I Albanien är kvinnornas kamp för trygghet och jämställdhet svår. Våldsstatistiken är hårresande, emot sig har de ingrodd korruption, otillräckliga institutioner och ett samhällsklimat där familljevåld normaliseras. Ny Tid har träffat aktivisten Liri Kuçi som under de senaste åren ruskat om den albanska offentligheten med uppmärksammade aktioner och demonstrationer.
I Albanien ordnades den 8 mars landets första kvinnodagsdemonstrationer någonsin. Hundratals kvinnor och män i svarta t-skjortor tågade genom Tirana för att hedra de kvinnor som fallit offer för könsbaserat våld. En av dem som gick i främsta ledet var Liri Kuçi. Hon är 24 år, vänsteraktivist och redan en erfaren organisatör av massdemonstrationer. I december stod hon bakom landets största studentprotester i modern tid. Ny Tid mötte henne i Albaniens huvudstad Tirana.
– Vi har en nödsituation här. I år har redan nio kvinnor dödats, säger Kuçi.
Dagen innan vi möts har oppositionen, ledd av Lulzim Basha från högerpartiet Demokratiska partiet, demonstrerat utanför parlamentet. De kräver att premiärminister Edi Ramas från Socialistiska partiet avgår. Det råder politiskt kaos. Samtidigt närmar sig juni då EU ska ge besked om huruvida medlemskapsförhandlingar kan inledas eller inte.
När vi träffas är det en dryg vecka kvar till demonstrationerna den 8 mars, och det är en hektisk tid för Kuçi. Tillsammans med en gryende feministisk gräsrotsrörelse är hon mitt uppe i organiseringen av det som kommer att bli den största 8 mars-demonstrationen i landets moderna historia.
– Det kommer att bli en svart protest för att hedra de kvinnor som fallit offer för könsbaserat våld, säger hon.
Barnaga upprätthåller våld
Altin Hazizaj, generaldirektör och grundare av barnrättsorganisationen CRCA i Tirana, säger att hälften av alla barn i Albanien utsätts för våld hemma och i skolan. Även om det sedan 2017 är brottsligt att slå barn så är det institutionella våldet fortfarande utbrett. Våldet som präntas in i barnen reproduceras senare i livet när de får egna relationer och familjer, förklarar Hazizaj.
Det syns i statistiken över våld mot kvinnor. Hälften av alla kvinnor i Albanien utsätts för våld inom familjen, enligt Hazizaj. Mord på kvinnor är den yttersta konsekvensen av våldet.
– Vi har en situation där kvinnor är underbetalda, undervärderade och mördas. Ändå ser vi en total försummelse från statens sida att ta tag i våldet mot kvinnor, säger Liri Kuçi.
Albanien har på sin väg mot ett förhoppat EU-medlemskap genomfört en rad reformer, bland annat en antidiskrimineringslag och en lag som skyddar offer för våld. Albanien sökte EU-medlemskap år 2009 och blev fem år senare kandidatland. Men en politisk kris, svaga demokratiska institutioner och växande korruption ser ut att skjuta upp medlemskapsförhandlingarna som enligt planerna skulle inledas till sommaren.
Reellt skydd saknas
Vasilika Hysi, talmannen från regeringspartiet Socialistiska partiet, håller med Kuçi om att det saknas institutioner, mekanismer och medborgarorganisationer som på allvar arbetar för att förverkliga lagarna till ett reellt skydd för individen. Enligt Hysi finns ett stort glapp mellan den rättsliga utvecklingen och den praktiska tillämpningen av lagarna.
– När vi, en grupp kvinnor, började mötas för ungefär ett år sedan såg vi ett akut behov av att göra något åt situationen för kvinnor i vårt land, säger Kuçi.
Det första steget var att synliggöra både problemet och kvinnorna. Hon berättar att de gick ut om nätterna, bland annat på alla hjärtans dag, och skrev slogans på väggarna. ”Älska, inte slå” och ”nej är nej”, var några av budskapen i graffittin som spreds på väggar över hela stan. Det väckte uppmärksamhet i medierna, som började tala om kollektiv hysteri.
– Jag bjöds in till debattprogram på TV om våld mot kvinnor, men de enda motargument jag fick handlade om min röst och hur jag använde den, inte om innehållet i det jag sade, säger Kuçi.
Hon beskriver hur våld mot kvinnor hela tiden förminskas och kärlek och våld blandas samman.
Facklig kamp gav resultat
24-åriga Liri Kuçi har en magisterutbildning i statsvetenskap. Basen för sin aktivism har hon i vänsterorganisationen Organizata Politike. Som student arbetade hon på ett call center med usla arbetsvillkor och usla löner.
– Det var där alla vi studenter som inte har rika föräldrar fick ihop pengar till hyran, säger hon.
Arbetet har hon lagt bakom sig. Men ändå inte övergivit.
– Förra veckan nådde vi en stor framgång när den första fackliga organisationen på ett callcenter blev verklighet, säger hon entusiastiskt.
Det största avtrycket har hon gjort i sin kamp för att förbättra villkoren för studenterna i landet. Enligt Kuçi måste den högre utbildningen bli mer inkluderande, så att flera unga utanför huvudstaden Tirana får möjlighet att studera. Eller som hon säger: ge möjlighet till alla, speciellt unga kvinnor ur alla samhällsklasser, att utbilda sig.
– Som ung tjej på landsbygden har du i princip två möjligheter: Gifta dig eller ta ett fabriksarbete. Det vill vi ändra på, säger hon.
Stora studentdemonstrationer
I december 2018 var hon med om att organisera de största studentdemonstrationerna någonsin i Albanien. Varje dag under åtta veckor tågade hon och de andra studenterna genom gatorna i Tirana.
