Etikettarkiv: digitalisering

Utbildningsgurun sågar regeringsprogrammet

Regeringspartierna har svikit sina vallöften och slänger omkring sig magiska ord som ”digitalisering” för att skyla över sin totala visionslöshet för den finländska utbildningens framtid, säger utbildningsexperten Pasi Sahlberg.

Läraren, forskaren och författaren Pasi Sahlberg, för tillfället gästande professor vid Harvarduniversitetet, har blivit något av en ambassadör för den finländska utbildningen i världen. Hans bok Finnish Lessons 2.0 har blivit en bästsäljare inom utbildningsbranschen och själv har han gett tiotals intervjuer till världens största medier om det finländska utbildningsundret.

Därför är det lite överraskande att Sahlberg själv förespråkar en totalreform av grundskolan.

– Jag anser att man borde halvera den traditionella katederundervisningen och på samma gång öka andelen fenomenbaserad, samarbetsinriktad och elevcentrerad undervisning.

Enligt Sahlberg bör man på allvar fråga sig om den finländska grundskolan längre fyller sin funktion.

– Grundskolan är historiskt något av det finaste vi skapat i Finland. Men den är också ett barn av sin tid, och den nya tiden och framför allt de förändringar som ligger i framtiden, har kört in grundskolan i ett hörn. Ungdomarnas skolmotivation är allt lägre. Pojkarnas skolresultat har rasat. En växande del av den kunskap som lärs ut i skolan är förlegad.

Men de grundprinciper som hjälpt till att göra den finländska utbildningen till ett så hett fenomen i världen vill Sahlberg ändå värna om.

– Vi ska absolut hålla fast vid jämlikhetsprincipen, högaktningen för läraryrket och den offentliga sektorns starka roll för utvecklingen av skolsystemet.

Utbildningen lider

I dagens läge är Sahlberg ändå mer än besviken på den offentliga sektorn. Inför riksdagsvalet lovade alla partier samstämmigt att inte skära i utbildningen – men i regeringsprogrammet var det annat ljud i skällan: på fyra år ska man spara nära 600 miljoner euro.

– Det här är speciellt problematiskt eftersom vi fortfarande inte har någon gemensam vision om hur skolan ska se ut i framtiden. Därför har det gått så att först skär man ner i utgifterna och så ser man sedan vad man får ihop av de resurser som finns kvar.

Enligt Sahlberg försöker politikerna skyla över sin visionslöshet med tom ”förändringsretorik”.

– Man talar om digitalisering och moderna inlärningsmiljöer, men säger väldigt lite om vad det betyder i praktiken.

”Digitalisering” har blivit ett magiskt ord som man slänger omkring sig som en mirakellösning på alla problem. Men ”smarta lösningar” är inte automatiskt smarta lösningar inom utbildningen, om de byggs på ett föråldrat skolsystem, menar Sahlberg.

– Därför tror jag inte heller att de nu överenskomna nedskärningarna kan vändas till en positiv reform, som det påstås. Tvärtom är jag rädd att att nivån på utbildningen kommer att lida. Samma sanning gäller för utbildning som för så mycket annat: man kan inte vänta sig resultat utan investeringar.

Se inte på Sverige!

Två genomgående teman i regeringens utbildningsprogram är för det första att utbildningen ska sporra till företagande och förbättra sysselsättningen, och för det andra att staten ska göra pengar på att exportera det finländska utbildningsundret. För den första delen har man bland annat talat om att modellera utbildningssystemet mer på den svenska modellen med större valbarhet och friskolor.

– Det skolpolitiska språket är alltid knutet till den rådande ekonomiska situationen och den allmänna utvecklingen i samhället, säger Sahlberg.

– När det går dåligt ropar man på utbildningen för hjälp. Då framhäver man sysselsättning, företagande, teknologi och innovationer. Men den verkliga utmaningen är att skolan fortfarande producerar konsumenter och inte producenter. Med andra ord blir ungdomar färdiga från sina utbildningar med förväntningar om att det någonstans ska finnas någon som erbjuder dem arbete. Men nu börjar det ändå gälla, att om du inte hittar ett jobb, så måste du skapa det själv. Det betyder att skolan måste ge alla ungdomar samarbetsfärdigheter, en empatisk grund, ledarskapsegenskaper och ett hälsosamt självförtroende.

