Det pågår en massflykt från Honduras, som drabbats hårt av Covid-19-krisen, klimatkrisen och ett högerstyre som raserat socialskydd och drivit landets ekonomi i botten. Nästan en tredjedel av landets befolkning lever på fattigdomsgränsen eller under. Utmaningarna för den nya vänsterpresidenten är många och svåra.
Den centralamerikanska staten Honduras, mellan Guatemala och Nicaragua, får den 27 januari sin första kvinnliga president, efter att –Xiomara Castro från det 10 år gamla vänsterpartiet Libre i december valdes med överväldigande majoritet. Castro fick drygt 51 procent av rösterna i valets första omgång, mot endast 37 för den största rivalen Nasry- Asfura från det styrande konservativa Nationella partiet. Den sittande presidenten Juan Orlando Hernández-, som styrt landet sedan 2014, var inte valbar efter två mandatperioder.
När valresultatet publicerades, intervjuades Xiomara Castros man i hemmet i huvudstaden Tegucigalpa. Han heter Manuel Zelaya, och var själv president i Honduras mellan 2006 och 2009, då han avsattes i en militärkupp. I dag är han ordförande för Libre-partiet. Valresultatet blev högt, 69 procent, och hans hustru fick fler röster, 1,7 miljoner, än någon kandidat någonsin i ett presidentval i landet. Zelaya uppgav att han var förvånad över att resultaten kommit så snabbt och att Asfura erkänt sitt nederlag lika snabbt. Valet 2017 kantades av oegentligheter och oklarheter – valresultatet tillkännagavs först tre veckor efter själva valet, och 23 personer dog i sammandrabbningar på gatorna.
Denna gång uteblev oroligheterna. Xiomara Castro de Zelaya vann och efter 12 år av konservativt styre fullbordade det näst fattigaste landet i Centralamerika, efter Haiti, vänstersvängen som inleddes av Manuel- Zelaya.
Ett mirakel
Xiomara Castro är född i Tegucigalpa 1959, och var landets ”första kvinna” under Zelayas presidentperiod. Zelaya valdes med en liberal agenda, men under presidentskapet drev han vänsterut och allierade sig med Hugo Chavez i Venezuela. I samband med militärkuppen 2009 skickades han i exil till Costa Rica.
Som en reaktion på militärkuppen grundade Castro och en grupp övriga vänsterpolitiker Libre – hon var då ännu en politisk lättviktare, men blev snabbt en uppskattad oppositionsledare och kom redan i presidentvalet 2013 tvåa efter Hernández.
Att se en kvinnlig president i landet som vid sidan av Mexico uppvisar det största antalet kvinnomord i Latinamerika är nästan ett mirakel, hävdar många feminister och kvinnliga aktivister. Castro har lovat att bekämpa fattigdomen i Honduras och att se till att stärka flickors och kvinnors rättigheter och situation med lagreformer och utbildning – bland annat vill hon upphäva totalförbudet på abort, och följa flera andra latin-amerikanska länders väg genom att stärka kvinnors reproduktiva rättigheter.
Klimatkrisen förödande
Honduras lider av utbredd fattigdom, svaga demokratiska institutioner, dödligt gängvåld och utbredd korruption. Landet har under 2020 och 2021 inte bara drabbats hårt av coronakrisen, utan också av förödande orkaner, torka och översvämningar orsakade av klimatförändringen. Klimatkatastrofen har ödelagt jordbruket och förvärrat arbetslösheten, hemlösheten och fattigdomen, och under det senaste decenniet har kring en miljon invånare i Honduras tvingats fly från sina hem på grund av klimatkrisen. Många av dem har lämnat landet för att ta sig genom Guatemala och Mexiko till USA.
USA har en problematisk historia med Honduras. Under Reagan-eran fungerade Honduras som Vita husets bas för kampanjen mot den centralamerikanska vänstervågen. 1981 utsåg president Ronald- Reagan- högerhöken John -Negroponte till ambassadör i Honduras, och USA började pumpa in pengar till den honduranska militären. Honduras blev ett testlaboratorium för USA:s kontrarevolutionära kampanj i Cenral-amerika, där bland annat högergerillan Contras och andra liknande grupper tränades och finansierades för gerillakrigen i El Salvador och Nicaragua. Under -Negropontes översikt utbildade CIA de ökända dödsskvadronerna i Honduras, specialtrupper inom den honduranska armén, med nära band till USA och CIA, som under 1980-talet grep, torterade och dödade tusentals vänsteraktivister, fackföreningsaktiva, misstänkta gerillamedlemmar och andra oppositionella.
Massiv utmaning
På 1980-talet var Honduras ett av Latinamerikas fattigaste länder, och i dag påskyndar klimatförändringen igen en samhällelig kollaps. En veritabel utvandring från Honduras pågår för tillfället, på grund av de omänskliga levnadsvillkoren och den utbredda utsiktslösheten. Ironiskt nog går färden för många till USA, det land som till stor del är ansvarigt för Honduras svaga demokratiska institutioner, för våldet och fattigdomen.
För Xiomara Castro är ett av de största målen att stoppa utvandringen. Hon har lovat se till att folket i Honduras ska få trygghet och stabilitet, att ingen som bor i Honduras ska tvingas att lämna sitt land och bli flykting.
Hon har ett svårt uppdrag framför sig men många av de som röstade för henne ser i henne landets enda hopp. Hennes starka valresultat ger henne mandat att genomföra också drastiska reformer. Högerregeringarna i landet har sedan 2009 gjort stora nedskärningar i socialskyddet, ökat landets militarisering och raserat skyddet av både mänskliga rättigheter och miljön. I samband med presidentvalet hölls också parlamentsval, och Castros parti Libre segrade också i detta, vilket kommer att underlätta hennes reformarbete. Libre har ändå inte enkel majoritet, utan kommer att behöva stöd från andra partier – och regeringsbildningen blir därför av central betydelse.
Text Ana Valdes & Janne Wass
Foto Délmer Membreño/dpa/Alamy