– Vår regering styrs av ett socialistiskt parti, men ändå ser vi hur den har drivit igenom privatiseringar inom utbildnings- och hälsosektorn, säger Kuçi.
Det har bland annat lett till höjda terminsavgifter, samtidigt som kvalitén på undervisningen är undermålig och studentbostäderna knappt beboeliga.
Gehöret för protesterna blev stort. De benämns som de största folkliga protesterna sedan kommunistregimens fall i början av 1990-talet.
– Den första demonstrationsdagen efter jul demonstrerade vi i korta kjolar för att lyfta fram kvinnor som politiska subjekt och sätta fokus på sexuella trakasserier i universitetsvärlden, säger Kuçi.
Ett konkret resultat var att en professor tvingades avgå efter att en student tog mod till sig att anmäla honom.
Men responsen från politikerna blev svalt. Premiärministern beslutade att sänka terminsavgifterna, men bara för år 2019, vilket Kuçi är mycket kritisk till, eftersom det inte innebär någon långsiktig förbättring.
– Men vi fick i alla fall reella möjligheter att bilda studentorganisationer och fackföreningar för studenter och lärare, säger hon.
Högt pris för aktivism
Personligen fick Liri Kuçi betala ett högt pris för sitt deltagande. På demonstrationernas tredje dag fick hon sparken från sitt jobb. ”Du borde vara lika bra på jobbet som du är framför massorna”, kommenterade chefen vid det europeiska företag hon arbetade för.
– Sedan bad de mig skriva under min egen uppsägning, säger Liri Kuçi.
Det var inte första gången hon gjort sig obekväm. År 2015 när premiärminister Edi Rama höll en -businessföreläsning på statsvetenskapliga institutionen vid det offentliga universitetet där Kuçi studerade tvingades han avbryta den när Kuçi och några andra studenter kastade ägg på honom.
– Han föreläste på ett offentligt universitet om fördelarna med att privatisera den högre utbildningen, säger hon, och menar att han borde ha skämts.
I efter aktionen greps hon och fördes till polisstationen. Då hade hon inte pratat med sina föräldrar på flera månader.
– De var oroliga för mig och ville att jag skulle avbryta min aktivism. Men när polisen tog mig så kom mamma och pappa med en gång och gav mig sitt fulla stöd, säger hon.
Hon åtalades och dömdes för våld mot tjänsteman i första instans.
– Jag är 1,50 lång och väger strax över 50 kilo. Hur jag kunde ha attackerat polisen som grep mig vet jag inte, men det var i alla fall vad jag dömdes för.
Domen överklagade hon. Rättsprocessen drog ut på tiden och den dag som vi ses i centrala Tirana, bara ett stenkast från premiärministerns kontor, borde hon ha fått sin dom efter överklagan.
Redan i tonåren var Liri Kuçi en person som sade emot och ifrågasatte – en rebell.
– När jag var 18 år hade jag klart för mig att jag inte hade någon framtid här som kvinna om jag inte sålde min egen kropp. Därför valde jag den kollektiva kampen för att försöka få till stånd en social förändring, säger hon.
Med att sälja sin kropp menar hon inte nödvändigtvis sälja sin kropp för pengar, utan följderna av den korruption som finns på alla nivåer i det albanska samhället. Många studenter som sökt arbete vittnar om att de har fått höra att jobbet är deras om de kan sticka pengar emellan, ibland så mycket som tiotusentals euro. Det är också en anledning till att Albaniens unga har tappat framtidshoppet och lämnar landet i stora skaror.
Ungdomen emigrerar
En av dem som planerar att resa utomlands är Brunilda Rica, som håller på att avsluta sina ingenjörsstudier. Hon deltog också i studentprotesterna, men på grund av den bristande responsen från regeringen har hon bestämt sig för att avlägga sina doktorandstudier i Frankrike.
– Vi brukar prata om varför så många av oss reser utomlands och varför. Egentligen vill vi inte, men vi har inget val, säger Rica.
Rica berättar att hon har sökt ett fyrtiotal arbeten och varit på flera intervjuer. Men utan personliga kontakter är det omöjligt att få ett jobb. Hon sänker rösten:
– Om jag inte skulle betala för en position alltså, säger hon.
Hon tillägger att hon skäms för att berätta att det är så det fungerar.
– Summorna är ofta så löjligt höga att jag och mina vänner bruka skämta om att vi inte ens skulle behöva söka jobbet om vi hade så mycket pengar, säger hon.
Edlira Alliu är också student. Hon är snart färdig ekonom.
– Jag trivs här i Tirana och vill gärna arbeta här när jag är klar, säger hon.
Men hon sätter ingen tilltro till politikerna.
– Jag röstar inte ens, säger hon.
Kollektiv kamp
Liri Kuçi sätter hoppet till den kollektiva kampen.
– Det är den enda vägen till förändring, säger hon.
Men EU-sagan, som hon kallar den, tror hon inte på. Enligt henne behöver Albanien inte vara med i EU för att man ska förstå vilket dåligt skick universiteten och sjukhusen är i, hur undermålig välfärden är, eller att landet har hög arbetslöshet och massemigration bland ungdomen.
– Vi vet också att de problemen inte försvinner genom att vi genomför reformer initierade av EU, utan att vi behöver en stark statlig politik, fortsätter hon.
Enligt Kuçi kan en verklig förändring endast komma underifrån, genom det hon kallar verklig demokrati, inte påtvingad utifrån.
– Bara på det viset kan vi på riktigt göra oss redo för att bli en del av EU som en jämlike. N
