Filippinernas president Rodrigo Duterte har orienterat landet i en allt mer auktoritär riktning. Hans presidentperiod tar snart slut, men enligt forskare vill han hålla sig kvar vid makten även efter det.
President Rodrigo Duterte har styrt Filippinerna i fem år och nu är han inne på sitt sista. Under dessa år har han väckt mycket uppmärksamhet på grund av sina kontroversiella uttalanden och sina metoder för att lösa samhällsproblemen i landet, som drogmissbruket och kriminaliteten.
– Duterte har Kinas president Xi Jinping och Rysslands Vladimir Putin som förebilder, säger Olli Ruohomäki som är forskare vid Utrikespolitiska institutet i Helsingfors.
– De är starka ledare som styr sitt land utan slagkraftig eller existerande opposition.
Ruohomäki kallar Filippinerna för en ”hybriddemokrati”, det vill säga ett land som står någonstans emellan ett auktoritärt och ett demokratiskt styre – i Filippinerna finns till exempel självständiga myndigheter och någorlunda fria medier. Men enligt Ruohomäki håller Duterte på att bryta ner demokratin. Till exempel i kampen mot landets drogproblem har presidenten gått in för att skjuta ihjäl langarna istället för att använda mera humana metoder.
– Duterte orienterar Filippinerna i riktning mot en polisstat, säger han.
Vägrar samhällsreformer
Bonn Juego är forskare vid Jyväskylä universitet. Han är född och uppvuxen i Filippinernas huvudstad Manilla, men bor numera i Finland. Enligt honom har Duterte vridit tillbaka den demokratiska utveckling som inleddes i Filippinerna efter diktatorn Ferdinand Marcos död 1898.
– Dutertes stora popularitet är en återspegling av bristerna i landets ”elitdemokrati”. Hans enväldiga ledarstil är också farlig för det som återstår av landets demokratiska institutioner.
Duterte har blivit ökänd för sina kontroversiella och politiskt inkorrekta uttalanden, men Juego påpekar att han också är bra på att kommunicera med folk så att gemene man förstår vad han menar.
Juego förklarar att Duterte hade klara ambitioner för vad han ville uträtta när han inledde sitt mandat, men att hans ovilja till grundläggande samhällsreformer gör att han inte kommer åt rötterna till problemen.
– Duterte vill bekämpa korruption, illegala droger och kriminaliteten i landet. Men han har en poliscentrerad och militaristisk inställning till styrningen av landet.
Enligt Juego är landet i skriande behov av socioekonomiska reformer, men Duterte behandlar de problem som fattigdomen och den bristfälliga grundtryggheten som polisiära problem.
Duterte har också i någon mån kastat om rangordningen med vilka länder Filippinerna ska samarbeta med. Han har bland annat kritiserat världens största supermakt, USA.
– Han talar kraftigt negativt om USA och istället varmt om Kina. Inte ens när det gäller konflikterna om territorier i Sydkinesiska havet har Duterte kritiserat Kina.
– Dutertes politiska motståndare i landet har därför sarkastiskt kallat Filippinerna för en kinesisk provins.
Juego tillägger att Filippinerna ändå ser samarbetet inom ASEAN, samarbetsorganet för de sydostasiatiska länderna, som viktigast.
Vänskap med Kina har varit problematisk för Filippinerna eftersom landets institutioner sedan länge haft ett nära samband med USA. Filippinerna var en spansk koloni från 1600-talet till slutet av 1800-talet. Därefter kontrollerade USA landet – och japanerna en kort tid under andra världskriget – fram till självständigheten år 1946.
Nycklarna hos folket
Rodrigo Dutertes mandatperiod tar slut på våren nästa år. Enligt den filippinska konstitutionen får samma person endast sitta sex år som president och kan inte bli omvald. Trots det här tror Ruohomäki att Duterte försöker hålla sig kvar vid makten.
– Filippinerna väljer förutom en president också en vice president. Om Duterte blir vald till den här positionen är det möjligt han i själva verket fortsätter styra landet bakom kulisserna.
Ruohomäki gör en återkoppling till Dutertes förebilder: Xi och Putin. De har i sina länder ändrat lagen så att de kan sitta vid makten så länge de vill.
– Duterte försöker övertyga folket om att de behöver honom som ledare för att lösa kriminaliteten och drogmissbruket.
Enligt Juego kan folket ändå hindra Duterte från att förlänga sin tid vid makten vid valet i maj 2022 genom att i högre grad engagera sig i politiken.
– Filippinarna måste betona behovet av socioekonomisk utveckling vid sidan av medborgerliga och politiska rättigheter.
Trots att han inte ser tillräckligt stor aktivism ännu, är Juego optimist, och betvivlar att Duterte sitter kvar efter nästa val.
