Bert Bjarland
Singaporeanska kvinnor, åtminstone yngre, fnittrar – som för att urskuldra sig och för att indikera att de inte är vuxna, inte behöver tas på allvar – och håller också hand för mun när de ler eller fnittrar. Det här ger direkt en nordbo ett första intryck av bristande jämställdhet. Och det bara förstärks efter hand.
Den till 85 procent manliga regeringen (eller parlamentet – samma sak här) ställer på patriarkaliskt sätt familjen i absolut centrum – vilket bl.a betyder att ogifta mödrar inte får speciellt mycket stöd för sitt moderskap. Moderskapsledigheten, som för gifta mödrar är absurt kort, sex veckor, är naturligtvis ännu kortare för en ogift kvinna, rätten till bostad begränsad osv. Den ideologiska fixeringen vid inte bara kärnfamiljen, utan en storfamilj, som inkluderar också föräldrar, utgår på fullaste allvar från att vuxna barn ska ta hand om sina åldrande föräldrar genom att ha dem boende hos sig – föräldrar har rätt att åtala sina barn om de inte gör det!
I praktiken är det förstås hustrun som får ta på sig ansvaret för att ha antingen sina egna eller mannens föräldrar inneboende.
För att få tag i könsrelaterad lönestatistik måste man kontakta den feministiska organisationen AWARE (Association of Women for Action & Research) http://www.aware.org.sg/ och då visar det sig att kvinnor i medeltal tjänar 67 procent av vad män tjänar. Eftersom Finland ju som känt är värdsbäst på jämställdhet och finska kvinnor tjänar 80 procent av vad männen tjänar, kan man kanske säga att den ekonomiska jämställdheten i Singapore ligger 13 procent efter den finska. Å andra sidan tror jag nog man vågar påstå att kvinnofriden här är bättre, trots att ingen statistik över könsrelaterat våld finns tillgänglig(!). Men straffen för t.ex våldtäkt är mycket stränga, långa fängelsestraff och oftast spöstraff därtill. Och förövarens namn publiceras som regel i pressen. Singaporeanska gator är tryggare än finska gator.
Internationella kvinnodagen noterades nästan inte alls här – AWARE kommenterade i alla fall dagen till ära jämställdheten i Singapore med att säga att det visserligen finns lika många kvinnliga som manliga studerande på institutnivå, att många kvinnor jobbar och att det finns tillräckligt många kvinnor på ledarposter för att de ska kunna plockas fram som paradexempel på jämställdhet. Men skrapar man på ytan syns ojämställdheten. Under 2005 ökade arbetslösheten för kvinnor medan den minskade för män. Gravida kvinnor diskrimineras fortfarande av arbetsgivare och sexuella trakasserier sopas under mattan. Singapore är fortfarande ett patriarkaliskt samhälle där mannen anses vara familjens överhuvud, och där (manliga) ministrar stolt förklarar att vi lever i ett patriarkaliskt samhälle och så ska det förbli.
Icke obundna The Straits Times refererade en rapport av World Economic Forum som bl.a. jämför graden av jämställdhet i olika länder – Singapore kommer på 65:e plats (av totalt 115 jämförda länder) i fråga om jämställdhet i allmänhet, på 86:e plats i fråga om utbildning och på 45:e plats i fråga om ekonomiska möjligheter. Tidningen frågar olika kvinnor vad de skulle önska för singaporeanskornas del om de fick en önskan uppfylld. Presidenten i kvinnoorganisationernas delegation svarar att hon skulle önska att Singapore erkände kvinnor som individer med samma rättigheter som män. Låter det bekant?
Bert Bjarland
