Generation Z är födda ungefär mellan 1995 och 2010. Jag är född i slutet av 1995 och är uppväxt med översexiga Bratzdockor som tryckte upp sina Spice Girls-rövar i mitt internetförtrollade sinne.
Jag fullkomligt älskade de där rövarna, brösten som trycktes fram ur silikonformaten och bröstvårtorna som syntes genom t-skjortorna. Det var förtrollande att popkulturens kvinnor dansade provokativt och visade upp sig själva. Jag ville också visa upp mig, jag ville också bli sexigheten personifierad. Jag gick därför med mina knubbiga ben och med min babyfettsmage över dagisgården med en magtröja på mig. Magtröjan hade ett Madonna-tryck och jag kände migerg så satans sexig. Stolt visade jag upp en dans som jag övat hemma inför de andra femåringarna.
Detta beteende har fortsatt sedan barndomen, urringade tröjor och provokativa slagord om mitt könsorgan betecknade mina tonår. Trots att jag frivilligt målat upp en bild av mig själv som en sexuell kvinna, har jag inte alltid varit bekväm med den rollen. Som när jag började studera och tejpade bröstvårtorna inför gulisevenemangen, eftersom jag var rädd för att män skulle tafsa på mig när jag blivit tillräckligt full. Bekräftelsen av att få vara en snygg, sexig och tillräckligt attraktiv kvinna exploderade under alla alkoholstinna eskapader. När jag legat i buskar under studie-evenemang och spytt så har jag i efterhand frågat av mina vänner: ”Såg nån kar på min röv då jag låg och spydde?” Knullbarheten är ständigt i bakhuvudet, att min kropp ska duga för den manliga blicken har varit en av grundpelarna i mina beslut.
Det finns bikinibilder, lingeriebilder, dansbilder, tissibilder och så vidare, som på eget bevåg sätts ut på sociala medier dagligen. Dessa bilder är en feministisk metod där feminint kodade individer sätter ut lättklädda bilder för att äga sin egen sexualitet och kropp. Vilket kan ses som paradoxalt eftersom denna kroppskamp förs genom nakenhet mot en blick som eftersträvar nakenhet. Däremot är nakenheten utförd på egna villkor och i syfte för att stärka jaget. Därför har jag alltid funderat en extra gång innan jag satt ut lättklädda bilder; gör jag det för mig själv eller för att jag lärt mig att vara sexig inför andras blickar? Svaret är inte ensidigt och jag anser att raserandet av patriarkala hierarkier sällan görs genom ensidiga metoder.
Mina egna erfarenheter kan såklart inte stå för en hel generations, däremot hur omgivningen format min generation är väsentligt när det gäller kroppspolitiken. Varför yta och image är så viktiga idag för mina jämnåriga baserar sig på den kultur jag växt upp i som barn. Förmodligen därför som representation av kroppen blivit ett allt mer populärt verktyg när det handlar om gräsrotspolitiken. ”Det personliga är politiskt” är ett slagord som aldrig tycks ebba ut, speciellt inte i tidevarvet av Instagram. Där är uppbyggnaden av självkänslan efter en uppväxt av instabil sexualitet en gemensam faktor bland feministiska influencers.
Ladydahmer, fitnessfeministen, notondietanymore, mikaelikjol och moaericsons är kända svenska kroppspositivister på Instagram som återtar sina kroppar genom att sprida bilder av sina icke-normativa kroppar. Deras mål är att få se ut som de vill, oavsett vad beskådaren anser om bilden. För mig och andra i Bratzgenerationen har sexighet varit en premiss i den identitet vi ska formas till. Att få se andra personer som vågar äga sig själva har varit inspirerande och ögonöppnande.
I en kultur där vi blir upplärda att vi aldrig är tillräckliga, har konsumtionen varit den påtvingade utvägen. Samhället kastar bilder på oss som vi aldrig kan uppnå, vi får lära oss att endast genom konsumtion kan vi uppnå våra ideala jag. Varje kommersiell sexbild som har syftet att få oss att konsumera är en reducering av vår självbild. Därför är det modigt att i icke-kommersiellt syfte våga dela bilder av sin kropp, eftersom samhället inte egentligen tillåter frihet kring hur vi använder våra egna kroppar.
Min favoritlåt som femåring var Tom Jones Sexbomb. Vilket måhända låter komiskt men som vuxen är det sorgligt att inse vad mina juckande femåriga höfter älskade så hårt. Och det jag älskade var en patriarkal struktur.
Skribenten är poet och studerande.
