Orsaken till att jag ville läsa Johan Klings debutroman Människor helt utan betydelse, var filmen Darling. Regissören Klings hyllade spelfilm om det kalla samhällsklimatet, där ytliga egoister vinner och godhjärtade och hårt arbetande människor försvinner, berörde.

Och visst finns det likheter mellan filmen och den nya boken. I Människor helt utan betydelse ställer Kling igen in skärpan på fåfängans marknad, denna gång mediebranschen.

Berättelsen utspelar sig en het och kvalmig sommardag år 1998 i Stockholm. Under ett dygn följer vi med den frilansande redaktören Magnus i jakten efter jobb och pröjs. Karriärmässigt går det inte bra för den osäkra unga mannen, han blir refuserad och förnedrad. I vemodiga Stockholmsmiljöer, på caféer och restauranger, stöter han på kolleger och vänner, den ena ytligare än den andra. Snuttjobbaren Magnus verkar befinna sig längst nere i film- och tevebranschens hierarki och människorna han möter är inte sena med att låta honom känna av det. Avsaknad av jobb och vettigt rörelsekapital äcklar.

Till Johan Klings styrkor hör hans förmåga att bygga upp ganska trovärdiga och vardagliga scener. Alltsomoftast pinsamma sådana. Han registrerar varje tonläge, gest, min, och gör minutiösa tolkningar.

Språket är enkelt och estetiken realistisk. Visst märks det att det är fråga om en debutroman, stilen är lite barnslig ibland, men låt gå. Jag gillar boken ändå.
Kling gör också en intressant samhällsanalys. Människor helt utan betydelse utspelar sig i slutet av 1990-talet, en tid då ekonomin är i uppsving. Småborgerligheten frodas och medelsvensson börjar leva lyxlirarliv. Att konsumtionsvågen har satt igång märks tydligt i Klings berättelse. Samtalen som förs mellan mediemopsarna på uteserveringarna kretsar kring coffee table-böcker, delimat, latte och designprylar.

Med en skickligt invävd humor främmandegör Kling vardagspratet och den ekonomiska optimismen bildar en bjärt kontrast till dagens svartsyn. I recessionens skugga känns konsumtionshysterin plötsligt så absurd.

Slutligen är Människor helt utan betydelse en kritik av den värdegrund som vuxit fram i takt med att vi ökat på vår konsumtion. Att vara en värdefull människa innefattar schyst jobb, sommarstuga, några barn och regelbundna Portugalresor. Människan räknas men pengar och framgång avgör.

Men Kling är inte genomcynisk. I berättelsen förekommer nämligen en genuin och varm karaktär, Tobias, som flyktigt dyker upp. Och det är väl Klings sätt att påminna oss om att det nog finns där ute. Det goda.


Johan Kling: Människor utan betydelse. Norstedts, 2009.

Isabella Rothberg

Lämna en kommentar