Hugg i Natobromsen!

av Janne Wass

I maj lämnade Finland och Sverige in sina Natoansökningar. Framtiden får utvisa vilka följderna av detta blir. Detta inte bara som retorisk kläm, utan också som en kommentar på att diskussionen om ett Natomedlemskap inte inrymde särdeles mycket diskussion om vad ett Natomedlemskap verkligen innebär, förutom att det förhoppningsvis medför ett skydd mot en rysk attack – både som avskräckning och som militärt bistånd i händelse av en attack.

Lite ironiskt brukar man kalla Finland för ett land där det bara kan existera en sanning åt gången, och omröstningsresultatet 188–8 till fördel för för ett Natomedlemskap i riksdagen återspeglar detta.

Vänsterförbundets riks­dagsledamot Veronika Honkasalo ger i denna tidning sin syn på Natodebatten. Honkasalo gästade också Vänsterförbundets Landsmöte i Borgå den 21 maj. Där sa riksdagsledamoten att hon var besviken på den säkerhetspolitiska redogörelse som stod som grund för riksdagens slutliga beslut. Flera kommentatorer har påpekat att redogörelsen helt saknade en analys om riskerna med ett Natomedlemskap, eller de mer långtgående följderna av ett sådant. Enligt Honkasalo gjorde tjänstemännen ett medvetet beslut att utelämna denna analys av rädsla för att en sådan skulle bli för politiserad. Tanken var att dessa aspekter i stället skulle belysas av experter inbjudna till riksdagen. Beslutet var ändå olyckligt, eftersom den säkerhetspolitiska redovisningen både i offentligheten och av många politiker sågs som det utan motstycke viktigaste dokumentet för avgörandet om huruvida Finland skulle ansöka om ett Natomedlemskap. Att i ett sådant dokument endast lyfta fram fördelarna med Nato och inte nackdelarna bäddar för en skev offentlig diskussion och en skev politik.

Redan tidigare har jag på ledarplats kritiserat den brådska med vilken Natobeslutet hamrats igenom. Den axelryckning med vilken Ryssland tagit emot meddelandet om att Finland ansöker om medlemskap blott förstärker min analys om att inget reellt hot mot Finland existerat som skulle försvara den brådska med vilket beslutet tagits.

Huruvida beslutet är ”rätt” eller ”fel” går naturligtvis inte att enkelt avgöra. Ett finländskt Natomedlemskap kommer att ha konsekvenser – militära, politiska, ekonomiska och moraliska – både nationellt och internationellt, och om de positiva uppväger de negativa är naturligtvis något som var och en själv måste avväga. Många av konsekvenserna var vi redan tidigare medvetna om, och liksom Fredrik Sonck i Hbl noterat, har inga av dem förlorat sin betydelse. Ett problematiskt faktum är att Finland kommer att alliera sig med Turkiet, ett land som i fråga om demokrati och mänskliga rättigheter är i en, om möjligt, ännu värre kategori än Ryssland. Att Natoivrarna nu efter fullbordat faktum vaknat upp till denna realitet är bara ett exempel på att vi inte fört den diskussion som borde ha förts. Lyckligtvis finns ännu tid att föra den innan Finland accepterar ett medlemskap.

10 kommentarer

Ernst Mecke 7 juni, 2022 - 23:03

Of course Turkey is not he only ”ally” whom one could consider as ”somewhat problematic”. There is also Hungary and even the very USA, where we might in some not too far future get again Trump as a president (or at least someone of his ilk) and where we have right now a president to whom non-American lives are cheap (see Afghanistan and Yemen), who has STILL not managed to pardon Julian Assange and some others who would have FULLY deserved it, and about whose very will to put an and to the Ukraine war there definitely are doubts. But this does not mean that all those diplomatic activities before the application to join NATO was handed in were a wasted effort. We do now have allies in at least the northern half of Europe on whom we can pretty much rely that they will support us in the case of an attack from the East, pretty much the same whether we are members of the NATO or not. And if NOT NATO, then one can certainly develop the military cooperation within the EU (which would anyway be a very good idea for all of Europe, already for becoming less dependent on the USA and the attached US demands, US interests, and US and their ”friends'” thirst for world wide military adventures). Altogether, it was presumably a good idea to hand in the application to join NATO, but all the same whether we get in or not, in ANY case we should go on thinking in which direction to work and develop whatever situation may result from this step.

