I slutet av 2017 fick Bolivias styrande parti Rörelse för Socialism till en ändring av landets författning som gör att den sittande presidenten Evo Morales kommer att kunna kandidera för en fjärde presidentperiod i valet i oktober 2019. Trots att hans gloria har dalat en aning, är han fortfarande en mycket populär president, som lovat bekämpa korruptionen och lagstifta med de fattigas väl som mål. Alla tecken tyder på att han kommer att återväljas, trots ett hårt bakslag i slutet av förra året, då Bolivia förlorade en rättstvist om en historiskt lång markdispyt med Chile i Internationella domstolen i Haag. Oppositionen har kallat ändringen i författningen för ett hot mot landets demokrati.
Morales, som har varit president sedan 2006, är en karismatisk ledare och som representant för urfolket aymara är han den första personen från Sydamerikas ursprungsbefolkning som leder ett land sedan den spanska invasionen. Urfolken drabbades speciellt hårt i Bolivia, som utgjorde en ansenlig del av det forna Inkariket, på grund av de flera hundra år långa plundringarna. I spanjorernas jakt på silver och andra värdefulla material fick miljontals av Inkrarikets urinvånare sätta livet till.
När Evo Morales tillträdde år 2006 lovade han att återge urfolken värdighet och inflytande. Trots att de var landets majoritetsbefolkning levde stammarna i stor fattigdom. 22 procent av invånarna i Bolivia är analfabeter och behärskar inte det officiella språket kastiljanska.
En av Morales första resor som president gick till Kuba, där han mottogs väl av Fidel Castro, som lovade skicka lärare som kunde alfabetisera landet. Kuba skickade också läkare som hjälpte till att bygga den offentliga sjukvården i landet. Morales har garanterat naturgas till alla invånare och denna resurs, som orsakade det så kallade Gaskriget mot de utländska bolag som kontrollerade landets naturresurser, är numera nationaliserad. Spanien, Brasilien, Frankrike och USA kompenserades men fick inte behålla sina gruvor och anläggningar. Morales har också ordnat med gratis internet till många byar och har lyckats koppla upp hela landet med hjälp av snabba kabelförbindelser.
Juana Caceres, en aktivist från ayamarafolket, berättar om hur kvinnorna stödde Morales och byggde upp en folkrörelse som stödde Evo Morales ute i landet, uppe i bergen.
– Det är första gång som vi inom aymara- och kechua-folken känner oss respekterade och värdiga. Morales har gett oss värdighet. Mestiserna och de vita skrattade när vi gick ner till städerna klädda i våra traditionella kläder och stora hattar. Vi var landet som exporterade fattiga flickor som tjänstefolk till resten av världen. Nu gör vi inte det längre, vi kan studera i Bolivia och Morales vill inte att folk flyttar härifrån. Vi behöver alla här, vi behöver kvalificerad arbetskraft och vi håller på att utbilda oss för det.
Allt är ändå inte rosor: trots att miljöskydd i dag ingår i författningen, byggs nya motorvägar genom den bolivianska delen av Amazonas, som urinvånarna ser som ett intrång på deras traditionella territorier.
Evo Morales är en pragmatisk ledare och har bytt ut handelsföbindelserna med USA mot kinesiskt inflytande. Det är Kina som har byggt järnvägar och motorvägar, tågförbindelser och lagt ut kablar och elledningar. USA ser med oro hur Kinas inflytande över kontinenten växer.
Bolivia är ett land av kontraster och i det rika Santa Cruz finns en stark självständighetsrörelse. Att landet saknar en hamn mot Atlanten försämrar Bolivias möjligheter till internationell handel. Bolivia förlorade i kriget mot Chile 1884 mer än 120 000 kvadratkilometer land, och hela sin viktiga kustremsa. Som en kompensation för förlusten av kustområdet erbjöd Chile 1904 Bolivia ett avtal enligt vilket Bolivia fick fri tillgång till de chilenska hamnarna. Men enligt Morales är det ett avtal som påtvingades Bolivia “under pistolhot”, och ett av hans största projekt under sin tid som president har varit att få Chile att återbörda kustremsan till Brasilien. Den långa konflikten om kustlinjen har lett till att de båda länderna egentligen aldrig haft normala diplomatiska relationer.
Morales tog frågan till den internationella domstolen i Haag, men led en av sina största prestigeförluster som president i oktober i fjol, då domstolen beslöt att ge Chile rätt i dispyten. Domstolen tog överhuvudtaget inte ställning till äganderätten till kustområdet, och slog dessutom fast att Chile inte har någon skyldighet att omförhandla det nuvarande avtalet. Morales har lovat den bolivianska befolkningen att fortsätta förhandlingarna med Chile, och Vatikanen har erbjudit sig att medla i konflikten som har rötter i den koloniala tiden.
Ana Valdes
med bidrag av Janne Wass
