I mitten av oktober ordnas lagtingsval på Åland. Socialdemokraterna på Åland vill värna om demokratiskt inflytande på olika nivåer i samhället.
–Vi är ju ändå en folkrörelse och ett arbetarparti.
Det inskärper Camilla Gunell, ordförande för Socialdemokraterna på Åland, när hon beskriver partiets strävan efter mångfald bland kandidaterna i det stundande lagtingsvalet, som äger rum 15 oktober. Vi sitter i ett mötesrum i Lagtinget I Mariehamn en för årstiden ovanligt varm dag i början av september. Ena väggen pryds av Liberalernas valaffisch. I lagtinget är Liberalerna för närvarande näst störst. Flest ledamöter har Åländsk Center. Socialdemokraterna tappade i senaste val men satsar nu friskt med nya tag.
De inflyttades röst viktig
Lite repetition: på det självstyrda öriket väljs vart fjärde år ledamöter för det egna parlamentet, lagtinget, som stiftar lagar i de frågor där Åland har behörighet. Landskapsregeringen leds av lantrådet, som för tillfället heter Veronica Thörnroos och representerar Centern. Camilla Gunell, med rötter i den nordöstra skärgården, fungerade som Ålands lantråd mellan åren 2011 och 2015 och har en lång erfarenhet av åländsk politik.
Inledningsvis berättar hon att socialdemokraterna strävat efter att skapa mångfald i gruppen, genom att ställa upp lika många kvinnor som män och genom att ställa upp personer med olika bakgrunder, som arbetar med olika saker.
– Det är viktigt att vi har inflyttade människor med. De här personerna har rätt att ha åsikter om hur det åländska samhället ska utvecklas. Det är nödvändigt att det strömmar in nytt syre i vårt samhälle.
Påståendet kan låta självklart men på Åland har det debatterats huruvida de som relativt nyligen har flyttat till Åland, som är ett mångkulturellt samhälle, har rätt att ha synpunkter på hur samhället bör utvecklas.
Själv inflikar Gunell nöjt att inflyttningen ser bra ut, att befolkningen växer trots att nativiteten sjunkit. På Åland finns i nuläget över hundra olika nationaliteter representerade. Över en tredjedel av befolkningen är födda någon annanstans.
– Jag hoppas att regeringen i Finland inte reser hinder för att Åland också fortsättningsvis kan ha en positiv befolkningsutveckling. Detta är helt avgörande för att vi ska klara vårt välfärdsuppdrag men också för att näringslivet ska fungera, säger Gunell som nämner både it-sektorn och primärnäringarna.
Ett lönsamt näringsliv innebär arbetsplatser och skatteintäkter. Vi som vill ha en stark offentlig sektor erkänner behovet av en stark skattebas.
Fackens röst behövs
Betoningen av demokratiskt inflytande löper som en röd tråd i samtalet. Temat går igen i hur Gunell beskriver integration som en ömsesidig process.
– Det handlar inte bara om att folk ska komma hit och anpassa sig. De inflyttades önskemål och tankar ska vara en del av samhällsdebatten.
Det kan exempelvis nämnas att det för tillfället bor över 300 personer från Ukraina på de åländska öarna, det pågående kriget har rönt stor solidaritet med ukrainarna.
De motsättningar som synts på andra håll har inte märkts av på Åland, säger Gunell och konkretiserar: man har satsat bra på språkinlärning och integrationen genom arbete har fungerat väl.
Trots att diskussionen om inflyttning haft en positiv klang har det ändå med tiden inom vissa partier på Åland vuxit fram tendenser till identitetspolitik. Det har bland annat bildats en konservativ förening, Urd, som enligt Gunell svänger sig med retorik som närmar sig Sverigedemokraternas. Ironiskt nog hittar man på föreningens hemsida genast ett inlägg som kritiserar ”identitetspolitik” och hbtq-agenda.
Men denna falang är relativt liten. När det gäller politik som bekämpar diskriminering anser Gunell att Socialdemokraterna har haft bra stöd av Liberalerna och även av en del partier högerut.
– Näringslivets röst är stark på Åland. När näringslivet anser att vi behöver inflyttade tycker man att ja, det ska vi ha. Också inom primärnäringarna, som Centern stöder.
Socialdemokraterna skiljer sig ändå, menar Gunell, ur mängden genom att betona demokratiska rättigheter och schyssta arbetsvillkor.
Mellan Socialdemokraterna och facket finns det ett visst samarbete och en del av de uppställda i lagtingsvalet är fackligt aktiva.
– Vi skulle önska att fackföreningsrörelsen på Åland vore starkare. Till skillnad från Finland och Sverige som uppnådde sitt välstånd genom industrialisering har en sådan utveckling aldrig präglat Åland, som varit ett samhälle av jordbrukare och sjöfart.