Reply
Andreas 10 juni, 2022 - 10:06

Orsaken till att Nato har ett så starkt stöd är att många anser att det helt enkelt inte finns några alternativ. Och jag har ärligt talat aldrig hört någon Natomotståndare komma med ett konkret förslag till vad som är bättre. Om du är emot ett Nato-medlemskap skulle det vara intressant att veta dina åsikter om följande frågor:

Vågar du verkligen tvärsäkert hävda att Ryssland varken nu eller _aldrig_ utgör något hot mot Finland, med bakgrund av vad som skett i Ukraina de senaste månaderna, den alltmer totalitära utvecklingen i landet samt att landet alltid har varit en imperialistisk stormakt? Det är väldigt naivt att hävda att Ryssland knappast utgör något hot pga ”Den axelryckning med vilken Ryssland tagit emot meddelandet om att Finland ansöker om medlemskap…” Ryssland har gång på gång ljugit om avsikterna i Ukraina och handling väger mer än ord.
Om svaret är att du inte är säker på att Ryssland inte utgör något hot är då följande fråga att vad anser du att är en bättre säkerhetsgaranti än Nato? Anser du att Finland med 5 miljoner invånare har en tillräcklig stark armé för att på egen hand kunna avskräcka ett ryskt anfall, eller i värsta fall försvara sig militärt ifall det värsta skulle hända? Om du är en av dem som förespråkar ”fredsförebyggande arbete” så förklara gärna konkret vad det innebär och på vilket sätt det ger ett skydd mot ett aggressivt imperialistiskt Ryssland.

Reply
Hugo Pettersson 10 juni, 2022 - 17:22

Hej,

Våra NATO-understödjare fortsätter med en serie ologiska argument – vem kan garantera att det fascistoid styrda Ryssland aldrig anfaller? Vem kan garantera att NATO (läs USA) kommer till undsättning? Vem kan garantera att NATO eller dess verkliga huvudman USA inte kommer att fortsätta med sina anfallskrig typ Serbien 1999, Afghanistan 2001 , Irak 2003, när de uppfattar ett hot mot västkapitalismens intressen. I själva verket hotar för ögonblicket alla stormakter folkmajoritetens fredsintressen. Att ansluta sig till ett stormaktsblock i dagsläget är inte ok, det är t o m farligt. All heder åt de som stod emot i Sverige och Finland!

Reply
Andreas 10 juni, 2022 - 19:53

Hugo Pettersson, förklara gärna vad som är ologiskt med argumentet att vi inte har någon garanti för att Ryssland aldrig kommer att anfalla. Kan du hålla dig till ämnet utan att börja med en massa whataboutism? Om du själv tvivlar på Natos säkerhetsgaranti så är det ju värt att tänka på att Ukraina och Georgien har redan anfallits av Ryssland, Baltikum som hade varit betydligt enklare mål har klarat sig. Vad kan det bero på? Kanske att de är Nato-medlemmar? Moldavien, Belarus och Kazakhstan har klarat sig undan rysk aggression eftersom de i praktiken är ryska lydstater. Det tycks ganska klart att små grannländer till Ryssland antingen måste vara ryska lydstater eller Nato-medlemmar för att inte få ryska soldater på sin mark.

Reply
Ernst Mecke 10 juni, 2022 - 23:07

After reading Andreas’ and Hugo’s comments I do feel like adding some little bit to my own initial comment of 7.06.: As to the possibility of Russia attacking, I have already since a while thought that in some future it might occur to Russia to sweep into Finland and occupy it up the line of, say, Ivalo-Sodankylä-Rovaniemi-Kemi in order to shorten a possibly hostile western border by hundreds of kilometers. As to the willingness of the USA to come to the help of Finland, I have since years serious doubts: the number of inhabitants in all of Finland is clearly less than the population of New York City, so that I do not think it probable that the USA will take any serious risk in order to preserve the freedom of Finland; anyway the position of the USA is a very safe one – protected on both sides by oceans which nobody has the means to cross by some invasion fleet, also protected by a VERY solid nuclear umbrella, and really no urgent reason to give up this very convenient state of affairs; and even IF there should be some nuclear war between Russia and the USA, it will presumably be handled the way which already Leonid Brezhnev was proposing to the then US president – neither side daring to attack the core territory of the opponent, but both sides dropping their nuclear weapons on the area in-between, i.e. Europe. Thus, thinking it possible that in some future Russia might be tempted to attack, while at the same doubting rather much the willingness of the USA to seriously help, I am not unhappy that the diplomatic preparations for the application to join NATO seem to have resulted in close and good relations to a number of EUROPEAN countries, who also seem to be willing to enter into closer military cooperation and may VERY probably be clearly more motivated to seriously help Finland in a war than the USA might be. That the Europeans should ANYWAY try to become less dependent on the USA has been suggested by more than one intelligent EU politician (e.g. Angela Merkel), and to follow that line could make it less urgent to consider the wishes/suggestions of the USA (whom we know to be a rather ruthless imperialist power – just look at the Middle East and Central and South America). What remains to be considered is from where to get a sufficiently solid nuclear umbrella – well, France has the beginnings of one, and if we contribute financially to enlarging it we might – with time – get it to cover all of Western Europe (in this point I do not trust the UK sufficiently much, suspecting they might be too inclined to follow possible wishes of the USA …).

