Förlorad kraft

av Mats O. Svensson

Nu när den danska poeten Maja Lee Langvads adoptionskritiska diktsamling Hun er vred kommer ut på svenska, har Johanne Lykke Holm och Kristofer Folkhammar översatt den, helt följdriktigt, till ”Hon är arg”. Följdriktigt eftersom det på danska vardagliga vred, betyder just arg. Men i översättningen går något väsentligt förlorat, för när vred blir arg försvinner hela den mytiska och politiska dimensionen. Akilles är vred. Vreden är en affekt som får saker och ting att hända, en kraft som förändrar. Arg är en annan typ av affekt, passivare. Man kan tycka att en sådan förskjutning är oväsentligt, men ordet bär upp hela diktsamlingen på sina axlar.

honarargVarje stycke inleds med ”Hon är arg…”, diktsamlingen är malande och ursinnig, som en Bernhardroman. Ilskan slår åt alla håll: mot Sydkorea, Danmark, den biologiska- och den adopterande familjen, mot koloniala och rasistiska strukturer men framförallt mot en adoptionsindustri som tjänar miljoner på att skapa sår när förälder och barn slits itu.

Jag tänker att det finns två olika typer av läsningar, dels en affirmativ, där ens rättmätiga vrede mot rasism och globala orättvisor växer i takt med läsningen men som också intensifierar själva texten. Den andra läsningen är mer motvalls, ifrågasättande eller skeptisk. Mellan dessa poler pendlar man som läsare, och så ska det nog vara. Men när ordet ”arg” inte förmedlar författarens ursinnighet, märker jag hur jag oftare hamnar i den andra kategorin än när jag läst den på danska. När ordet vred liksom rullar och växer i munnen, krymper ordet arg. Läs Hon är arg, men hellre Hun er vred.

Mats O. Svensson

Maja Lee Langvad: Hon är arg. Albert Bonnier, 2016.
Svensk översättning: Kristofer Folkhammar och Johanne Lykke Holm.

1 kommentar

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.