Människans perspektiv – 1917 och 1918

Historikern Rainer Knapas presenterar här tre inspirerande och informationsrika verk om Finlands ödesår.

1917 – Människornas år i Finland, är en av de inspirerande böckerna till självständighetens hundraårsjubileum. Det är en historisk skildring med bidrag av tre namnstarka författare, men helheten domineras av bildmaterialet, som ger boken dess speciella färg och nyhetsvärde.

Teemu Keskisarja är som historiker och medieperson känd för sina ohyvlade formuleringar. Under rubriken ”Frihetens och hatets år” behandlar han här samhällets tudelning och det vanliga folkets liv: livsmedelsbrist, strejker, arbetslöshet och frigörelsen från Ryssland.

Markku Kuisma, professor i historia vid Helsingfors universitet, skriver om hur det ekonomiska livet och dess elit reagerade inför de in- och utrikespolitiska kriserna 1917. Hans avsnitt ”Börspolskan tar slut” är en studie i kapitalismens maskineri och spekulationsekonomins och krigskonjunkturens uppgång och fall, med Finland som exempel.

Kai Häggman, som bland annat ägnat sig åt de finska förlagens och de litterära institutionernas historia, skriver om inbördeskriget i skönlitteraturen: om den vita sidans rabiata författare Eino Railo, Kyösti Wilkuna och Ilmari Kianto, den vankelmodiga och resignerade Juhani Aho och den udda rödingen Algot Untola. Efter kriget blir litteraturens perspektivering mänskligare, som hos Joel Lehtonen och F. E. Sillanpää (Det fromma eländet). Litteraturen på svenska i Finland under och efter 1918 antyds inte med ett ord, även om samma hatiska attityder och idéer förekom också här i olika modifikationer. Bertel Gripenberg, Erik Grotenfelt, Arvid Mörne, Hjalmar Procopé, Mikael Lybeck, Runar Schildt och Jarl Hemmer bearbetade alla inbördeskriget i välkända arbeten, men med det personliga konfliktplanet i förgrunden oftare än hos sina finskspråkiga kolleger.

Jukka Kukkonen är en erkänd auktoritet i Finland när det gäller picture research i historiska fotoarkiv, och bildmaterialet i denna bok är valt med stor omsorg och är delvis helt nytt för offentligheten. Bildföljetongen fortsätter på varje uppslag och den är på många punkter mera talande än tusen och åter tusen ord. Återgivningen i tryck är utmärkt och ger den konkreta skärpan åt ”tidens frågor”, som forskarnas texter inte uppnår. Bilderna direkt ur realhistorien avbildar samtidigt både verkligheten och föreställningarna om den.

***

Samu Nyström och Jörn Donner, som bägge tidigare har utgett böcker om åren omedelbart före och efter 1917 i Helsingfors, har sammanställt en ny bok – Märklig är nu världens gång. Kollektiv Helsingforsdagbok 1917–1918 – med utdrag ur dagböcker, brev och tryckta källor från hösten 1917 till slutet av 1918. Här passerar hela historien än en gång revy, denna gång sedd ur den enskilda människans perspektiv, som ett kollage, där texterna får tala för sig själv, utan kommentarer.

I inledningen beskrivs syftet: att skapa en kollektiv dagbok från Helsingfors horisont, av ”de samtidas erfarenhetsvärld”, en ”kollektiv helhetsbild” genom att ordna de mest olika textutdrag av omkring 60 skribenter i kronologisk ordning, dag för dag. Arkivsökningarna är imponerande och ger för första gången i en och samma bok ett socialhistoriskt djup i ögonvittnesskildringarna, från senatorer till skolelever och röda krigsfångar. Originaltexterna är mestadels på finska, inte alltid helt tidstypiskt-idiomatiskt översatta till svenska av Mårten Westö.

Det visar sig att den skrivande ”vanliga människan”, lika väl som de ledande politikerna, kan bidra med betydande källmaterial för den stora politiska historien och uppladdningen inför inbördeskriget, om själva krigets kaos, förhållandet till tyskarna 1918, och fånglägrens bottenlösa elände. Gärna skulle man läsa större sammanhängande helheter i stället för klippen – till exempel den välinformerade akademiska aktivisten Kai Donners dagbok, som nu finns på Riksarkivet.

Utgivarna hänvisar till den tyske författaren Walter Kempowskis tiodelade samling av texter från andra världskrigets år, Das Echolot (”Ekolodet”, 1993–2005), som en inspirationskälla för sin kollektiva Helsingforsdagbok. Begrepp som ’kollektiva minnen’, ’gemensam berättelse’ eller shared memories har länge cirkulerat i historieforskningen, med en utgångspunkt i de många tyska Erinnerungskultur-studierna. Studiet av minnen och minnesmärken och den historia de förmedlar är mäkta populärt, men frågan om var de kollektiva minnena slutar och de individuella tar vid är inte helt lätt.

I Finland har vi 1918, Vinterkriget och Olympiska spelen i Helsingfors 1952, som gemensamma referenspunkter och minnen för hela folket. Men Nyströms och Donners sammanställning från 1917–1918 visar, att även om tid och rum är gemensamma, så är själva upplevelserna synnerligen personliga och singulära. Den fyra sidor långa, tätt tryckta förteckningen över alla samlingar som legat till grund för bokens texter väcker den oroväckande frågan: varför just detta klippurval och inte något annat?

Ett montage av olika texter kräver – liksom i dokumentärfilmer – sin regissör. Nyström och Donner har här stått för regin, med sina egna, lovvärt inkluderande utgångspunkter. Boken är ett starkt talande textpanorama, med autentiska repliker och kommentarer: hat, propaganda, lögner, ibland också besinning och sanning.

En jämförande reflexion: Helsingforsdagbokens människor är inte ett revolutionärt stiliserat kollektiv, som i Sergej Eisensteins montagefilm Oktober om ryska revolutionen. Stämningen och människorna liknar snarare dem som lever och kämpar i Michail Bulgakovs roman Det vita gardet som utspelar sig i Kiev 1918 (utg. 1924, på svenska 1974). Samma politiska förvirring, upprivna familjer, parader och interventioner som i Helsingfors.

***

Finlands historia 1918 behandlas också på ett genomarbetat sätt i det läromaterial om inbördeskriget som Svenska litteratursällskapet i Finland och Suomalaisen Kirjallisuuden Seura har sammanställt med texter och bilder ur sina egna arkiv. 1918: Jag var där. Livet under kriget kan läsas och laddas ner gratis på adressen 1918.finlit.fi Här finns likaså brev- och dagboksutdrag – autentiska och oöversatta på originalspråken svenska eller finska – och rikligt med bilder. Verkligt bra jobbat av de två litteratursällskapens 1918-arbetsgrupp.

Rainer Knapas

Kai Häggman, Teemu Keskisarja, Markku Kuisma, bildredaktion Jukka Kukkonen: 1917 – Suomen ihmisten vuosi. WSOY, 2017.

Samu Nyström och Jörn Donner:
Märklig är nu världens gång. Kollektiv Helsingforsdagbok 1917–1918.
Schildts & Söderströms, 2017.

Svenska litteratursällskapet i Finland & Suomalaisen kirjallisuuden seura: 1918: Jag var där. Livet under kriget, 2017.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *