Urgamla sanningar blir som nya när de presenteras i vetenskaplig form.
I sin bok Nudge (sv. puff) skriver Richard Thaler, mottagare av Sveriges Riksbanks ekonomipris 2018, att människor ”fattar goda beslut i frågor om vilka de har erfarhenhet och god information”.
– God morgon, yxskaft!
Det är förstås orättvist att ironisera om trivialt sammanfattade resultat av omfattande forskning och experiment i ett så viktigt område som beteendeekonomi. Den är välbehövlig för att den modifierar, om inte helt kullkastar, de enkelspåriga premisserna för den klassiska nationalekonomin.
Ändå kan jag inte låta bli att påminna om att redan Sir Francis Bacon (1561-1626) skrev att ”… erfarenhet vägleder densamma i allt, som faller inom dess område, men i allt som är nytt, leder den blott vilse”. Den är till nytta i situtioner som man känner igen, men är totalt värdelös när man står inför nya, okända problem.
Detta är ingen trivial observation när man lever i en teknologiskt så föränderlig värld som vi nu gör. Rådet att skomakaren ska bliva vid sin läst är svårt att följa när ingen läst längre finns kvar. Det är därför svårt att undvika misstaget att utse människor som är meriterade och erfarna på ett område för att sköta ärenden där de helt saknar erfarenhet och kunskap.
De måste jobba med fel verktygslåda, med instrument som de inte har, och inte skulle kunna använda också om de hade dem. Åter enligt Bacon: ”… ingenstädes begås så stora misstag, eller uppenbaras så väl gott omdöme, som vid valet av personer”.
Vi har i Finlands närhistoria sett exempel på utnämningar som totalt blundat för denna enkla sanning. Man har observerat hur diplomater som utsetts till företagsledare, eller bankdirektörer, har kippat efter syre när de funnit sig som fiskar på torra land. Framgångsrika politiker som belönats med poster som ambassadörer har likaså betett sig som elefanter som kastat stenar i glashus där de inte uppfattat beteendekoderna. Det mest groteska exemplet är den byggnadsentreprenör och TV-underhållare som har blivit Förenta staternas president.
Jag talar – ja faktiskt – av erfarenhet. Jag utnämndes som 37-årig journalist till företagsledare utan några som helst kvalifikationer. Det tog mig flera år att lära mig simma i de vattnen. Och i min närmaste omgivning såg jag politiker vilkas tidigare erfarenheter var värdelösa i en ny kultur.
Finland har nu i flera år letts av en statsminister som varit ett levande exempel på det som beteendeekonomen Richard Thaler varnar för: att placera rätt man på fel plats. Som exempel framför han ”den orealistiska optimismen i fråga om hur lång tid det tar att fullfölja ett projekt”.
Ett ordspråk, eller en aforism, är enligt Cervantes ”en kort sats baserad på en lång erfarenhet”, men Thalers socialvetenskap smäller förvisso högre. Oscar Wilde påstod att erfarenhet är det namn vi i efterskott ger våra misstag. Juha Sipilä har samlat mycket sådan erfarenhet under de senaste åren. Det är en klen tröst att också Donald Trump har krattat ihop en massa erfarenhet av detta slag.
Per-Erik Lönnfors
är fri publicist