Det fackliga har inte heller alltid setts med blida ögon på Åland, även om också Åland omfattas av samma grundregler som i ”riket”. Också på Åland är det många arbetsgivare som helst skulle se fler lokala avtal.
Oftast win-win
Du nämnde att näringslivet har en stor tyngd på Åland. Finns det rum för kritiska synpunkter på näringslivets agerande hos Socialdemokraterna?
– När näringslivet samlat vill något så lyssnar politikerna på det.
– Ett lönsamt näringsliv innebär arbetsplatser och skatteintäkter. Vi som vill ha en stark offentlig sektor erkänner behovet av en stark skattebas.
Ofta är det win-win med att näringslivets röst får höras, som med skattegränsen, alltså de speciella skattereglementen som berör handel mellan Åland, Finland och övriga länder, förtydligar Gunell. Rederierna har sett den som en fördel medan det övriga näringslivet lider av komplicerad förtullningsproblematik. Där finns ett samarbete.
Som exempel på ett område där Socialdemokraterna framfört kritik mot näringslivets intressen nämner hon det så kallade ö-undantaget som regeringen Orpo föreslagit i sitt regeringsprogram. Undantaget innebär att passagerartrafik från fastlandet till Åland fram till år 2030 inte behöver betala för sina klimatpåverkande utsläpp i EU:s utsläppshandel som sjöfarten i övrigt numera omfattas av.
– Sjöfarten måste ställa om till andra drivmedel. Vi måste ställa om nu, det går inte att vänta. Utsläppshandelns pengar går till en gemensam pott som Åland kan söka medel ur för att bygga infrastruktur i hamnarna så att rederierna kan investera i eldrivna fartyg.
Ålands ansvar i klimatfrågan?
Sjöfarten har en betydande roll i hur Socialdemokraterna ser på klimatomställning. En viktig dimension är att investera i bättre fartyg i skärgårdsflottan.
En annan havsrelaterad klimatåtgärd partiet kämpar för är vikten av rent dricksvatten, något som i framtiden inte är en självklarhet; det finns ett behov av nya vattentäkter och reningsverk som kan avsalta vatten från Östersjön.
Att Socialdemokraterna vid behov kan bemöta näringslivet kritiskt visas när Gunell diskuterar framtidens näringar. För det mesta går det att ställa om till mera klimatvänliga alternativ (den åländska plastindustrin lyfts fram ett positivt exempel), men i ett fall är det svårt: fiskodlingar i havet.
– Den har aldrig på ett positivt sätt bidragit till miljön, även om fisk som livsmedel är bra.
Frågan om hur näringslivets inflytande ska tacklas dyker upp på nytt när Gunell diskuterar utrymmet för att landskapet kan vara ambitiösa när det gäller klimatåtgärder. Hon säger att samhället behöver komma emot med regleringar. På frågan om vilka de åländska möjligheterna är blir det suddigare. Det går visserligen att göra saker inom vissa ramar, men näringslivet skulle inte gå med på att man på Åland kräver mer än man gör i EU. Det är, med andra ord, frågan om den bild av ett skruvstäd som återkommer inte bara på Åland utan också i diskussionen om klimatåtgärder på riksnivå.
Marginalisering som demokratiproblem
På tal om utrymmet för att landskapet kan agera ambitiöst väcks också frågor om vad Åland, som förutom genom kommunerna inte uppbär skatter, kan göra för att minska klyftorna som blir allt mer synliga i och med skenande matpriser.
Gunell nämner ett antal åtgärder där Åland har egen behörighet. Det kan handla om att betala ut extra barnbidrag eller om att reglera bostadsbidrag, där Åland (med undantaget pensionärers bostadsbidrag) kan bestämma själv. Det kan också gälla skatteavdrag i den kommunala beskattningen.
Men lätt är detta pussel av utjämnande politik inte, säger den garvade politikern. Utmaningen är att se hur avdrag och stöd påverkar varandra; om man höjer på en parameter påverkar det något annat.
– Ibland skulle man bara vilja skippa allt det här och införa medborgarlön, utbrister Gunell.
Finns det marginalisering på Åland?
– Det finns det absolut. Men på landsbygden och i skärgården är det svårt att veta hur det ser ut. Vi ålänningar, särskilt vi som kommer från små kommuner, belastar ogärna kommunen i onödan. Man vill inte blotta sin livssituation för en socialnämnd där kanske grannen sitter.
Och så här säger siffrorna: enligt Ålands egen statistikbyrå Åsub levde totalt 1 218 personer – 4,1 procent av befolkningen – år 2020 i ekonomiskt utsatta hushåll. Risken för fattigdom ökade från 8,8 procent år 2019 till 9,1 procent år 2020.
