Den tunisiska revolutionen har hittills varit en besvikelse för landets unga. Det anser bloggaren Yassine Ayari, som inte heller drar sig för att kritisera den europeiska modellen.
– Europeisk demokrati som grundar sig på val med några års mellanrum är inte särskilt imponerande.
Det säger Yassine Ayari. Han är en av de mest aktiva tunisiska bloggarna och utvisades ur landet redan innan revolutionen på grund av sin kritik av regimen. Själv kallar han sig medborgarjournalist.
– Jag skriver inte för någon viss tidning och jag får inte betalt för det jag gör. Men jag gör det som journalister ska göra, jag intervjuar och granskar. Tyvärr har traditionell media i Tunisien inte lyckats göra det här, de vågar inte ställa svåra frågor. Så någon annan måste göra det.
Då han började blogga för några år sedan var han till en början försiktig och talade endast om korruption utan att direkt kritisera regimen. Ändå blev han arresterad tre gånger och till slut ställde polisen honom ett ultimatum: antingen slutar han blogga eller också lämnar han landet. Enligt polisen gjorde de honom en tjänst då de inte satte dit honom för något skamligt påhittat brott som drogmissbruk eller våldtäkt.
Ilskan gav mod
Tack vare en utbildning inom IT lyckades han få jobb i Belgien och flyttade dit utan att egentligen veta någonting om själva landet eller jobbet. Ett knappt år senare, strax innan revolutionen bröt ut, försökte Ayari åka tillbaka för att hälsa på sina barn, men möttes på flygfältet av poliser som söndrade leksakerna han hade med sig och bad honom sticka. Måttet var rågat och hans bloggtexter blev allt mer hätska.
– Det blev personligt helt enkelt. Jag började skriva direkt kritik av presidenten och hans familj. Bara några månader senare kom revolutionen och jag kunde flytta tillbaka.
Ayari skriver fortfarande aktivt, fast helst vill han bli politiker. Det är det bästa sätter att förändra samhället, anser han.
– Antingen måste man bli politiker själv, eller också måste man köpa en. Jag har inte råd att betala, skrattar han.
Generationsklyftor
Skrattar gör han mycket, och röker. Men han blir allvarlig när vi talar om revolutionen. Den har hittills varit en besvikelse, särskilt för landets unga.
– Det var ungdomen som ledde revolutionen, medan de äldre följde med den på tv. Men förändringarna sedan Ben Alis (Zine El Abidine Ben Ali, Tunisiens ex-president, red. anm.) tid har varit små. Det finns mer yttrandefrihet, men samtidigt har få av dem som anklagats för korruption eller till och med tortyr ställts till svars för sina brott.
En stor del av dem som blev valda till kommissionen som ska skriva landets nya grundlag hör till den äldre politikergenerationen och har samarbetat med Ben Ali. Enligt Ayari är det svårt för människor att rösta på någon de inte alls känner igen, och man måste komma ihåg att människor helt enkelt inte har någon erfarenhet av fria val.
Europa får kritik
Överlag tycker han val är något överskattade. I Europa har man reducerat demokratin till val vart fjärde år, och däremellan engagerar sig folk inte i politiken. Enligt Ayari behövs det mer öppen och deltagande demokrati, och där kan internet vara ett viktigt verktyg. Men det verkar inte finnas politisk vilja för mer öppenhet ens i Europa.
– Både min far och hans far talade om Europa som något mäktigt och eftersträvansvärt. De såg militär styrka och ekonomisk makt. Jag behöver inte surfa länge på nätet för att hitta en massa information som tyder på att saker och ting på andra sidan Medelhavet kanske inte är så rosiga trots allt.
En sak som retar honom är européernas syn på islamister och andra konservativa krafter som både i Tunisien och i grannlandet Egypten får verka friare efter revolutionen och därför har fått en hel del synlighet.
– Om en religiös ledare är folkets vilja så är det. Så fungerar demokratin. Men för europeiska ledare verkar det vara lättare att förhandla med diktatorer. Tunisiska konservativa muslimer skiljer sig inte nämnvärt från konservativa kristna partier som åtnjuter stort stöd i flera europeiska länder.
Ayari hoppas ändå att européerna ska stöda de nya demokratierna i området, och det måste ske nu. Det skulle också gynna europeiska intressen, som minskad invandring, säger han.
– Få vågar för tillfället resa till vår del av världen, men det är inte farligt. Kom själva och se, vi kan demonstrera helt lugnt, det är inte alltid som på tv.
text&foto Lotta Staffans
Den 13 juni dömdes ex-president Zine El Abidine Ben Ali av en tunisisk domstol till livstid i fängelse på grund av mord på demonstranter. Han lever för tillfället i exil i Saudiarabien, och förväntas inte överlämnas till Tunisien inom den närmaste framtiden.
