Vi köper allt mera kläder. Men vi kan nu vara vid den sista accelerationen före en vändpunkt där klädkonsumtionen förändras. Snabbmode, second hand, företagsansvar – vad händer i klädindustrin just nu och hur ser framtiden ut?
Snabbmodefenomenet har nu existerat i mellan 20 och 30 år och under den tiden har också synen på klädkonsumtion förändrats. Det har blivit möjligt att köpa nya kläder ofta och de stora klädkedjorna producerar ständigt nya kollektioner. Maija Lumme som är ansvarsexpert på Föreningen för etisk handel- -Eetti ry säger att en trend som under de senaste åren bidragit till en ytterligare ökning i konsumtionen av kläder är att näthandeln ökat i popularitet.
– Det som måste stoppas är de stora volymerna och den snabba produktionstakten som snabbmode och näthandel möjliggör för klädindustrin. Näthandeln ökar också takten på den redan problematiska produktionen av snabbmode, säger Lumme.
Bakom den stora mängden billiga kläder ligger produktionsprocesser där företagen ofta försöker pressa ned priserna på bekostnad av arbetare och miljö. Företagen har sedan industrin uppstod flyttat sin produktion flera gånger, alltid i jakt på billigare arbetskraft. Då arbetarrörelsen i Europa ledde till att lönerna höjdes samtidigt som globaliseringen ökade, flyttade produktionen österut till Kina. Kina är ännu idag en enorm producent av kläder, men jakten på billigare priser driver sakta men säkert företagen till andra länder. I bland annat Bangladesh, Myanmar och Kambodja är klädindustrin också stor. Då även arbetskraften i de här länderna blir för dyr kommer modeföretagen troligen att vända blickarna mot Afrika. I Etiopien har klädindustrin redan börjat växa och till exempel den svenska modejätten H&M har flyttat en del av sin produktion dit.
De här länderna där lönerna är låga och arbetarskyddet bristfälligt klassas ofta som högriskländer, eftersom bland annat risken för brott mot mänskliga rättigheter är stor. Coronaviruspandemin har förorsakat en kris i krisen, då företag inte betalar löner till arbetarna i produktionsländerna, fastän de dragit tillbaka beställningar. Också medvetenheten om de pågående brotten mot mänskliga rättigheter gällande den uiguriska minoriteten i Kina har riktat uppmärksamheten till många klädföretag som använder sig av uigurernas tvångsarbete.
– Det har beräknats att var femte klädesplagg delvis är producerat av uigurernas tvångsarbete. Företag som dragit sig ur produktionsprocesser där uigurernas tvångsarbete utnyttjas har sedan blivit bojkottade av kinesiska staten och konsumenterna. Företag har skyldighet att ta hänsyn till mänskliga rättigheter, hur gör man då staten förtrycker dem?, frågar sig Lumme.
Samtidigt som de mänskliga rättigheterna ofta står på spel i långa produktionskedjor, tar också klimatet stryk av den enorma industrin. Klädindustrins utsläpp beräknas stå för 10 procent av alla växthusgaser i världen, vilket är mer än alla flyg- och sjötransporter sammanlagt.
– Socialt ansvar, miljö och klimat. Ingen av dessa är viktigare eller mer akut än den andra. Vi kan inte låta tid gå till spillo då det gäller mänskliga rättigheter eller klimatförändring, säger Lumme.
En växande medvetenhet
Samtidigt som snabbmodeindustrin har vuxit, har också många fått upp ögonen för dess negativa påverkan på klimat, miljö och mänskliga rättigheter. Hemska olyckor, som Rana Plaza-byggnadens kollaps i Dhaka i Bangladesh år 2013, har väckt diskussion världen över. Även om den ökade medvetenheten om snabbmodets mörka sida inte ännu syns som minskad klädkonsumtion, finns det idag en stark hållbarhetstrend bland konsumenterna. Lumme säger att förändringar i värderingar kring konsumtion sker långsamt och att det just nu syns en ganska stark polarisering inom mode och trender.
– Just nu ser vi ett bra exempel på konsumtionens polarisering. Samtidigt som vi läser nyheter om hur ungdomar suktar efter oändligt dyra märkeskläder, har en allt starkare konsumtionskritisk trend vuxit fram och second hand och vintage blivit allt populärare, säger Lumme.
