Allt ryms i Ostens teater

av Ana Valdés

Den svenska teaterpionjären, dramatikern, regissören, teaterchefen och professorn Suzanne Osten tilldelades i år Sveriges mest prestigefyllda filmpris, Hedersguldbaggen, för sitt livsverk inom filmen. Det är hennes andra bagge, den första fick hon för bästa regi för filmen Bröderna Mozart – filmen som Olof Palme såg innan han mördades 1986.

Osten studerade på 60-talet konst och litteraturhistoria i Stockholm, där hon även 1967 grundade en av Sveriges första fria teatrar, Fickteatern. Hon hittade dock snart sitt hem på Stockholms stadsteater. Det var också där hon grundade Unga Klara som en specialavdelning och en egen scen för barnteater. Den ses idag som ett av de främsta forumen för barnteater i Europa.

En av hennes mest bejublade pjäser, Medeas barn, har översatts till flera språk och har visats världen över. Myten om dessa skilsmässobarn som till slut faller offer för de vuxnas konflikter och som ser världen som något farligt och skrämmande är aktuell idag trots att den ursprungliga pjäsen skrevs av- –Euripides för över tvåtusen år sedan.

Osten är feministen som valde teater som verktyg och plattform. Hennes pjäs Jösses Flickor har uppnått kultstatus, och hennes kampsång ”Vi måste höja våra röster” sjungs i Sverige på Internationella kvinnodagen, trots att det är många som inte är medvetna om sångens ursprung. I själva verket skrev Osten den för sin 1971 för sin feministiska pjäs Tjejsnack.

År 2015 blev Osten Sveriges första ambassadör för film, och spred i världen budskapet om hur viktiga barn var, som framtidens publik, värda bra kvalitetsprodukter. För henne är barn inga små varelser som ska skyddas från världen utan tvärtom ska de inkluderas  som fullvärdiga människor och lära sig empati och medkänsla i samverkan med andra. Hon har arbetat med traumatiserade barn, med barn som har upplevt krig och flykt, som har skilts från missbrukande föräldrar.

Med hjälp av mytologin, som i pjäsen Medea, har hon iscensatt ohyggliga situationer där barn har dödats och där trasiga människor har använt barn som slagpåse.

Hon är själv mor till en dotter och som ung mor fick hon uppstå stora utmaningar och kombinera karriär och moderskap.

I hennes värld ryms alla, Läkare utan Gränser, Guantanamo-fångar, uigurer, könsstympade flickor, autistiska barn, barn som har upplevt krig och misär. De är också huvudpersoner i hennes konstnärliga värld, på sina egna premisser.

Det är det som gör Suzanne Ostens teater så angelägen det är en teater utan kompromisser, mycket nära brasilianaren Augusto Boals Teater för de Förtryckta och italienaren Eugenio Barba som med Oden Teater i Köpenhamn utforskar teater på de förtrycktas villkor. Det är teater i en postkolonial kontext, som ger röster åt dem inte har någon röst.

Suzanne Osten är lika unik på det svenska teaterfältet som Ingmar Bergman eller Lars Norén var unika.

Hennes senaste pjäs, Buster Keaton på månen, spelades för fullsatta salonger nyligen i Stockholm och hennes självbiografiska bok, Vem tror hon att hon är är, Suzanne Osten? har fått lysande recensioner.

Foto Roger Tillberg/Alamy

Lämna en kommentar