Från Kafka till MacBjörklund?

av Janne Wass

Har kändiskocken Michael Björklund någonsin sett en föreställning på Svenska Teatern i Helsingfors? Åtminstone ger han inte sken av det i den intervju som Svenskis publicerat på sin webbsida, där han beskriver teatern som något som hans “mormor och morfar pratat om”. 

Björklunds och hans samarbetspartner Thomas Strandbergs bolag kommer att ta över restaurangverksamheten i Svenska Teatern från och med denna höst, efter att teatern sagt upp kontraktet med Café Artist. Exakt vad Björklund kommer att tillföra, förutom sitt namnbrand, är oklart. Enligt videon på teaterns webbsida ska det “hända saker”, och Björklund talar om att “öppna teaterns utrymmen även då det inte är föreställning”, om att verksamheten under och utanför föreställningarna ska “connecta”, och att det kommer att bli “fantastiskt”. 

Svenska Teaterns café blev vida omtalat på 90-talet, då Café Kafka slog upp dörrarna. Bokcaféet föddes som en knäpp idé av paret Kristian von Essen och Jessica Parland-von Essen, och drevs av dem tillsammans med tre andra par, som inte heller hade någon egentlig erfarenhet av branschen (samarbetet födde däremot såväl Kaffecentralen och Kanniston leipomo). 

Kafka genomsyrades av den parland-von essenska filosofin. Vid sidan av produkter av toppkvalitet till ett facilt pris (von Essen var med om att introducera baristakulturen i Finland), bjöd caféet också på en atmosfär som var lugn, inbjudande och opretentiös – kalla det för en viss borgerligt bohemisk charm. Caféets lågmälda intellektuella air gjorde det snabbt till en favorit bland kulturfolk, journalister och akademiker, ett slags oas för de finlandssvenskar som inte kände sig hemma på det överklasspräglade Ekbergs. Med åren blev Kafka ett fenomen, nästan ett eget ekosystem.

Kafka lyckades verkligen “öppna upp” Svenska Teatern, och lämnade efter sig ett arv som Café Artist, som tog över i samband med renoveringen av teaterhuset 2010, förvaltade med något varierande framgång (teamet bakom Artist hade tidigare skött paus- och personalserveringen, som Björklund & Co nu också ska ta över). En av nycklarna till Kafkas succé var otvivelaktigt att paret Parland-von Essen, som historiker, filosofer och kulturellt bildade personer, inte utgick från “den anrika byggnaden” som Michael Björklund känner en sådan vördnad för, utan från de levande människor som i egenskap av stamkunder var med om att skapa caféets unika atmosfär. 

Ingen ifrågasätter Björklunds kunnande som kock eller briljant affärsman. Se här killen som lyckats göra sin dåliga finska till en marknadsföringsgimmick, och som skapat en hel restaurangkedja på konceptet att kalla pizza för “plåtbröd”. Men själv kommer ju inte Micke att stå och kocka på Svenskis, lika lite som han kockar på grill- och hamburgarrestaurangen Royale i Stockmann – ett stenkast från Svenskis. Svenskis café riskerar att bli ytterligare strömlinjeformat tillägg i “franchise Björklund”, liksom Royale med “koncept och design av [en] konceptdesigner”. 

Förhoppningsvis har jag fel, och de saker som “kommer att hända” blir mer än gimmicks och konceptdesign. Men jag befarar att valet av krögare inte kommer att återupprätta teaterns cafés forna glansdagar som den naturliga mötesplatsen för stadens svenskspråkiga bohemer och kulturmänniskor. För det skulle det antagligen krävas nån med färre järn i elden och närmare koppling till det tilltänkta klientelet. Café Kafka går inte att återskapa, det var något som organiskt växte fram under en viss tid, i en viss kulturell kontext. Men kanske kunde teaterchefen Joachim Thibblin ha dragit lärdom av sin företrädare Georg Dolivo, som valde att låta ett oprövat men passionerat gäng med en unik, människonära vision skapa helsingforsarnas nya vardagsrum i stället för att satsa på ytterligare en MacBjörklund, som ju redan finns, bokstavligen runt hörnet. 

Foto: Alamy

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.