Ny rödmylla vill regeringsonderaren Antti Rinne kalla sin tilltänkta regering som i skrivande stund planeras bestå av SDP, Centern, De gröna, Vänsterförbundet och SFP. Folkfrontsregering har det traditionellt hett då vänsterblocket gjort gemensam sak med agrarpartierna och det var en term som också Rinne använde i ett skede. I en folkfrontsregering har visserligen inte De gröna medverkat, så måhända är en ny term på sin plats.
Det må vara som det är med namnet. Det som är centralt ur en rödgrön synvinkel är att denna regeringssammansättning är den bästa man kan tänka sig utgående från valresultatet. Det stod redan från början klart att regeringsförhandlingar med SDP, Vf och Samlingspartiet skulle ha blivit nästan omöjliga att ro i hamn, och SDP skulle ha behövt Vänsterförbundet som stöd i en regering som innefattade Saml, Gröna och SFP, som alla visat prov på god samarbetsvilja på högerkanten. Centern är visserligen också ett högerparti, men betydligt mer böjligt för vänsterkompromisser än Saml, speciellt som nu Juha Sipilä och Anne Berner högst antagligen är ute ur ministerspelet. Sipilä och Berner gick i bräschen för den nyliberala bolagiserings-, privatiserings-, och nedskärningsiver som drabbade Centern under den gångna regeringsperioden. Den politiska linjen väckte nog en hel del ont blod också bland Centerns traditionella anhängare, vilket valresultatet i april torde vara ett bevis på.
Vad gäller De grönas höger/vänster-inriktning är partiet lite av ett Rorschachtest. Analyser av valkompasser ska visserligen tas med en stor nypa salt, men påfallande är ändå att i värdeanalyser av kandidaternas svar, brukar Gröna rätt konsekvent falla antingen strax höger om SDP eller till och med snäppet vänster om SDP. Ser man alltså på alla uppställda kandidaters åsikter är De gröna ett vänsterparti. Det har ändå inte partiets ordförande under de senaste åren varit redo att erkänna. Ville Niinistö och Touko Aalto har båda haft svårt att ta vänster-ordet i sina munnar. Pekka Haavisto slog i samband med riksdagsvalet en gång för alla fast att De gröna inte är ett vänsterparti, utan ett centerparti.
Vad betyder då detta för möjligheterna att få ihop ett regeringsprogram som både Centern och Vänsterförbundet kan skriva under? För det första lär vi få leva med Centerns landskapsreform, och Vf har också gett signaler om att den kan gå att svälja. De två stora tvistefrågorna kommer högst antagligen att bli företagsbeskattningen och skogsavverkningen, nu aktualiserad med den planerade cellulosafabriken i Kemi. Faller den här regeringsbasen är det antagligen på gröna frågor, snarare än röda eller blå. Min fingertoppskänsla är ändå att det här är en regeringssammansättning som alla inblandade verkligen vill att ska fungera, så kompromissvilja borde finnas. Det går alltid att lämna tvistefrågor något vagt formulerade i regeringsprogrammet och ta striden om dem senare.