Reply
Hugo Pettersson 13 juni, 2022 - 00:01

Intressant från Ernst, ett försök att problematisera och diskutera. Jag tror dock att kärnvapenhotet bör mötas med nedrustning inte upprustning av Europa. För eller senare kommer människans vapen till användning. För stor användning betyder utplåning. Däremot har du en möjlig poäng; ett begränsat kärnvapenkrig kan utbryta utan att USA eller Ryssland finner det värt att utplåna varandra. Däremot kan de nöja sig med att förstöra vissa geografiska områden, och då ligger vi i Sverige och Finland illa till. I alla fall inte bättre situation än vi har nu utan NATO-medlemskapet. I själva verket vet ingen av oss vad som verkligen kommer att hända , allt är spekulationer. Så vilka intressen driver oss in i NATO. Militärindustrin, militära väststrateger och andra med reaktionära överklassintressen. Skall vi ta ställning för en kapitalistfraktion mot en annan – även om det är en fascistisk sådan. Det kanske vi ska i vissa lägen, fast för det behövs inget NATO-medlemskap. Det är det viktiga. Folkmajoritetens bästa.

Vad gäller NATO- anhängaren Andreas så har han uppenbarligen gått många kurser i borgerlig propaganda. ”What aboutism” är ju en av slagdängorna från den blåbruna högerns vokabulär. Om en part bevisligen har mycket på sitt samvete som både Ryssland och NATO ( USA) så är det väl inget hinder att diskutera båda typerna av militärmaskiner. Sverige och Finland skall ju vara med i den militärklubben, det är ingen whist-klubb eller något försäkringsbolag. Det är en krigsmaskin, avsedd att användas. Och har använts. Fred och nedrustning måste vara i fokus. Hur ger vi stöd till dessa strävanden bäst? I nuläget finns inget argument som är starkt nog att för att i dagsläget förvandla Östersjön till NATOs innanhav. För ett kärnvapenfritt Östersjön – inga kärnvapen från någon som helst militärmakt i något som helst vapenslag borde vara tillåtna. Det är det vi borde arbeta för.
Som ett sista argument som är viktigt – hur har asiatiska, afrikanska och latinamerikanska länder reagerat? De som verkligen har erfarenhet av NATO-länder – lyssna på dem, de kan ju möjligen ha konkret kunskap av NATO-länder som vi bör beakta.

Reply
Bertel Andersson. 13 juni, 2022 - 17:54

Jag tycker Janne Wass har alldeles rätt. Inte har ju någon rysk soldat satt sin fot på Finlands jord efter freden 1948. Och varför skulle de göra det, de har ingen brist på tomtmark. Nog har ju Finland varit i bolag förr med världens starkaste militärmakt, men det tog en ända med förskräckelse. Annars är ju Finland ett perfekt uppmarsch område för dem som vill anfalla Ryssland. President Paasikivi lovade på sin tid ryssarna att om någon försöker anfalla Ryssland över Finland så skall Finland kämpa emot så mycket vi orkar. Något sådant har väl inte Niinistö lovat. Efter det levde Finland i fred i många herrans år.

Reply
Andreas 14 juni, 2022 - 21:58

Hugo Pettersson, jodå jag kan rekommendera dig några av mina kurser i borgerlig propaganda, de är mycket mer verklighetsbaserade än dina kurser i kommunistisk propaganda! 😉

För det första får du det att låta som att länder på något sätt tvingas in i eller drivs in i Nato. Om du har följt med nyheterna kanske du ändå fått läsa att närmare 3/4 av Finlands folk nu stöder ett Natomedlemskap, liksom majoriteten i Sverige. Brukar inte just ni på vänsterkanten vara högljudda med att man ska lyssna på folket? Kanske du också läst att ett Natomedlemskap är en lång process som kräver godkännande av samtliga Nato-länder samt det ansökande landets parlament, det är inget man ”drivs in i”.