Den nuvarande konsumtionskulturen, där reklam finns överallt och det är lätt och billigt att konsumera kläder, gör det svårt att som konsument undvika att lockas med. Vi har vant oss vid att kläder är billiga och vid att konsumera dem i snabb takt. Samtidigt har medvetenheten om problemen med snabbmode ökat, vilket också märks i att många företag marknadsför sig som hållbara. Detta visar att hållbarhet faktiskt har blivit viktigare för konsumenterna, men detta är också problematiskt eftersom företagen inte nödvändigtvis är så ansvarstagande som de påstår sig vara. Att som konsument veta vilka företag man kan lita på är inte lätt, eftersom nästan alla marknadsför sig som hållbara. Den estniske hållbarhetsaktivisten Reet Aus, som också driver ett eget slow fashion-företag, menar ändå att det är möjligt att skilja de på riktigt hållbara från de som använder sig av greenwashing.
– Det lättaste sättet att orientera sig i modedjungeln är certifieringar. Det finns riktiga legitima certifieringar, som är en helt annan sak än de olika märkena som baseras på greenwashing. Om ett företag påstår sig vara socialt ansvarstagande och använda ekologisk bomull är det viktigt att ta reda på vad de på riktigt menar. Har de till exempel en certifierat hållbar fabrik? säger Aus.
Konsumenten har även rätt att ställa frågor till företaget om var och hur deras produkter tillverkas.
”Varifrån kommer era produkter?”, ”Vad gör ni för att förbättra situationen inom klädindustrin?” är exempel på frågor vi alla kan ställa ett företag, uppger Maija Lumme
Det är inte billigt att köpa från företag med en helt transparent och etisk produktionskedja, vilket gör att många inte har råd med etiska kläder. Lumme påpekar dock att överkonsumtion av kläder inte blir ett problem då man köper något man verkligen behöver. Det främsta som alla konsumenter kan göra, oberoende av socioekonomisk status, är att låta bli onödiga köp.
Framtidens klädindustri
Idag finns det många olika alternativ till att köpa snabbmode, också för dem som inte har råd med det långsamma modet. Second hand-butiker och olika former av utlåningstjänster har vuxit i popularitet i takt med intresset för hållbarhet. I framtiden kan kanske de här alternativen väntas bli ännu viktigare, och en allt större del av våra kläder kan komma att vara lånade eller begagnade. Enligt Reet Aus finns det en klar hierarki för hur en framtida hållbar klädkonsumtion kan se ut.
– Återanvändning kommer först, det vill säga att man använder redan existerande produkter på nytt. Sedan kommer upcycling där man använder sig av gammalt material för att göra nya produkter. Efter det finns alternativet att återvinna, vilket är en del av cirkulationen i sig.
Maija Lumme påpekar även att klädindustrin i framtiden måste tillverka mindre kläder och använda mer råvaror av hög kvalitet. Konsumenten måste i framtiden lära sig att uppskatta och älska sina kläder mer så att de får ett längre liv. Då kollektionerna blir färre blir också reparation av redan existerande kläder och återanvändning viktigare.
Fastän snabbmodeindustrin ännu växer tror Lumme att de här visionerna för en mer hållbar framtid inom klädkonsumtion kan bli verklighet.
– Jag är född optimist och tror att vi befinner oss vid en vändpunkt. Ökningen i försäljningen som näthandeln skapar är den sista accelerationen innan försäljningen och konsumtionen börjar minska, säger Lumme.
Var är lagstiftningen?
Det har tagit tiotals år för allmänheten att bli medveten om problemen som klädindustrin orsakar. Enligt Lumme är det förvrängt att konsumenten ska ha allt ansvar för att klädkonsumtionen ska vara hållbar då konsumenten har tillgång till minst information. Företagen är de som får vinst och därför borde även företagen ha ansvaret. Nu då attityderna till klädkonsumtion förändras är det klädindustrins tur att göra en förändring, som varit på tapeten en längre tid. Med hjälp av lagar kan vi flytta över ansvaret från konsumenterna till företagen.
– Snabbmodet har haft 20 till 30 år på sig att åstadkomma förändring frivilligt. Inget har förändrats och därför behöver vi en lag, säger Lumme.
