda oroar sig i dag för sin hälsa, med otillräckliga sjukförsäkringar under pandemin, för barnens studieskulder och för sina egna pensioner. Medelinkomsterna har inte ökat på tiotals år.
Samtidigt framhålls de nordiska länder som deras förfäder lämnade som mönster för demokrati och jämlikhet. Men de kallas för ”socialistiska” av dem som gynnats med framgång av horgudinnan.
Nu understöder USA:s pennningpolitik med ”magic money” dem som har kapitalinkomster och slår ned dem som har löneinkomster. Det är politisk dynamit i ett land som redan är polariserat och ojämlikt. Majoriteten av amerikanerna har högst 400 dollar som buffert mot ekonomiska bakslag. För sina barnbarnbarns skull borde Klas-Göran ha stannat hemma.