Nato är inte samma som USA och ett kommande medlemskap kommer inte att förpliktiga till att delta i USA:s övriga krig. Tex stod ju Tyskland och Frankrike utanför Irakkriget.

Berätta vilka operationer Nato (OBS Nato, inte USA eller CIA !) gjort i Sydamerika, när du nu nämnde denna kontinent. Och vad gäller reaktionerna hos övriga länder som har ”erfarenhet av Nato” vet jag för övrigt inte vad du syftar på. Reaktioner på att Finland och Sverige söker medlemskap? Allmän Folkopinion om Nato? Det varierar såklart från land till land, Serbien tycker av förklarliga skäl inte värst mycket om Nato, men jag kan säga dig att Baltikum och Polen är just nu mycket tacksamma över att få vara medlemmar, det hade annars lika bra kunnat vara de som blev anfallna. Och märk att de har frivilligt gått med i Nato, de gick verkligen inte frivilligt med i Warszawa-pakten. Fundera på varför.

Och jag är mycket intresserad av att veta hur ditt fredsförebyggande arbete ska gå till och hur du ska lyckas få Ryssland och Nato att rusta ner. Tror du att den andra parten rustar ned bara för att den ena gör det? Västeuropa har rustat ned sen Kalla Krigets slut och USA har minskat sina kärnvapen, det har inte hindrat Ryssland från att rusta upp och skaffa sig världens nu största kärnvapenarsenal. Ömsesidigt ekonomiskt beroende mellan Ryssland och Väst har bevisligen inte hindrat kriget i Ukraina. En föreställning om en värld utan vapen är inget annat än en utopi. Det skulle kräva att alla världens länder rustar ned samtidigt, om ett enda land inte är med räcker det för att det landet kan dominera hela världen. Bästa garanten för fred är att ha ett så starkt försvar att ett anfall blir lönlöst. Och det har bevisligen funkat, upprustning, kärnvapen (ja det är fakta oavsett hur ont det gör) och terrorbalans hindrade WW3 från att bryta ut under Kalla Kriget. Det är värt att minnas också att de mellanstatliga konflikterna minskat konstant de senaste decennierna, det beror till stor del på nyare och effektivare vapen som gjort krig alltmer svårt och olönsamt.

Reply
Hugo Pettersson 15 juni, 2022 - 21:07

Andreas; Det innebär vissa svårigheter att diskutera NATO när vi inte har samma utgångspunkter – mina är en strävan efter jämlikhet i både resursmässig mening (ekonomi, kapital etc.), existentiell mening ( Funktionshindrade, kön, etc.) och att möjligheter att utvecklas finns för varje individs inneboende förmåga fullt ut. Detta gäller även globalt. Detta görs genom att folkmajoritetens demokratiska inflytande ökar till livets alla områden, även ekonomin, inte endast genom demokratiska fri – och rättigheter som för övrigt reduceras hela tiden, även i norden. Min utgångspunkt är givetvis att NATO inte på något sätt bidrar till detta. Tvärtom NATO är en organisation som , om det behövs, med våld upprätthåller ett av ”Väst-kapitalister” behärskat ekonomiskt system som motarbetar och ökar ojämlikheten. På samma sätt motarbetar oligark-kapitalismen i Ryssland och statskapitalismen i Kina jämlikhet. Dessa stormakter befinner sig mer eller mindre i stark konfrontation och därmed har vi en stor krigsrisk. När detta r sagt så detaljer;
1. Du påstår; ”För det första får du det att låta som att länder på något sätt tvingas in i eller drivs in i Nato. Om du har följt med nyheterna kanske du ändå fått läsa att närmare 3/4 av Finlands folk nu stöder ett Natomedlemskap, liksom majoriteten i Sverige.” Demokrati är inte opinionsundersökningar, Opinionsundersökningar skapar sin egen sanning, se Milan Kunderas citat som du helt bekräftar; ”Opinionsundersökningarna är en riksdag som sitter permanent och som har till uppgift att frambringa sanningen, ja den mest demokratiska sanning som någonsin existerat.”
2. ” lång process som kräver godkännande av samtliga Nato-länder samt det ansökande landets parlament, det är inget man ”drivs in i”.” Tror du på detta själv? Vad tror att Albaniens och Monte Negros m fl bevekelsegrunder är? Många andra länder leds också av finanskapitalets politiska representanter, om det inte är en miljardär själv som leder regeringen. Det har egna klassintressen, det är riktigt, dessa behöver inte drivas in. Besökte inte den svenska Wallenberg-klanen Marin nyligen? Det tycks som storkapitalet varit aktiva pådrivare för NATO-anslutning.
3. ”hur du ska lyckas få Ryssland och Nato att rusta ner. ” Det lär jag knappast lyckas med ensam. Föreslår nya förhandlingar efter krigsslutet om ömsesidig säkerhet som lyckades helt ok under det ”kalla kriget”. Nedrustning av kärnvapen och inga kärnvapen i Östersjön. Enkla folkliga intressen.
4. En värld med kärnvapen utan kärnvapenkrig är en utopi.
5. USA-kapitalet och dess militär har en uppsjö av instrument , där NATO endast är ett. Sätter sig några STORA länder sig på tvären i NATO så har man andra verktyg. Så att separera NATO från USA låter sig inte göras utan förefaller synnerligen naivt eller uttryckt mot bättre vetande. Imperialism, kolonialism, förtryck har alltid kännetecknat den kapitalistiska västvärlden, ja även feodalismen i skepnad av Spanien och Portugal på 15-1600-talet. Så länderna i Afrika, Asien och Latinamerika bör lyssnas på. De har den historiska erfarenheten. F.ö var NATO-attacken på Serbien 1999 och utbrytningen av Kosovo faktiskt inte helt inom den europeiska säkerhetsordningen lika lite som Krim och Donbass.

