Klart som Natospad?

av Janne Wass

De centrala argumenten för varför Nato nu skulle vara ett bättre alternativ än hänger på två frågor. För det första: Löper Finland nu en större risk att attackeras av Ryssland än ? Och för det andra: Erbjuder ett Natomedlemskap Finland en större garanti för militär assistans än ett icke-Natomedlemskap?

Den första frågan beror på vår analys av Ryssland och Putin. De som tror att Putins invasion av Ukraina var ett infall och att karln tappat förståndet argumenterar för att vad som helst nu kan hända. Här förbiser man dock ett antal faktorer. För det första har Putin sedan 2008 hotat ”att vända sina missiler mot Ukraina” om Natos expansion når länder som Ukraina och Georgien. Ända sedan den orangea revolutionen 2004–2005 har Putin tagit i bruk allt hårdare metoder för att hålla Ukraina inom sin intressesfär. Hans invasion startade de facto redan 2014. Det som sker nu är inte ett stundens galna infall.

Ukraina är inte heller Baltikum, och framför allt inte Finland. Putin må sörja förlusten av Estland, Lettland och Litauen, men för honom är de länderna inte lika viktiga som Ukraina, eller för den delen Georgien, två länder som var centrala delar av Sovjetunionen. Finland står helt utanför den här ekvationen, eftersom Putin drömmer om ett återupprättande av Sovjet. Finnarna och ryssarna är inte ”broderfolk” i samma mening som ukrainarna och ryssarna, Finland har ingen stor ryskspråkig befolkning som Putin inbillar sig att välkomnar den ryska militären med öppna armar, och Finland har aldrig varit en del av Sovjetunionen. Putins expansionism är inte progressiv, utan nostalgisk. Utgår man från denna analys finns det inget som antyder att hotet mot Finland skulle vara större idag än för tre månader, eller åtta år sedan.

Vidare till huruvida Nato verkligen skulle innebära en större säkerhet. För det första måste man ju då etablera att det finns ett hot. Frångår man tanken om att Putin är skvatt galen eller planerar en världserövring, och i stället håller sig till ovanstående analys, föreligger de facto inget reellt hot mot Finland. Huruvida detta är rätt analys kan man naturligtvis diskutera, men än så länge föreligger inga övertygande argument om att så inte skulle vara fallet.

Sedan verkar det finnas en allmän uppfattning om att Natoländerna skulle vara bundna till att komma till militär undsättning om ett annat Natoland attackeras. Men som samhällsdebattören Rabbe Sandelin förtjänstfullt påpekat, finns det faktiskt inga sådana så kallade ”säkerhetsgarantier” inskrivna i den omtalade 5 artikeln i Natofördraget. Det enda den rätt svävande Artikel 5 har att säga om saken är att om ett Natoland attackeras, bör medlemsländerna ”ta till sådana medel de anser nödvändiga, inklusive militära, för att återupprätta och bevara säkerheten i det nordatlantiska området”, och att beslut om sådana medel ska fattas ”enligt normal parlamentarisk praxis”. Med andra ord: precis som alla andra länder, får Natoländer helt fritt fatta beslut om huruvida de bistår ett annat Natoland militärt eller inte. Om Finland verkligen skulle attackeras av Ryssland, kan faktiskt – teoretiskt – Nato anse att freden i det nordatlantiska området bäst bevaras genom att inte provocera fram ett kärnvapenkrig genom att bistå Finland militärt (förvisso ett hårdraget scenario).

Härtill kommer naturligtvis även både världspolitiska, ekonomiska, värdemässiga och andra frågor – men de ryms inte i denna ledare, som snarast syftar till att argumentera för att ett Natomedlemskap ändå inte är helt klart som korvspad.

4 kommentarer

Rabbe Sandelin 14 april, 2022 - 11:28

Tack för nämnandet. Jag läste idag den nya finländska försvarspolitiska redogörelsen. Där konstateras nyktert att orsaken till anfallet mot Ukraina var att Ukraina nyligen stiftat en lag som säger att landet skall ansöka om Natomedlemskap. Och inget annat. Spekulationer om Putins mentala hälsa eller andra amatörpsykologiska analyser om hans bevekelsegrunder lämnas (förstås) bort i ett papper av det här slaget. Även i övrigt bjuder texten inte egentligen på så mycket nytt eller överraskande, men den är ett ganska bra sammandrag över det säkerhetspolitiska läget och Finlands placering på kartan. (Själv hade jag glömt bort att Finland är medlem både i det av Storbritannien ledda militärsamarbetet Joint Expeditionary Force, och Frankrike-ledda European intervention Initiative.). Tyvärr talar även den nya redogörelsen om Natos ”säkerhetsgarantier”. Orden ”garanti” och ”säkerhet” tycks idag ha mycket flexibla definitioner.