Detta betyder inte att man ska börja apa efter Sverige, säger Sahlberg, eftersom den svenska skolframgången gått kräftgång ända sedan början av 2000-talet.

– Exakt vad det beror på är svårt att säga, men många av mina kolleger i Sverige menar att en orsak är just friskolorna och den valbarhet och därmed också ojämlikhet som de fört med sig. Nog ska den finländska utbildningen också i framtiden bygga på en jämlik och rättvis utbildningspolitik om vi vill förbättra standarden och kunnandet.

Utbildningsexporten, såsom den talats om inom politiken, ger Sahlberg inte mycket för. I och med PISA-framgången tänkte man att utbildningen kunde bli en ny exportvara då landets övriga export stampade på stället. Men snart insåg man att den finländska grundskolan var så knuten till landets kultur och historia att den inte så där bara gick att sälja som ett paket till något annat land. Då kom man på idén att börja avkräva terminsvgifter av utländska studerande.

– Nå, nu flera år senare har man inte kommit nånvart.

Från politiskt håll vill man gärna – som i USA eller Storbritannien – sälja högskoleutbildningar utomlands. Men det är inte möjligt enligt finsk lag, och därför vill regeringen enligt regeringsprogrammet utreda en lagändring. Men, säger Sahlberg, en terminsavgift för icke-europeiska studerande skulle antagligen halvera antalet utländska studerande i Finland, snarare än innebära någon exportframgång.

– Det skulle vara skadligt både för utbildningsexporten och för internationaliseringen av vår högskoleutbildning.

Hitta passionen

Summa summarum: Finland ska tro på sitt eget recept för högklassig utbildning, utan att för den skull bära skygglappar och gå på i gamla utnötta cirklar. Under de tio senaste åren har så gott som alla världens utbildningsexperter besökt Finland för att lära sig om det finländska systemet, men vi har varit dåliga på att ta vara på den kunskap de hade kunnat ge oss, menar Sahlberg, och påminner om att den finländska grundskolan i grunden bygger på lärdomar från andra länder.

– Visst ska skolan fortsätta lära ut nödvändiga kunskaper och färdigheter, precis som förr. Men jag anser att skolan borde förnyas så att dess mål är att hjälpa alla ungdomar att förstå världen omkring dem och hitta den talang och passion som bor inom dem allihop.

Text Janne Wass
Foto Matt Luciuk

Grundskolan uppdateras till digi-åldern

Läroplanen för 2016 tar itu med digitaliseringen av grundskolan på allvar. Gamla läroämnen ska delvis flytta in i nya inlärningsmiljöer. För de generationer som nu växer upp är digital kompetens ett måste, och skolorna måste följa med i utvecklingen. Digitaliseringen kräver satsningar, men hårt arbete lär belöna både elever och lärare.

Hittills har digitaliseringen inte gått jämnt framåt trots att de finländska skolorna inte lider brist på apparatur. Den gamla läroplanen lämnade för mycket spelrum för skolornas digitala reform. Otydligheterna har rätts ut och  från och med nästa år ska alla skolor införa digitala element i lärandet.Enligt Thomas Vikberg vid Undervisnings- och kulturministeriet ska skolan ge baskunskaper i datoranvänding eftersom det inte inte är sagt att alla kan lära sig sådana saker hemma eller på fritiden.

− Vårt skolsystem är grundat på tanken att vi ska ge alla elever samma möjlighet. Det här är en sak som vi måste sköta bättre i framtiden, säger Vikberg.

Ett av regeringsprogrammets stora mål är att öka de digitala tjänsterna i samhället. Utbildningssystemets uppdatering till den digitala åldern tar fart nästa vår, då en del gymnasiestudenter för första gången ska skriva en elektronisk studentexamen. I grundskolan ska digitala element anpassas till olika läroämnen.