För Socialdemokraterna har marginaliseringsproblematiken varit knuten till en bredare diskussion om kommuner och en kommunreform. Att minnas här är att Åland står utanför Social- och hälsovårdsreformen. Landskapet har länge kämpat med frågan om hur små kommuner kan erbjuda service.
– Vi kan inte överge personer ute i bygderna som inte får hjälp för att deras kommuner inte är kapabla.
Någon kommunreform har det inte blivit, i synnerhet Åländsk Center har motsatt sig det och för tillfället ligger frågan i viloläge. Åland har på grund av des små förhållanden bildat Kommunernas socialtjänst som nu hanterar den sociala sektorn förutom äldreomsorg och barnomsorg. Målsättningen har varit att göra servicen mera jämlik, men i inledningsskedet har kritiken varit svidande: det har blivit kostsamt för de enskilda kommunerna.
– Behoven har nu i varje fall synliggjorts, konstaterar Gunell, som under intervjun är mån om att föra fram att det är en hel del som står på spel när det gäller vilka administrativa nivåer som ser till folk inte slås ut.
– Socialdemokraterna tycker att kommunerna är en utmärkt modell för hur man driver och producerar service.
Gunell syftar på den närdemokrati som kommunerna förverkligar. Till deras fördel är även skatteinstrumentet, att kommunen ser till att det finns finansiering för service. Därför anser partiet att det behövs bärkraftiga kommuner.
– Moderaterna (åländskt högerparti, red.anm.) vill ha en kommunreform för att det ska bli billigare. Vi vill ha den för att servicen ska bli bättre.
Vem vill reda upp en hopplös situation?
– Det kan vara utmanande att ens hitta 15 personer som vill sitta i kommunens ledning.
Vi fortsätter att diskutera behovet av politisk aktivitet på olika håll i samhället. Fast ett tillfredsställande antal kandidater ställer upp i lagtingsvalet är det ingen självklarhet att det finns villiga kandidater som är beredda att vara med och styra kommunerna, säger Gunell och låter genuint oroad. Tendensen är att det blir svårare att samla kandidater ju mindre kommunerna är och ju hopplösare deras situation visat sig vara.
– När allt handlar om krishantering och inget handlar om framtid, vem vill vara med då?
Vi återkommer till frågan om hur framtidens Åland ska se ut för att garantera jämlik service. Vem bromsar utvecklingen, vem gasar?
– De som håller fast vid det gamla är politiker som har varit med länge och som själva är så välbeställda att de inte har behov av kommunal service. Om man frågar personer i en annan livssituation kanske svaret vore att det är viktigare med service än var kommungränsen går. Vem är det som får höras i de här frågorna? Vem får beskriva sin tillvaro?
Det tycks i det Gunell säger finnas en inbyggd fråga om relationen mellan klass och demokrati, att människor i utsatta livssituationer kan förlora tron på att de kan påverka.
– Det är personer som ägt mark och som haft pengar som haft något att säga till om. Men att prata om klass på Åland är nästan tabubelagt. Jag har vänner i Nyland som säger att de är ”prole”. Det skulle man aldrig höra på Åland!
Samarbete – men inte villkorslöst
De åländska Socialdemokraterna har av hävd varit måna om att upprätthålla kontakter till SDP i riket. Om nya partiordförande Antti Lindtman säger Gunell att hennes bild av honom är positiv. Hon beskriver Lindtman som klok, social och öppen. Och så är han villig att tala svenska.
Men hur förhåller sig de åländska socialdemokraterna till regeringen Orpo? Den åländska riksdagsmannen Mats Löfström har för sin del hållit rätt låg profil och påtalat vikten av att inte sätta åländska intressen på spel. Gunell vill också samarbeta – men hon frågar vilket priset är.
– Vi har jobbat för goda relationer mellan Åland och Finland. Vi har inte tillhört de partier som har drivit en nationalistisk linje eller självständighet. Vi har betonat ett gott och tillitsfullt samarbete. Det vill vi fortsätta med. Men hur gör man det när en av företrädarna heter Riikka Purra?
Gunell var lantråd när regeringen Sipilä tillträdde. Hon menar att Timo- Soini var en annan sorts ledare för ett annat slags parti än Halla-ahos gäng.
– För första gången befinner vi oss i denna svåra situation.
Så hon och Socialdemokraterna positionerar sig annorlunda än Löfström?
– Vår ståndpunkt är mera i linje med Eva Biaudets. Hon har varit en riktig hjälte och jag hoppas att hon orkar stå på sig. SFP legitimerar nu att odemokratiska krafter får möjlighet att undergräva liberala krafter. Jag är våldsamt besviken på Svenska folkpartiet.