Reply
Guniilla Hemming 17 april, 2022 - 17:43

Säkerhetsgarantierna må vara svävande formulerade i artikel 5. Men ännu mera svävar vi när, och om ,vårt land överhuvudtaget inte kan hänvisa till en artikel 5. Om man bryr sig om säkerhetsgarantier är det trots allt bättre att omfattas av dem? Alternativet är att inte ha några garantier och vänta på hjälp från världens sämsta krishanterare Sverige? En Trump-aktig amerikansk president? Boris Johnson? Vi vill ju , ifall vi går med i NATO inte heller vara 100% skyldiga att delta på i militära aktiviteter om ett annat NATO-land hamnar i en väpnad konflikt. Idén med säkerhetsgarantierna är vad jag förstår dessutom att de preventivt hindrar alla aggressioner mot ett NATO-land! Däri ligger poängen. Det har de gjort hittills ( utom i anfallet mot World Trade Center, men det exemplet är ju lite speciellt). Vad vi börjat uppfatta är inte att Putin är ” skvatt galen” utan att han har en världsuppfattning som drivit honom till fullkomligt kontraproduktiva aktioner, som vi betraktar som fatala misstag men han kommer att framhärda som segrar. Vi kanske inte kan tro på ett hot mot vårt land – men i dagsläget har vi en stormaktsgranne som håller på att glida in ,eller redan är, en klart fascistisk diktatur. En maffiastat., varken mer eller mindre. Sättet att handskas med broderfolket ukrainarna som nazister som det är i sin ordning att utrota ( ni har säkert via Timothy Snyder läst Handbook of Genocide dvs.hans beskrivning av den officiellt publicerade artikel som öppet förespråkar utrotning av feltänkande ukrainare). Det är verkligen inte lätt att föreställa sig framtiden och det är i högsta grad korrekt att som Janne W. säger, se Putins projekt som nostalgiskt. Blir han riktigt nostalgisk så hör ju Finland faktiskt till det ryska imperiet. Och vi ligger för nära St Petersburg för att man ska kunna trygga stadens säkerhet? Vem vet? Trots att de argument jag för fram ovan låtsas tala för NATO så är det uppenbart att många frågor är obesvarade. De kunde få hågen att vända. Efter att Ryssland uttömt sina militära resurser i Ukraina och lidit ekonomisk bankrutt – är Putin alls farlig då längre. Ryssland blir vasallstat under Kina? Vi rusade in i NATO nu för att vi kände skuggan av då ( vinterkriget, förryskningen) men sedan står vi där med vår tvättade hals. Undrar vi varför allting gick så fort?

Reply
Ralf Wadenström 30 april, 2022 - 17:46

Risken för att Finland skall anfallas av Ryssland har kanske inte ökat. Däremot har vi insett att risken hela tiden har varit mycket större än vad vi trott. Putinregimens agerande är inte alls så förutsägbart som man hittills inbillat sig, trots krigen i Tjetjenien, Georgien och Ukraina. Förhoppningsvis behöver Finland inte medlemskapet i Nato för att förhindra ett ryskt anfall. Medlemskapet i Nato liksom i EU behövs däremot med säkerhet för att skydda Finland från finlandisering. Ett finskt och svenskt medlemskap i Nato kan även minska risken för ett ryskt anfall mot något baltiskt land.

Reply
Hugo Pettersson 1 juni, 2022 - 18:44

Att tillhöra Nato är ju att bli en öppen vasallstat till USAs-kapitalets ekonomiska och säkerhetspolitiska intressen; Inget som arbetarklassen och de folkliga majoriteterna tjänar på. Enda skälet skulle vara risken för ett omedelbart överfall. Det har aldrig belagts. Tvärtom ökar risken kanske för ett första anfall med kärnvapen mot Finland och Sverige. Har vi som inte är övertygade om NATO-medlemskapet rätt i den frågan, så är inte mycket vunnet, Vi är alla utplånade. Lägg märke till de svenska regeringstopparnas hycklande och lismande i umgänget med USA och Turkiet i dagarna. Så snabbt böjer vi oss i Sverige och Finland. Utan diskussion och folkomröstning. Ett anti-demokratisk förfarande.
Optimisterna tror, att Norden kommer att uppträda som ett samlat block i Nato. Det är just en tro. För det första styrs de militära operationerna inom Nato av USA. För det andra tyder ingenting på att dessa fem nordiska länder har agerat på likartat sätt under genomgångna kriser. Under sen tid: se på asyl- och invandringspolitiken, se på de statliga åtgärderna under covidpandemin! Här trädde oenighet i dagen och rentav fiendskap. Kan man räkna med att krig, eller hot om krig, svetsar samman? Ingen historisk erfarenhet tyder på detta. Danmark och Norge uppträdde på diametralt olika sätt under tysk ockupation (1940–45). De militära försvarshandlingarna såg annorlunda ut, liksom motståndskampen, liksom rättsuppgörelserna efter kriget.

Reply

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.