Reply
Hugo Pettersson 16 juni, 2022 - 00:00

För att avsluta debatten imed Andreas citerar jag delar från den svenska journalisten Olle Svennings artikel på Aftonbladets kultursida 11 juni:
”Palme var ingen missionär; han använde det handlingsutrymme alliansfriheten gav för att stödja befrielserörelser och demokratibygge, för att bekämpa kolonialism och kärnvapen. En övergripande uppgift var arbetet för ”gemensam säkerhet”. 60- och 70-talens internationella solidaritets- och demokratiarbete vore helt omöjligt att bedriva som Nato-medlem.
Mot vänsterns internationella ideologi har alltid stått en borgerlig. Den har byggt på föreställningen att vara redo när USA manar till solidaritet eller till krig. När Olof Palme protesterade mot USA:s Vietnamkrig krävde högerledaren Yngve Holmberg hans avgång. Folkpartiets Sven Wedén varnade Palme för att släppa loss ”den gula faran.” Engagemanget för ANC och Nelson Mandela liknades av Wallenbergklanens ledare vid att ”uppmuntra lapparna att jävlas med Sveriges regering”. Stödet till demokratin i Portugal och Spanien var i allt väsentligt en socialdemokratisk politik. Carl Bildt föredrog samverkan med general Francos informationsminister. Solidariteten med det Chile som krossades av Pinochet stöddes aldrig av högern. Statskuppen i Chile hyllas fortfarande av en av de svenska liberalernas ledande gestalter.
I vår egen närtid har liberaler rekommenderat Sverige att sända soldater till bombkriget i Irak. Samma liberaler bedömde krigets barnadödlighet (hundratusen minst) som ett pris värt att betala.
Med tiden har den socialdemokratiska och högernationalistiska utrikespolitiken konvergerat. I stor enighet har båda sidors regeringar skickat ut soldater till ett katastrofalt krig i Afghanistan. Där styr numera talibaner. Svensk militär har efter politiskt samförstånd deltagit i miserabla krig i Libyen och Mali, båda numera svårartade skurkstater, härjade av inbördeskrig, svält, väldiga flyktingvågor. Hot, helt enkelt, mot europeisk säkerhet.
Det utrikespolitiska samarbetet fortsätter i den stora breda politiska mitten. Småbråk stör inte idyllen. Nationen gör sig beredd för sin mission i Nato, illusoriskt skyddad av ett kärnvapenparaply. Sådan är den etablerade Sverigebilden och självsynen.
Sverige ska verka i samförstånd med Erdoğans Turkiet, i princip en junior variant av Putin-Rysslands blodiga, imperialistiska och brottsliga välde. ”

Reply

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.