”Georgierna förstår skillnaden mellan Kreml och Ryssland”

av Pavel Petrov

En gång i tiden var Kaukasus en av de trakter dit ryska oliktänkande förvisades. Nu har Georgien och Armenien blivit eftertraktade tillflyktsorter för tiotusentals ryssar som flyr förföljelser och det allt osäkrare läget i hemlandet.

Det är en alldeles ny kulturhistorisk erfarenhet för det ryska folket, menar den politiska experten Anton Michaltjuk (bilden), bosatt i Tbilisi sedan 2019. Han avser den pågående emigrationen från Ryssland och han menar att den saknar paralleller i landets historia.

– Jämförelser med den av inbördeskriget förorsakade utvandringen är felaktiga. Då var det främst militärer, den vita rörelsen, som gick i exil.

Michaltjuk själv föddes i en militär familj med ukrainsk-belarusiska rötter. Han växte upp i en sluten stad, öster om Uralbergen. Föräldrarna ville att han skulle följa i deras spår. Ett tidigt intresse för politik drog honom i stället till statsvetenskap och oppositionell aktivism.

Michaltjuk engagerade sig i politik redan i skolan, under åren med den relativt liberale presidenten Dmitrij Medvedev. Sedan dess har han medverkat i runt tjugo politiska kampanjer, huvudsakligen i den regimkritiska affärsmannens Michail Chodorkovskijs stiftelse Öppna Ryssland.

Inga diplomatiska förbindelser

Tiden efter Putins senaste omval kom att präglas av allt hårdare tag mot uttalade anhängare av demokrati. Michaltjuk anklagades av myndigheterna för sitt samarbete med den ”oönskade organisationen” Öppna Ryssland. Han tvingades lämna landet och försökte slå sig ner i EU. För Michaltjuk var det uteslutet att söka politisk asyl. Det skulle leda till ett problematiskt beroendeförhållande, anser han.

Väl i EU mötte Michaltjuk byråkratiska svårigheter. Han sökte till Karlsuniversitetet i Prag, men hänvisades till att ansöka om uppehållstillstånd på ambassaden i Moskva. Visumet höll på att gå ut och han kunde varken stanna eller återvända.

– Jag beslöt mig på en dag och nästa morgon var jag redan i Tbilisi. Ett beslut jag aldrig har ångrat.

Georgien är ett av få länder med enklare inrese- och vistelseregler för ryska medborgare. Samtidigt saknar Georgien och Ryssland diplomatiska förbindelser sedan kriget i augusti 2008. Michaltjuk anser att det georgiska folket ändå mycket väl vet skillnaden mellan Kreml och den ryska befolkningen.

Gemensamma erfarenheter

Sedan Sovjetunionens upplösning 1991 har Georgien kämpat med att återupprätta kontrollen över sina juridiska gränser. Ryssland har å sin sida bistått utbrytarrepublikerna Abchazien och Sydossetien. I det ser Michaltjuk grunden till att Georgien står på Ukrainas sida.

– De ser sig som broderfolk genom erfarenheterna – historiska och samtida – av problem med Ryssland.

Hundratals ukrainska flaggor syns när man promenerar i Tbilisi. Av och till syns även klotter, ”dra åt helvete, Ryssland” och ”ryssar, åk hem”, berättar Michaltjuk lugnt. Han förstår källan till den negativa inställningen hos några georgier och tar den inte till sig.

– På tre år har jag aldrig utsatts för nationell chauvinism. Dessutom har jag alla nödvändiga rättigheter, jag får jobba och studera.

Michaltjuk kan tillräckligt bra georgiska för att klara sig i vardagen. Han upplever sig ändå inte vara integrerad i det georgiska samhället, men klagar inte.

– De kulturella skillnaderna mellan georgier och ryssar är stora.

Som politisk expert ser Michaltjuk även brister i Georgiens demokrati. Landet är ändå mycket liberalt, påstår han, särskilt i jämförelse med EU.

Tredje utvandringsvåg

Just friare inreseregler och geografisk närhet drog till sig den svåröverskådliga människomassa som strömmade ut ur Ryssland efter den 24 februari i år. Enligt Michaltjuk kan det röra sig om mellan tvåhundratusen och en halv miljon personer. Armenien och Georgien har varit särskilt populära, men några reste även till de centralasiatiska länderna.

Michaltjuk talar om en tredje utvandringsvåg från Putins Ryssland. Han räknar sig själv som en sorts föregångare i denna process.

Personer som utvandrat från Ryssland just nu kan enligt honom delas in i tre kategorier. Den första och den största är emotionella emigranter, personer som skrämdes av kriget, eventuell mobilisering och en ny järnridå. Dessa har redan börjat återvända. Den andra är ekonomiska emigranter, de som förstått att företagsverksamhet i Ryssland blir omöjlig. IT-specialister räknas med i denna heterogena grupp som inte kommer tillbaka ännu på länge. Den tredje kategorin är politiska emigranter som rest bort sedan början av 2021. Nu har denna våg av politisk emigration nått sin kulmen och börjat avta, anser Michaltjuk.

Negativ inställning

Många i Georgien befarade att det skulle komma massvis med ryska migranter, och att det skulle medföra risker för det lilla kaukasiska landet. Under de första veckorna nådde antalet 35 000 personer. Den infödda befolkningen reagerade på olika sätt.

Michaltjuk ser flera orsaker till den negativa inställningen. Dels handlar det om att en talrik rysk befolkning senare kunde användas av Putin som orsak för att angripa Georgien i syfte att ”rädda” den, precis som i Ukraina. Georgierna har även kritiserat ryssar för att de borde ha stannat och kämpat mot Kreml. En annan dimension av den negativa inställningen kan härledas till ekonomiska effekter, såsom stigande fastighetspriser och hyror.

Michaltjuk medger att några ryssar och belarusier som flytt till Georgien efter krigets utbrott upplevde diskriminering. Någon kunde förvägras betjäning i restaurang eller möta svårigheter att hyra lägenhet. Han förklarar detta med de stora farhågor som det fullskaliga kriget i Ukraina väckte i det likaså delvis ryskockuperade Georgien.

– Mindre än en timmes väg från Tbilisi står ryska stridsvagnar radade. Rysk aggression är en mycket känslig fråga här.

Två månader senare ser Michaltjuk att Georgiens sociala och ekonomiska klimat börjat återhämta sig. Han tror däremot att läget i Ryssland bara kommer att försämras. Landet dräneras på vad som funnits kvar av civilsamhället. Avsaknaden av offentlig politik kan leda till underjordisk verksamhet.

Michaltjuk anser att endast vänstern är ideologiskt duglig för att effektivt fylla den växande bristen i Rysslands politiska liv.

– Vänstern har både historisk erfarenhet och förklaringsmodeller för sina handlingar. Inga underjordiska liberaler kan man säga det om.

Foto: Privat

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.