Feminismen är stark på den svenska seriescenen. Transfrågor behandlas däremot väldigt sällan, annat än i anekdotisk form. Det säger serietecknaren Elias Ericson som debuterade med serieromanen Åror i somras.
Till skillnad från en hel del annat på förlaget Galagos repertoar är Åror inget politiskt manifest. Ändå inbjuder Elias Ericsons debutalbum genom sitt tema till politiska och normutmanande läsningar. I centrum för handlingen står den unga transpersonen Mika, som nyss börjat gymnasiet. Omgivningen envisas med att fortsätta kalla honom Mikaela, och att bryta mot normerna och samtidigt hitta sig själv är inte det lättaste. Vid sidan av den introverta Mika berättar albumet också om den extroverta Izzy och deras kärlekshistoria, vilket kanske fått en del recensenter att dra paralleller till Lukas Moodyssons Fucking Åmål.
– Jag ville berätta den här historien för att det finns väldigt få historier om hbtq-personer överlag och transpersoner framför allt. Speciellt ovanligt är det att transpersoner inte framställs som stereotyper eller skämt, säger Ericson själv.
Åror kom ut lagom till Stockholm Pride i somras och recensionerna har överlag varit mycket positiva. Till exempel beskriver Sebastian Lönnlöv vid nättidskriften Litteraturmagasinet Ericson som ”den klart skickligaste tecknaren av de 27 som deltog i projektet ’Trans:it’” (ett kollektivt serieboksprojekt). Lönnlöv betraktar debuten som ”blodigt bra” och menar att ”både serievärlden och heterosexismen bör bäva inför kommande dåd från denne tecknare”.
Kanske är det också ambitionen att skildra människor av kött och blod, snarare än att explicit propagera som orsakat genomslaget.
– Positiv representation är en form av aktivism i och med att det visar att de här människorna också finns. Även om min bok inte representerar alla transpersoner – det går ju inte, alla är olika – så kan det ändå vara en positiv representation av en del. Och det är viktigt, konstaterade Ericson under ett samtal på bokmässan i Göteborg.
Han är också noga med att betona att boken inte är självbiografisk, även om en sådan tolkning kanske kunde ligga nära tillhands i autofiktionens tidevarv. Åror är fiktion, även om författaren självklart hämtat inspiration både från sig själv och från sin omgivning.
Inomkritik
Liksom för många andra serietecknare började Elias Ericsons intresse med det som var mest tillgängligt i barndomen – tecknad film och Kalle Anka.
– Men så småningom blev jag intresserad av också andra serier. På lågstadiet lästa jag ganska våldsamma japanska serier, vilket ledde mig vidare till andra svenska serier, och senare till självbiografiska serier och serieromaner. Jag sjönk in i den världen, men det började med Disney.
I dag är det är också en konstnärlig karriär han ser framför sig – som serietecknare, illustratör, författare. Ericson har nyligen fyllt 19 år, gick ut gymnasiet i våras och går för tillfället en kurs om barnlitteratur. Parallellt upprätthåller han bloggen Super queer artsy blog på Tumblr, där vissa inlägg fått över 50 000 ”notes”. Tumblr är en plattform som anpassats framför allt för bilder och på Super queer artsy blog är det också enrutingar, korta strippar samt porträtt- och karaktärsstudier som dominerar. Till skillnad från albumet odlar bloggen emellanåt ett explicit politiskt tilltal – till exempel genom inlägg som ifrågasätter den kommersiella prägeln på Pridefestivalen, heterosexuellas aningslösa gullande med gayvärlden och hur vita homosexuella män dominerar hbtq-rörelsen.
– Men annars känner jag mig säkrast på att gör lite längre serier. Och om man jämför är jag klart bättre med bild än med text…
– Just i Åror har jag ändå lagt ner mycket mer krut på berättandet. Jag ville utmana mig själv, men därför är boken inte riktigt lika bra tecknad som den skulle kunna vara.
Ericson säger att han också har lätt att se förtjänsterna med det lite fula eller oputsade och påpekar att en tidning som Galago helt medvetet publicerar sådana serier. Enkla blyerts- eller tuschteckningar av svartvita gubbar vara nog så effektfulla om innehållet är bra, och då behöver teknisk perfektion inte vara ett självändamål.
– Innehållet kan till och med förstärkas av att bilderna är impulsivt gjorda.
Som anekdot
Liksom för många andra tecknare är den egna bloggen en central plattform och ett fönster utåt för Ericson, både för att kommunicera med fans och med potentiella uppdragsgivare. I den mån bloggen är politisk eller samhällskritisk är det i synnerhet queera perspektiv han försöker föra fram.
Hur tycker du att hbtq-frågor kommer fram på den svenska seriescenen i dag?
– Ganska lite. De kommer upp då och då men ofta med ett litet ” det är klart att det är okej att vara gay”. Det står väldigt bra till med feminismen på den svenska seriefronten, medan hbtq ofta kommer upp som en liten anekdot. Det finns väldigt få serier som handlar om transpersoner, och man tar sällan upp mer komplicerade bitar av hbtq-spektrat.
Hur ser du på möjligheterna att kunna försörja dig som tecknare?
– Jag har inte fått min första royalty än och har ännu inte fått någon upplevelse av hur det är att försörja sig, men om man vill bli rik ska man kanske hellre plugga till civilingenjör. Själv har jag inget intresse av att plugga något för att vara på den säkra sidan. Jag vill satsa hårt på det jag älskar att göra och om det slår tillbaka på mig ekonomiskt får det vara så. Hittills har det gått bra.
Fredrik Sonck
Foto: Alexis Johansson
