Kraschade ett olycksaligt eko-experiment Sri Lankas ekonomi?

av Otto Ekman

År 2019, tio år efter att landets brutala inbördeskrig tagit slut, såg Sri Lankas framtid relativt ljus ut, trots att landet fortfarande kämpade med auktoritarism, korruption och förtryck av minoriteter och oliktänkare. Under den nyvunna freden och stabiliteten, med en stark turism- och jordbrukssektor som draghästar, hade ekonomin vuxit och världsbanken hade nyligen klassat landet som en övre medelinkomstekonomi.

I dag är situationen drastiskt annorlunda. Inte bara genomlider Sri Lanka sin värsta ekonomiska kris sedan självständigheten 1948, landet går dessutom igenom en regelrätt livsmedelskris. Produktionen av exportgrödor som te och bananer har rasat och landet, som för inte länge sedan i praktiken var självförsörjande, tvingas nu använda sina krympande valutareserver för att importera stapelfödan ris.

Maktfullkomlighet och flum

Skulden ligger, beroende på vem man frågar, antingen hos en kombination av olyckligt samverkande skeenden eller hos ett maktfullkomligt, pseudovetenskapligt nationellt flumprojekt som på egen hand kantrat hela landets ekonomi. År 2021 förbjöd landets president Gotabaya Rajapaksa (tidigare militär- och lille-bror till den förre presidenten Mahindra Rajapaksa, som skoningslöst krossade den tamilska självständighetsrörelsen) nämligen användningen av kemiska gödnings- och bekämpningsmedel i det lankesiska jordbruket, efter att först ha dragit in de statliga subventioner som tidigare hjälpt Sri Lankas fattiga bönder att köpa dessa hjälpmedel för sitt jordbruk.

Officiellt handlade beslutet om medborgarnas hälsa och välmående: Sri Lanka skulle bli ett pionjärland då det kom till ekologisk odling, vilket Rajapaksa den yngre haft som vallöfte redan under sin valkampanj. Men under kampanjen talades det om en övergångsperiod på tio år, medan det egentliga beslutet kom så gott som över en natt efter att landets ekonomi redan fått en hård törn av coronapandemin.

Folkhälsa som argument

Argumenten om folkhälsa är alls inte- illegitima. Redan i ett decennium har de norra delarna av Sri Lanka, där landets jordbruksproduktion är koncentrerad, lidit av en mystisk njursjukdom som enligt vetenskapliga studier kan kopplas till en överexponering av jordbrukskemikalier. Samtidigt är det ett obestridligt faktum att Sri Lankas, precis som största delen av den moderna världens ekonomi och samhällen är svårt beroende av de milsvida framsteg i produktivitet som femtiotalets ”gröna revolution” inneburit för jordbruket.

De ekonomer och agronomer som kom med kritiska invändningar och bland annat visade att Rajapaksas ambitiösa plan att chockhöja den inhemska produktionen av naturlig gödsel för att kompensera bortfallet var matematiskt omöjlig lämnades utanför berednings- och implementeringsprocessen som i stället sköttes av ett jordbruks-ministerium fullpackat med Rajapaksas politiska allierade.

Kritiker har också beskyllt president Rajapaksa för att använda de vackra orden om hälsosamt och ”rent” jordbruk för att dölja sina egentliga, krasst ekonomiska motiveringar. Importen och subventioneringen av jordbrukskemikalier, vars pris på världsmarknaden stadigt stigit bland annat på grund av kriget mellan de två stora konstgödselproducenterna Ryssland och Ukraina, har varit en av den lankesiska regeringens största omkostnader och har tvingat landet att ta avsevärda lån från Kina. Det finns till och med misstankar om att myndigheterna med flit velat orsaka en kris bland landets små- och medelstora jordbrukare: i en intervju för The Guardian säger odlaren Vimukthi da Silva att han och flera av hans kolleger misstänker att regeringens åtgärder är ett försök att ruinera jordbrukarna för att tvinga bort dem från deras värdefulla odlingsmark.

Experter skeptiska

Kristina Lindström, professor emerita i hållbar utveckling vid Helsingfors Universitet säger att hon var skeptisk redan då hon först läste om Rajapaksas fagra eko-löfte.

– Jag tänkte: ”får se hur det här går”, konstaterar hon torrt.

– Att övergå till ekologisk odling är ingen enkel sak: bara den praktiska övergången tar fem år.

John Sumelius, professor i lantbruksekonomi vid HU, säger att han är chockad över det abrupta sätt som Sri Lanka försökte genomföra sin övergång men är inte förvånad över resultatet:

– Ekologisk odling är ingen dålig grundidé men att försöka genomföra en drastisk reform över en natt får kaotiska, om inte katastrofala, följder fast tanken är god, säger Sumelius som jämför med om Helsingfors stad över en natt skulle förbjuda all biltrafik.

Onödigt att ställa alternativ mot varandra

Såväl Lindström som Sumelius understryker att det inte enbart handlar om att sluta använda vissa medel eller ersätta dem med ”naturliga” alternativ. Det handlar om en omställning från grunden, med omväxling och rotation av grödor för att stärka resistensen mot olika sjukdomar eller skadedjur, och diversifierad odling snarare än monokulturer för att skapa en buffert mot naturligt dåliga skördar.

Båda två håller med om att det gäller att inse den ekologiska odlingens praktiska begränsningar och nackdelar men också dess fördelar, snarare än att ställa olika alternativ stenhårt mot varandra.

– Den icke-ekologiska odlingen har mycket att lära av de metoder och strategier som utvecklats inom ekologisk odling när det kommer till hållbarhet och miljöskydd, utan att för dess skull behöva sträva efter att uppnå absoluta kriterier, säger Sumelius.

Foto: Wikimedia Commons

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.