Vänsterförbundets Europaparlamentariker Silvia Modig säger att det inte finns ett enda lagförslag som kunde komma åt alla delar av problematiken som klädindustrin orsakar men att Europeiska Unionen blivit allt mer medveten om problematiken inom klädindustrin. Modig tar upp några av de redan fattade besluten som i framtiden kommer ha en inverkan på klädindustrin.
– Vi har precis godkänt en lag om företagsbesiktning (due diligence) som är ett av Förenta Nationernas mål för hållbar utveckling. Den tar hänsyn till mänskliga rättigheter, klimat och förvaltning. Den här lagen är ett jättestort steg framåt för att lägga ansvaret mer på företag – inte bara på konsumenter, säger Modig.
Det betyder att det i framtiden kommer att finnas en lag som föreskriver att företag måste använda sig av företagsbesiktning för att övervaka klimatpåverkan och de mänskliga rättigheterna inom hela sin produktionskedja. Ett beslut som påverkar främst klimatförändringen är paketet för cirkulär ekonomi som godkändes av EU år 2018. Cirkulär ekonomi betyder att då man planerar och producerar en produkt måste en plan finnas för hela produktens livscykel. Det betyder att ett klädesplagg i framtiden aldrig borde hamna på en avstjälpningsplats utan återanvändas som en ny råvara.
– Därför är cirkulär ekonomi väldigt relevant för textilindustrin. Man planerar hela produktionsprocessen så att produkten aldrig blir avfall utan en ny råvara. Just nu finns det mycket elastiska fibrer i våra kläder vilka inte går att bryta loss från de andra fibrerna och som därför orsakar avfall, säger Modig.
Det nya avfallsdirektivet som hör ihop med lagpaketet om cirkulär ekonomi kräver att medlemsländer gör upp en plan för hur den cirkulära produktionen ska möjliggöras senast år 2025.
Enligt Modig har EU under de senaste 10 åren börjat ta allt mer hänsyn till klimatförändringen, men hon påpekar att politiska processer är väldigt långsamma.
– Nu först börjar man se resultat av det som förberetts i flera år på EU-nivå. Mindre förändringar kunde göras snabbare. Exempelvis kunde Finland sänka skatterna på reparationstjänster så att det vore lönsamt för människor att reparera sina gamla kläder istället för att köpa nya.
Företagens jakt på större vinster har fört klädindustrin till allt fattigare länder. Det har lett till ett kommande lagförslag i EU som från och med 2023 kunde stoppa utnyttjandet av billigare omständigheter för vinst.
– Genom en klimattull, ”carbon border adjustment mechanism”, kommer en avgift att uppbäras för produkter som produceras utanför EU. Det ska minska på den orättvisa konkurrensfördel som existerar då företag producerar billigt utan att ta hänsyn till klimat eller mänskliga rättigheter.
Det här kunde förhoppningsvis leda till att producenter blir mer motiverade att använda sig av EU:s marknader, eller om de producerar i Asien kunde de göra det på ett mer hållbart sätt.
Under de senaste åren har aktivismen blommat upp och människor har blivit allt mer medvetna om vad hållbar konsumtion innebär. Också konsumenten har en bra orsak att göra förändringar.
– Enligt en rapport om cirkulär ekonomi av Ellen MacArthur Foundation från 2017 skulle utsläppen av växthusgaser i klädindustrin minska med 44 procent om vi använde de kläder vi har dubbelt så länge, säger Modig.
Samtidigt som konsumenten kan påverka med små förändringar är det inte på konsumentens ansvar att förändra allt. Både Modig och Lumme är trötta på att konsumenten fortfarande har det största ansvaret. Det leder bara till att individer blir trötta på allt tal om klimatet. Ingen kan lösa allt själv, men det finns inte heller ett enda politiskt beslut som kunde förbättra allt i textilindustrin.
– Då det gäller politik måste man få människorna och företagen med. Företag är snabbare på att ändra riktning än till exempel stater. Allt det här innebär en massa kompromisser och man måste acceptera att allting inte blir perfekt men det är ett steg åt rätt håll, säger Modig. N
Eetti ry är en icke-statlig organisation som förespråkar rättvis världshandel, hållbara produktionsmetoder och ansvarsfull konsumtion. De undersöker exempelvis inhemska och internationella klädföretags produktionskedjor och hur transparenta de är.
