”Finland har alltid varit ett klassamhälle”

av Janne Wass

Janne Wass

Orden i rubriken är tagna från Vänsterförbundets ordförande Paavo Arhinmäkis tal på Hagnäs torg på första maj 2015. Arhinmäki fortsatte:

– Finland har alltid varit ekonomiskt, socialt och kulturellt splittrat. Vänsterns uppgift har alltid varit att rasera förtryckande samhällsstrukturer. Men det har inte bara varit den politiska arbetarrörelsens projekt, utan också framsynta borgare har velat skapa en nordisk välfärdsstat, ta ett steg bort från klassamhället.

Här var kanske den viktigaste poängen i Arhinmäkis tal, som för övrigt gick ungefär enligt de melodier man kunde förvänta sig – låt vara att talet innehöll överraskande mycket optimism efter vänsterns brakförlust i riksdagsvalet. Men framför allt Vänsterförbundet har fog för att hysa hopp inför framtiden. Enligt en undersökning som gjorts av On-Time Reseach Solutions (här) har Vänsterförbundet ett jämförelsevis brett stöd bland unga väljare. Bland väljare under 50 röstade enligt undersökningen 12,9 procent på Vänsterförbundet, att jämföra med det totala valresultatet på 7,6 procent. Oroväckande är dock att vänstern som helhet också bland unga väljare led ett bakslag – endast 7,5 procent av väljarna under 50 röstade på SDP, vilket borde sätta igång många varningsklockor inom partiet. Felmarginalen för undersökningen låg på kring 3 procent.

”Arhinmäki: Vänstern bör bli grönare” rubricerade Svenska Yle, vilket är en rätt kreativ tolkning av Arhinmäkis släng om att vänstern bör vara stolt över sina röda rötter, men odla nya, gröna blad. ”Arhinmäki varnar för en borgerlig regering” skrev Hufvudstadsbladet, lika överraskande som att skriva att påven är katolik. Man kan alltså tolka det som att partiordföranden inte kom med några speciellt revolutionerande uttalanden under förstamajfirandet.

Men om vi ännu återgår till bisatsen om de framsynta borgarna, så är det möjligt att Arhinmäki är något centralt på spåren just här. Den kanske mest oroväckande utvecklingen inom den finländska (och fördenskull nordiska) politiken är att högerpartierna med väljarnas välsignelse börjat nedmontera välfärdsstaten, en utveckling som inleddes i samband med Esko Ahos regering under 90-talets depression. Arhinmäki citerade statistik från Näringslivets centralförbund EK som visar att närmare hälften av finländarna är redo att avstå från löneförhöjningar, öka antalet visstidsanställningar och sänka arbetslöshetsunderstödet. Alla dessa åtgärder skulle direkt bidra till minskad konsumtionskraft, mindre skatteintäkter, ökad osäkerhet på arbetsmarknaden, mer psykologisk stress bland arbetstagare och -sökande, samt en förvärrad fattigdom för de redan fattiga – kort sagt en ytterligare nedmontering av den nordiska välfärdsmodellen. Detta trots att en överväldigande majoritet av finländarna säger sig värna just om välfärdsstaten.

Hur går detta då ihop? Arhinmäki ger själv ett svar:

– När speciellt de borgerliga partierna och medierna i vecka efter vecka skrämts med statsskulden och menat att nedskärningar varit det enda alternativet, trodde folk inte på Vänsterförbundets finanspolitiska alternativ … Folk upplevde Vänsterförbundets finanspolitik som för radikal och röd”.

Vänsterförbundet har drabbats av samma fenomen som till exempel grekiska Syriza ur ett europeiskt perspektiv. Efter Syrizas valseger blåste medierna upp rubriker om ”extremvänsterns” framgång, fast Syrizas partiprogram på det stora hela var gammal klassisk socialdemokrati. När högern gått högerut och medierna anammat dess retorik och teser, har även den moderata vänstern i det offentliga rummet till synes knuffats allt längre vänsterut.

Hoppingivande är ändå att organisationer som IMF och OECD, och allt fler framstående ekonomer i allt skarpare ordalag börjar kritisera den nyliberala högerns svångremspolitik. Paul Krugman står inte längre ensam, och till och med i Finland börjar den ena doktorn i ekonomi efter den andra leverera bredsidor mot den samlingsparistiska hegemonin inom finanspolitiken. Situationen skulle naturligtvis inte göras sämre av att Socialdemokraterna började leva upp till sitt partinamn igen, men det kommer att bli svårt om man siktar på ytterligare en period i regeringen.

Läs hela Arhinmäkis tal på finska här.

Text & foto: Janne Wass

Klicka på bilderna för att öppna fotogalleriet från arbetarmarschen.

Arbetarnas marsch startade från Järnvägstorget i Helsingfors.
Ny Tid bongade partiordförande Paavo Arhinmäki på marschen.
Runt 3 000 personer uppskattades ha deltagit i marschen - betydligt fler än i fjol.
Vänsterunga var välrepresenterade på marschen, och också statistiken visar ett brett stöd för Vänstern bland väljare under 50.
Kring 10 000 personer besökte Hagnäs torg under första maj, vilket är dubbelt fler än i fjol.
Inte bara unga stöder vänstern ...

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.