Leena Krokfors är professor i beteendevetenskap och ansvarig för lärarutbildningen vid Helsingfors universitet. Hon har studerat olika inlärningsmiljöer och menar att en lyckad digitalisering av grundskolan skapar mer jämlika omständigheter då alla barn får möjlighet att bekanta sig med den virtuella världen redan i skolåldern.

− Digitaliseringen innebär ett brytningsskede i skolorna, säger Krokfors.

Digital kompetens behövs

Det är viktigt att lära sig hur man sköter privata ärenden och förstå att det man gör på nätet kan ha konsekvenser, menar Patrik Scheinin, dekan för beteendevetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet. Enligt honom är det viktigt att barn lär sig förhålla sig till det som finns på nätet. Att känna till nätetikett, lagar och regler är också en central del av digital allmänbildning. Även barn och unga kan sprida information på ett olagligt sätt eller se något som de inte förstår eller rentav blir skadade av. Föräldrarna behövs också för att stöda och dra gränser. Allt ansvar för barnens internetbeteende kan inte överföras åt läraren, menar Scheinin.

Den nya läroplanen kräver att bland annat mediekritik, kommunikations- och informationsteknik samt programmering ska finnas med i läsordningen.

− Att ta del i samhället kräver att du vet hur världen fungerar. Vi kan inte lämna bort det digitala från skolan, säger Thomas Vikberg.

Leena Krokfors anser att skolorna och lärarna måste ställa upp tydliga mål för undervisningen, och själva känna till både verktygen och hur de kan användas.

− Det är lärarnas pedagogiska förmåga som avgör om de digitala verktygen fungerar som en del av inlärningsmiljön, säger Krokfors.

Lärarna måste få resurser och vid behov fortbildning för att kunna bygga de nya inlärningsmiljöerna. Krokfors önskar att hela samhället ska ansvara för utvecklingen istället för att bördan faller på enstaka lärare.

Spetsprojekt

I framtiden kan det hända att man använder mer tekniska hjälpmedel i skolorna, men det får inte ske på bekostnad av dem som inte har råd att skaffa redskapen själv. Skolan måste stå för dem eftersom grundutbildningen enligt Finlands grundlag är avgiftsfri.

Trots att regeringsprogrammet går hårt åt utbildningen på andra håll, är digitaliseringen en av de saker regeringen vill satsa på.

− Budgeten för spetsprojekten är sammanlagt en miljard euro. Hur medlen kommer att fördelas ska regeringen ännu besluta om, men det är klart att digitaliseringen kräver investeringar, säger Vikberg.

Nytt utesluter inte gammalt

Genom att digitalisera skolmaterial som läroböcker kan skolorna både ta ett steg mot en digital inlärningsmiljö och spara pengar. Förlag och producenter har enligt Vikberg uttryckt ett stort intresse för att övergå till digital form. Det är ändå skolorna och lärarna som bestämmer när och hur de vill genomföra digitaliseringen eftersom staten inte längre reglerar anskaffandet av läromaterial.

Enligt Vikberg kommer skolorna säkert att hålla kvar en del pappersböcker, det är ett koncept som har fungerat bra hittills. Men arbetsböcker är mycket fiffigare att ha i digital form, eftersom de kan göras mycket mångsidigare. Krokfors stöder idén om att nytt och gammalt kan med fördel kombineras i lärandet.

− Digitala inlärningsmiljöer behöver inte utesluta traditionellt, manuellt lärande som att anteckna och skriva för hand och kommer sannolikt inte att göra det. En balansgång mellan dessa ger det bästa inlärningsresultatet, säger Krokfors.

Vikberg tror att utbudet av olika slags digitala produkter för inlärning kommer att öka. Sådant står inte i läroplanen, men det kan ge lärarna helt andra möjligheter att sköta både läxor och vardag. Lärarna avgör hur eleverna bäst kan uppnå de mål som skolan lagt upp.

− I framtiden kan det kanske vara lättare och billigare att sköta till exempel undervisningen i vissa språk digitalt. På små orter kan det hända att engelska är det ända främmande språket på grund av lärarnas knappa timresurser, säger Vikberg.

Text: Lilian Tikkanen
Illustration: Ulla Donner